måndag 31 december 2007

Se upp, här kommer ett skitår!

I alla fall för er som upplevt framgång och lycka under det gångna året. Allt går framåt i konjunkturcykler och NI som haft flyt ett tag kan vänta er en stadig nergång i både status, hälsa och framgång. Det som går upp måste förr eller senare gå ner, framgång förbytas i nedgång och stagnation för att något annat ska kunna växa, för att på sikt i sin tur ge vika för någonting annat. Sådan är naturens gång.

Så nu väntar betydligt dystrare tider för de flesta. Mina bloggkumpaner kommer snart vada runt i sin egen skit och bestörtning och fundera över vad som gått fel. De har båda haft oförtjänt flyt, var och en på sitt håll. Jag har å andra sidan ägnat det gångna året åt en störtdykning ner i konjunkturcykelns nedåtkurva och har under årets slut kommit i närkontakt med den absoluta bottennivån av mänskligt leverne. Så vida jag inte avrundar kräftgången med att trampa på en truppmina eller råkar gjuta in mig i en husgrund såhär på årets sista dag så finns det inget mer som kan gå fel. Hela det här konceptet med att låta ödet pissa Marcus i ansiktet i tid och otid känns så till den grad urvattnat, uttjatat och tömt på innehåll att det nu kan läggas på hyllan. Dags för en ny giv m.a.o.

Därför är jag inte det minsta orolig inför det kommande året och ser framtiden an med glädje och tillförsikt. Hädanefter kan det ta mig fan bara bli bättre.

Vill med dessa sparsamma men ack så klarsynta rader passa på att tillönska mina bloggkumpaner och kollegor en god fortsättning och ett drägligt nytt år.

/Marcus - från botten av sin förmåga

fredag 28 december 2007

Tror ni på ett liv efter jul?

Själv har jag mina tvivel. På det fysionomiska planet är sluttningen brantare än någonsin. Har försakat min träning i månader och istället hänget mig åt sjövild konsumtion av Bregott, socker, familjepizzor och diverse berusningsmedel. Detta avrundas nu som bäst med en passiv kalorifylla i mitt förslappade föräldrahem. Dessutom har mitt slentriansupande just nått en all-time-high notering. Med andra ord, det ser illa ut för hjälten i den här mastiga bloggkrönikan.



Men, som i alla stora hjältesagor kommer återhämtningen och hämnden som ett brev på posten först efter det att hjälten varit nere på botten och vänt. Efter en löftestyngd och brutal rotblöta till nyårsafton väntar en herkulisk comeback. Jag ser det framför mig nu. Tydligt.



Jag spurtar ner mot slottet i min gråa munktröja. Jag gör ett tvärt kast mot vaktkuren och börjar skuggboxas mot högvakten. Ett fyllo står i ett hörn och vrålar tonerna till "Eye Of The Tiger" över hela slottsbacken. Efter lite gap och skrik och en del obehagliga skottskador kastar jag mig upp i masten på Af Chapman för att slutföra mitt träningspass med en serie armhävningar.

I nästa scen har våren slagit ut i Stockholm och jag står högst uppe på en lyftkran och blickar ner på mina slöfeta kollegor som rultar omkring på bygget. Jag befinner mig på toppen av min fysiska potential efter en vinter av stenhård träning och div. injektioner, (jo då, en och annan spruta i arslet lär nog gå åt här). Om det här vore kåken i staterna skulle samtliga därnere vara mina bitches. Och alla är medvetna om det men väljer att inte tala om det. Det behövs inte.

Ja vad säger ni, en vacker inre bild att vila ögonen på medans verkligheten påtalar någonting helt annat?

Men herregud! Här sitter jag och pratar medans bolaget håller på och bommar igen för helgen. God fortsättning på er vänner och kollegor. Måtte ni vara minst lika fördärvade som jag vid det här laget. Allt annat vore ren orättvisa.

torsdag 20 december 2007

Slutet gott allting grått

Vill inledningsvis be om ursäkt för min omotiverade frånvaro här på bloggen under senare tid. Stress och diverse orosmoment tar för mycket fokus för att jag på allvar ska kunna återge mitt förfall på regelbunden basis. Men bättre tider stundar och bot och bättring utlovas.


Annars är det mest jobb och skit och skit. Blev befriade från det förhatliga dagis jag och den gamla stöten Lasse putsat på under en längre tid. Dagiset blev bara fulare och fulare för var dag som vi och frosten karvade och rev i den gamla kåken. Skitungarna gav vika tillslut och slöt upp kring oss där vi låg och trälade i rabatten. De var otroligt pratsamma och jag tog på mig rollen som samtalspedagog och gruppterapeut. Skitungarna bedrev en hatisk och djupt fördomsfull kampanj mot rökare i allmänhet och vårt rökande i synnerhet. De menade att det luktade skit, var livsfarligt och att man faktiskt inte fick röka på dagisgården. Det hela började som en allmän dispyt och utvecklades till en bred och öppen debatt. Det visade sig snart, precis som jag hela tiden misstänkt, att det var skitkärringarna till dagisfröknar och skitarnas föräldrars Hem & Skola - förening som låg bakom de hjärntvättade barnens gapiga irrläror.

Efter ett par timmars hård förhandling och dissekering av ämnet ner på kärnnivå gav de små och hjärtlösa vika inför min retoriska överhöghet. Även om barnen är både rappare i käften och mer kritiskt tänkande än vad jag är så har jag ändå en ganska lång och gedigen erfarenhet när det kommer ner till att uthållighetsträta om substanslösa skitsaker. I mitt slutanförande pekade jag på vikten av att få en tidig och markant start på sin rök-karriär. Förklarade att för att slippa hurriler och reprimander från skolgårdens alla samvetslösa potentater måste en cig alltid finnas till hands såväl i innerfickan som i mungipan. Sådan är skolgårdens lag och reda sedan urminnes tider. De skrapade med skorna i gruset och lyssnade under uppmärksam tystnad på min predikan. Efter ett tag ringde det in till samling för skitarna och jag återgick till mitt elände.

När jag och Lasse senare satt och eftermiddagsfikade kom en liten trupp med de tuffaste ungarna fram till mig och tittade på mig med en ödesmättad beslutsamhet i blicken. Sen sa hon som för deras talan att de diskuterat frågan och bestämt sig för att ta tag i det här med rökningen på en gång för att vara rustade inför höstens skolstart. Jag blev både glad och lite paff av deras eftergivenhet. För att försäkra mig om att de inte spelade mig ytterligare ett spratt drev jag i genom en tumning på att löftet skulle infrias. De gav med sig och sen kallade förskolans signalhorn åter på barnen. De drog sig tillbaka och på vägen in vände sig den av dem som jag har mest fruktan och respekt inför mot mig och gav mig en subtil nickning som jag tror var menad som ett tack. Jag blev både lite rädd, lättad och rörd på samma gång.

Dagen därpå var vi tydligen klara med dagiset för vår chef Ruppe ringde och beordrade iväg oss till Huddingen och det här skittrista hyreshuset med omedelbar verkan. Men va fan, det är skönt att få vara inomhus igen.


Imorgon är det julavslutning nere på förrådet klockan två. Det innebär två timmar med tio skitiga karlar, massivt underliggande hat och en en vetelängd. Jag kan knappt bärga mig.

söndag 16 december 2007

Och så allt detta

jag var just på marlyn manson konsert med brorsan och hans kompis. det var inget speciellt med det. m m imponerar inte på mig. en lustig sak inträffade dock... jag var och köpte öl i kiosken och plötsligt hörde jag mitt eget modersmål ( vår egen dialekt av österbottnisk svenska). jag träffade där en kille med tjej som hade gått i högstadiet samtidigt som jag. En mycket trevlig incident, han hade utvecklats till en goth. nice. jag kände inte honom då för länge sen men nu har jag en bekant till att glömma bort.


jag sitter och kollar igenom österbottengrupper på facebook och ser många gamla bekanta. många som jag i detta inser att jag ännu tycker mycket om. en känsla av vemod och jag ser mig själv som utlämnad. utlämnad till känslomässigt dravel som inte är min stil. eller är det... jag vet inte längre. mycket som en gång formade mig har fallit i glömska och nu är jag helt vilsen. Osäker på om något någon gång har betytt något. skepsis fördunklar mitt inre. kakel. jag hatar allt.

sympati med de som väljer att ta sitt eget liv. jag förstår deras dilemma. att helga livets gåva samtidigt som man avskyr allt som har med det att göra. Drömmar om att försvinna. känsla: inget. fog: mellangrå.

fredag 14 december 2007

Hjortfärs

Dagens lunch bestod av Köttfärssås gjord på hjortfärs från mina föräldrars gård. Detta åtnjöt jag tillsammans med Barilla spagetti och ett glas mjölk. För att runda av - zoega hazienda. Mycket gott. Nu ska jag till Östermalm och visa upp mig så jag kan åka hem och börja helg. Jag tror att denna vecka kan ha varit den slappaste i mitt yrkesliv, eller nä, det var förra veckan.

onsdag 12 december 2007

Lunch

Dagens lunch bestod av en ICA:s minipizza och fyra mackor med ost och pepparsalami. För att runda av måltiden använde jag mig av Zoegas Intermezzo (rättvisemärkt och ekologisk), en skvätt lättmjölk (ekologisk) och en kaffebryggare.
Gårdagens julklappshandling blev en oanad succé och jag kan nästan anse mig 75% klar. Jag vill tacka skrapans övervåning vid medis och akademibokhandeln i synnerhet. Tack. För allt. Nu ska jag åter ge mig ut i den djungel vi kallar Stockholm och fortsätta mitt viktiga arbete. Valle.

Jobbloggar

Nu sitter jag på jobbet och skriver. Morgonens bestyr på Danderyd avklarat, nu ska jag bara dit och flytspackla och putsa på eftermiddagen, det är något jag absolut inte ser fram mot. Glömde min plånbok hemma idag vilket gör att jag är jävligt hungrig, funderar över att åka hem till lägenheten och äta lunch. Det får nog bli så. Stolpe ligger på alla fyra i en tunnelbanestation på blå linjen och Marcus avslutar pissElfverjobbet. Jag har det nog ganska bra ändå.

tisdag 11 december 2007

Jul jul helvetes jävla jul!

Eftersom jag under dagen erhållit följande vidrigt käcka mail...


Tomten handlar julklappar på luciadagen i år. De som inte förmedlat ev. presentpreferenser till dess löper stor risk att erhålla
A. Thore Skogmans greatest hits – 56 CD i unik samlarbox
B. Tidigare ratat s.k. ”extramaterial” från ”Fredag hela veckan”, främst från avsnittet med Gudrun Schyman.
C. Handmålade gipsavtryck av okända människors armbågar
So…tempo…please
Pretty please?
Pusspuss

/Mr Santa

...lägger jag ut min önskelista för julen här.
Gjutjärnsgryta XL (Har redan en lite mindre variant, jag snackar grande)
Strumpor (att jobba i, alltså inte tunna, även fotbollsstrumpor godkännes)
Tv-serier på dvd: Lost, Heroes, Entourage, Curb Your Enthusiasm - på svenska Simma lugnt Larry, Prison break, alla från säsong 1.
Böcker: Vanliga romaner och även fantasy detta år. Faktaböcker uppskattas alltid medan deckare går bort.
Eftersom någon stulit/lånat - och solen har sin gång av Hemingway - av mig, önskar jag även den.
Spansklexikon - spanska till svenska och svenska till spanska
Större kastrull
Kaffekopp med The Boss på

Japp det var liksom allt, man kan alltid hitta på eget om man så vill. Roligt det också.

Idag kom jag ifrån jobbet i hyfsad tid. Tänkte faktiskt själv ge mig ut och handla klappar. I vårt hushåll har vi kommit rätt så långt. Hälften är avklarat, eller rättare sagt, sambon är klar med sina och jag har mina ca 20 kvar. Man skulle kunna påstå att jag hatar att köpa julklappar, det är ingen överdrift men köpas ska dom och börjas ska det nu.

Min lillebror har startat en bondblogg som borde kollas upp. http://www.gruvdalen.blogspot.com

Annars på jobbfronten intet nytt. Jobbade med Marcus och Lasse igår och det var inte kul alls. Som föregående bloggare nämnt existerar han på E, Johan Elvfer. Han har hand om det jobb jag igår äntrade. Ett större marmorgolv som läggs i oregelbundet mönster. Jag hade hört innan att han inte var särskilt nöjd med det som lagts och det förstår jag, det var svinfult. Som tur är var jag bara där 5 timmar igår och behövr aldrig mer se stället. Skönt.

I morgon ska jag vara på Danderyds sjukhus och det ser jag fram mot. Slippa störningar i form av idioter som springer och trängs kring mina ben, slippa störiga chefer som luktar illa och ser illa ...ut.

Nu ger jag mig ut i julhelveteshysterin. Hej.

söndag 9 december 2007

låt oss kalla honom Eflver

Jag vill varna för att dagens text inte innehåller speciellt mycket läsvärt.


En dag för över ett år sen jobbade jag och en kollega som inhyrda rivare åt en viss idiot som driver ett byggföretag. Vi kan kalla honom för E. Denna E är allmänt känd för att vara en mycket labil person. Vi hade jobbat åt honom tidigare så vi visste vad vi hade att göra med. Men jag hade alldrig tidigare haft ett direkt problem med honom. Visst var han superdryg å en riktig skit men det var allt. Denna incident som tänker beskriva är inte heller mycket att höja på ögonbrynen för... Jag och min kollega Patric gick iväg och lunchade. Vi satt och vräkte i oss vårt torrfoder när min chef ringde. Jag svarade och fick veta att E hade ringt honom och undrat var vi höll hus! Han var tydligen förbannad för att vi gått på lunch (!) plus att han var tvungen att ringa min chef och fråga, inte mig direkt. Vilket as. Som om vi inte ens fick gå å ta lunch. Jag blev givetvis ultraförbannad och förklarde för min chef att jag minsann skulle gå tillbaka dit å slå ihjäl E. Chefen sade att jag skulle vara lugn och att det inte var okej att döda kunder (alltså i detta fall E). Jag och Patric lovade att bita ihop och gick tillbaka. E sade inget. Vi jobbade på för att en timme senare få en ordentlig utskällning av honom. Vi fattade ingenting, jobbade en stund till och drog.

Ett mycket konstigt beteende av denna vår förhatlige E eller hur. Som tur är har jag gjort en mycket sofistikerad psykoanalys av E och kan här stoltsera med resultatet: Han lider av total idioti och borde knäppas.

Idag är det söndag. Mitt golv är fortfarande utrivet och jag har ytterligare en rutten vecka framför mig. Snart har jag jobbat på detta företag ett helt år. Det är dags att sluta.. Var just och kollade Motörhead på Hovet! Dåligt ljud! Man kunde inte urskilja vad som sades mellan låtarna. Allt snack föll bort vilket gjorde det hela en aning opersonligt. Scenbygget var en katastrof. Där jag satt kunde man inte se Micky Dee, trummisen, bedrövligt. Jag väntade tills konserten nästan var slut, då jag resolut steg upp och armbogade mig fram till trappan mellan sektionerna där jag i lugn och ro kunde slå mig ner och avnjuta Ace of Spades och härliga Overkill!

tisdag 4 december 2007

Nörden, en tingest

Idag färdigställde jag ett projekt. Nu ska det bara målas å städas. Jobbet skall va klart på onsdag senast vilket gjorde det omöjligt för mig att idag sjukskriva mig som jag egentligen hade velat. Så jag bet ihop och jobbade i ett lätt förkylningsdelirium. Åkte från platsen 16:15!!! Allt detta sög intensivt och jag funderade konstant på att va sjukledig onsdag-torsdag.

Jag har flera gånger funderat på vad som gör en nörd till just en nörd. Det är nånting, eller hur? Något som får en att bara vilja strypa personen ifråga. Men vad... Jag har kommit så långt att jag insett att det är något gravt associalt i nördens beteende. Jag är en man som föredrar en flytande konversation och stör mig alltid på då nörden ofta under samtalets gång stannar upp och funderar. Samtalet flyter på och plötsligt denna paus. Som om nörden tänker ut ett slags alternativt scenario och lägger fram en inriktning av samtalsämnet som är helt ovidkommande. Detta frammanar strypningseffekten hos mig som en slags motreaktion ämnad för att hålla balans i kosmos. Jag är fast övertygad om att dessa motreaktioner förhindrar riktiga katastrofer. Föreställ dig att nördarna tog över och därmed skapade obalans i kosmos! Atomvinter är bara förnamnet. Vår galax skulle förmodligen kapsejsa. Jag undrar om nördighet är ärftligt.
Idag begav jag mig, på morgonen, till kontoret, mest för att jag inte orkade åka till min angivna arbetsplats (man kan alltid hitta på en anledning för att spilla lite tid på morgonen, kaffe, cigg och skitprat med kamraterna på arbetsplatserna är ett perfekt sätt att förstöra en fin dag på). Denna morgon var nästan hela styrkan där (dock ej Marcus Iscariot, då han antagligen tog sovmorgon). 6 st av våra bilar i samma garage. Det i sig är väl inte särskilt imponerande men i alla fall hade all kommit dit ungefär mellan 06.45 och 06.55. När vi sedan skulle åka, ungefär 07.05, skulle alla ut samtidigt. 4 av våra bilar och kanske 3 till av andra firmors bilar i samma garage. Tror ni inte att en svart seat med bilregnr SEN 348 parkerat utanför garageporten så att ingen kom ut? Jo mycket riktigt. Hade man resonerat något nyktert denna morgon så hade man väll tagit tillfället i akt o läst, sovit, spelat fotboll, ja vad som helst som inte är jobbrelaterat men nej. Jag springer omkring och försöker hjälpa till för att lösa denna situation så vi kan komma ut o jobba så fort som möjligt. Varför tog jag inte detta tillfälle i akt, denna gåva sänd av gud, och gjorde något kul? Jag som vurmat för olika former av arbetstidsförslappning under så lång tid. Sittid, biltid, viltid, lästid, kontorstid, tid med pärm osv. Fan det brann till ordentligt må jag säga. Jag kom ju givetvis på mig själv efter en stund och uppviglade till "jox med trasa" med lärlingen och hiphopkillen. Vad händer? Jo. En bil startas och kön börjar röra på sig. Helvete.
Någon kom på idén att lyfta ut bakändan av bilen så att vi kunde köra förbi. Det faktum att jag inte utnyttjat den lediga tid som uppstod gjorde att resten av dagen blev en ganska irriterad dag. Jag jobbade på och tog bara en tiominuterslunch, räkmacka igen. Gott. Jag hatar mannen i den svarta Seaten. Han fick mig att inse att jag inte är fulländad i mitt arbete.

Ny vecka

Idag var det bara att stiga upp till en ny tragisk vecka av slit å släp. Jag satte mig upp, led på allt å alla å kände efter. Och vad var det jag fann, en basill i mitt system som inte var där igår. Jag var inte kry! Som en person som ytterst sällan innehar privilegiet att ligga hemma sjuk så tog jag detta tillfälle iakt och ringde chefen. Vi kom överens om att jag skulle visa på några skitiga rörmokare ett jobb och sedan dra hem. Sagt och gjort, jag var hemma igen kl 09:15.

Jag lade mig i soffan å smällde in Lord of the Rings The Fellowship of the Ring extended version i DVD:n och låg så och njöt i över tre timmar. Efter det somnade jag. Jag vaknade upp med ett ryck och gick ut i min bil och hämtade min hammare. Sedan gick jag in i mitt kök och slog sönder mitt nylagda klinkergolv (jag lade in ett nytt golv i mitt kök i torsdas-blev ultrafult-missnöjd). Nöjd med det nya utseendet på mitt kök lade jag mig återigen i soffan. Denna gång kollade jag LotR 2 ext.ver.

Detta var min måndag. Bra under omständigheterna men ack så tom. En dag utan blåställ kändes otroligt skönt! Ett utträde ur denna skitbransch är ett måste för min överlevnad. Det är bara att inse faktum. Det finns större planer för genierna. Att vi jobbar med detta är som att slänga kromade 3-tums rör åt skitiga rörisar. Regelvidrigt m a o.

måndag 3 december 2007

När jag på morgonen kom till kontoret för att hämta min briccolina (en maskin som man skär kakel med med hjälp av vatten) var den borta. Jag erinrade mig att jag lånat ut den i ett svagt ögonblick under fredagen. Marcus var givetvis den skyldige och jag ringde omgående honom för att utdela en harang utan dess like. När jag pratade med Marcus kom det fram att det var den skitige finnen som tagit över mitt verktyg och jag tog genast, då han befann sig på plats, tillbaka mitt viktiga verktyg. Nog om det men när jag sedan stod och drack en kopp av kontorets vidriga variant av kaffe kom Marcus inkörandes i firmans garage. Han sade glatt god morgon och jag svalde hårt för att inte göra något dumt men jag kunde inte hindra mig. Jag sparkade honom två gånger över baksidan av hans lår och efteråt såg han så jävla dum ut att jag bara ville spy och han frågade något i stil med "Vad har jag nu gjort ? Jag tänkte slött "behövs det någon anledning? Nej."

Jag jobbade själv under dagen och det hände väl inget speciellt värt att rapportera förutom att jag fick ett, väldigt litet, utbrott på den gubbidiot som beställt mitt arbete. Han frågade mig vad det var för färg på den fog jag under fredagen fogat ett mosaikkök med. "Ljusgrå" precis som du beställde sade jag snabbt och stadigt. "Aha" sade denna man, närmare pensionsålder än 60, "jag tycker den ser mörk ut". Sedan går han in i ett toalettutrymme nära mig och frågar vad det är för färg på fogen där. Jag svarar att det är densamma som i köket och han kliar sig i sitt obefintliga skägg. Jag förklarar att det är ögonen som spelar honom ett spratt då det en annan färg på mosaiken. Jag pekar på en gul säck med fog och berättar för honom att jag tagit det ur samma säck till bägge utrymmena. Han frågar då mig vad det står på påsen att det är för färg på denna uttjatade fog. Jag svarar då ganska irriterat "ljusgrå! Hör du inte vad jag säger? LJUSGRÅ!!!" Han tittar på mig med en förvånad blick och säger "ok. bra. vi hörs." Kvar stod jag en aning röd i ansiktet och funderade på vår relation men släppte snart tanken och gick o köpte en stor macka med räksallad och ägg. Mycket god.

torsdag 29 november 2007

Mitt Testamente

Under dagens gång har jag överlevt och genomlidit inte bara hot om utvidgade sittsår och kallbrand, jag har även duckat ett hatbrott från en av de skära små liven som regerar på det dagis vi för närvarande är arbetar vid.

När jag stod och lagade en fönstersmyg kom en av skitarna smygande bakom gungorna beväpnad med något som såg ut som ett färgglatt mordvapen från medeltiden. Han hånlog och tog värn mot staketet. Jag var för blöt och dåsig för att riktigt fatta vad som var på gång men nånstans inne i mitt stagnerade tänkande fans ändå en reptilhjärna som fick mig att göra en grovt förfulad matrix-move ner i rabatten. En rosa skumgummiprojektil laddad med avföring och kräksjukeserum svischade förbi mitt nylle och vidare in i murbruket. Skitungen lackade ur och började ilsket ladda om sitt vapen. Stunden var kommen.

Min anstående avrättning fick dock ett bryskt avbrott då en av de kreatur satta att vakta skitarna kom släpande och drev min angripare på flykt med sina entonigt malande förmaningar. Kvar i rabatten låg jag med taggbuskar i arslet och lera i skorna.

Den här upplevelsen fick mig att krasst börja se över utsikterna för mitt resterande jordeliv. Vad ska hända när jag trillar av? Inte mycket för min del såklart men mina ägodelar och tillgångar måste med fast hand anvisas rätt plats och person. Ett skräckscenario vore att mina verktyg och maskiner hamnade i fel händer, mina svartjobb övertogs av giriga svinpälsar och mina sedlar beslagtogs av den saneringsfirma som får nöjet att röja upp i min lägenhet. Hemska jävla tanke, så får icke ske!

Därför tänker jag upprätta mitt testamente här och nu med med mina kollegor som vittnen.

# Mitt blåställ, min murslev och mitt förråd med hamstrat kakel och kakelfix ska ärvas av Nils Gruvebäck. Mycket nöje, din skitstövel.

# Min vävstol, taxameter och gjutjärnsmangel ska ärvas av Robert Stolpe. Hoppas du får superkul med mina små ögonstenar! (Obs, Transportkostnad ingår ej i arvelotten).

# Mina besparingar ska oavkortat gå till torpeden Dragonov i Årsta. Han har lovat och fixa både Bingo Rimèr och Sanna Bråding för Åttio lök. Handpenningen finns att hämta i mitt hem i Årsta. (Obs, ta med slägga och bilmaskin. Ledtråd: murstocken).

När det gäller mina kvarlevor och min skåpbil har jag särskilda instruktioner.

Jag ska kläs i min konfirmationsskåpa och placeras bakom ratten i skåpbilen. Sen ska samtliga anställda under ceremoniella former skjuta ekipaget från Västberga till depårampen vid Högdalens soptipp. Ni ska sedan stämma upp i "You where always on my mind" och rulla ner mig i containern märkt "Trä och Ris".

Ja det var nog det hel. Hoppas att alla inblandade kan respektera min sista vilja och mina ytterst sparsamma krav.

/Marcus Sköld.

onsdag 28 november 2007

"onsdag"

Vi kaklade klart idag. Sedan fogade vi järnet. Eller rättare sagt alla utom jag fogade järnet. Jag hatar att foga, så jag låtsades syssla med annat under den processen. Allt detta och jag kan inte sluta tänka på Martin Timell.



Är det bara jag som inte gillar Timell? Jag kan ju inte påstå att jag känner honom, har inte ens sett honom live. Men han har dendär helylle-mystrevligheten som inte gör annat än slår an en falsk ton hos mig. Jag misstänker att han har råkat ut för "Kirschteiger-syndromet"! Han har nämligen blivit ybertrevlig. Tidigare var han rent av bra, då för länge sen... Bullen t ex. Men nu är han bara mystisk. Falsk. Tänk på detta nästa gång ni ser honom på TV. Tänk på detta nästa gång ni hör honom skratta. Jag tror att han är ond. Martin Timell. Han borde ha blivit mer förtryckt under sin uppgång i mediavärlden, och inte fullt så bra betald. Sedan kan man ju diskutera om och spekulera i hans sexuella läggning i timtal men det känns som det är en aning overkill. (Jag ska i ngt skede ha ett möte med de andra byggidioterna där vi ska slå fast Timells läggning.)

Nog om Martin. Lets talk about me. Jag har nu insett att jag måste skaffa glasögon. Min syn e inte den den var en gång i tiden. Tänkte gå till optikern igår men jag sköt upp det till nästa vecka istället. Jag är en mycket rutinerad "uppskutare". Jag är sämre på att andas än att skuta upp saker. Nåväl, glasögon operation snart. Något jag minsann ska ta itu med... snart.

Till sist: "nr1"´s "sjukdom".... Jag tror att det han lider av är Total brist på hjärnkapacitet. Med andra ord inget som berättigar hemmavarande från jobbet.

Sjuk dag 3

Idag sov jag till 10.30. Kände mig ganska seg men blev genast på gott humör när jag insåg att mina arbetskollegor jobbat sedan 07.00. Ibland är livet rätt skönt. Förlustade mig med att titta på lite extramaterial av Sagan om konungens återkomst. Vid 14.30 var jag klar och jävligt hungrig. Begav mig till ett litet pittoreskt kafé på Hornsgatan och tog en smörgås och läste lördagens tidning. Idol-daniel hade tydligen sparkat ett hål i en vägg för att en annan idol-daniel blivit utröstad. Öppnade sporten och läste att Chippen skulle starta i matchen mot Man United. Han spelar i Bolton. Vet inte om det blev så men jag tänkte att det finns nog ingen som jag föraktar så mycket som Chippen. Han och hans trasiga jeans. Jag är nog en rätt snäll kille, som inte skulle hoppa på folk som jag ogillar utan istället låta dem vara om jag ramlade på dem men om jag träffade chippen skulle jag nog pissa honom i ansiktet. Tvinga ner honom på knä och pissa honom i ansiktet. Ni vet sådant gult piss som man får efter att man druckit tre koppar med kaffe.

Börjar bli lite tröt på den här sjukdomen nu men ska nog ge den en dag till. Alternativet är inte lockande. Alls.

/nr 1

tisdag 27 november 2007

Dagens källa till glädje

Som min kollega tidigare nämnt har en gammal arvfiende dukat under idag. Detta har skänkt denna gråkalla skittisdag ett skimmer av glitterrosa skadeglädje. Har tragglat mig fram genom kyla och förkylning med ett förnöjt leende på läpparna. Det är jävlar anamma precis som jag just sa - andras sorg ger bättre utdelning än delad glädje.

Annars finns inte mycket att rapportera. Summerade utsikten under en passiv köldkoma. Kom upp i nitton skitiga dagisbarn, fyra kofula dagisfröknar och en hyfsat kärvänlig praktikant.

Ett spann av skitungar kom fram till mig och fnissade hånfullt och intrigiskt. Den tuffaste snorungen kom fram och frågade hur många år man behövde gå i skolan för att göra det jag gör om dagarna. Fnissandet i de bakre leden tilltog och småskitarna väntade spänt på min reaktion. Först spelade jag allvarlig och stirrade myndigt på skitarna. De blev en aning osäkra och flackade med blickarna. Sen kunde ingen av oss hålla sig längre och vi föll alla i skratt så vi kiknade. Sen ringde det in och skitarna fick order om att inställa sig. Den minsta av dem han dock skickade en hink sand i nyllet på mig. Kvar stod jag och försökte älska.

/Marcus

Lägg bort titlarna era skitar

Alltså vad handlar det här med Nr 1 och Nr 2 om? Blir ju bara rörigt och diffust.

Om det är en taktik för att anonymt kunna förtala kollegor och chefer kan ni släppa tanken här och nu. Om det blir aktuellt med en utredning kring eventuellt förtal på den här bloggen kommer jag vara den första att gola ner er så grundligt jag bara kan. Och det är ett löfte jag kommer leva upp till.

Dessutom blir det ju roligare att hänga med i texten om man har ett ansikte kopplat till inlägget.

Marcus Pukeface

Tisdag

Idag satte vi kakel.

För övrigt... detta med a-kassa och facket. Tror inte det.

Imorgon ska vi foga. Var dag den andra lik och det man har för det är skit värt. Detta håller inte. Nåt kommer att ge efter. Vem bryr sig om ett sketet badrum nånstans. Jag spyr. Det är inte så konstigt att begrepp som skolmassaker och apati är hyffsat vanliga numera. Galenskap med en radikal lösning. Min chef har nu också börjat lägga sig i min tidsplanering! Snart kommer jag att mura igen käften på nån med gypsum.

Sjuk dag 2

Dagen började fantastiskt då Nr 2 kom på morgonkaffe 06.45 och levererade Sagan om konungens återkomst special extended version. Då jag plöjt genom dessa 4 timmar av underbar filmkonst och tryckt i mig lika många äggmackor begav jag mig till SAC:s lokal på söder. Väl där fick jag blanketter till både facket och a-kassan. 30 minuter senare var kuverten slutna med hjälp av gravitationskraft och saliv och jag är nu närmre ett medlemskap i en arbetarorganisation än jag någonsin varit. Nu ska jag försöka få de andra på arbetsplatsen att också organisera sig för ensam är fan inte stark.


Nr 2 ringde senare på morgonen och berättade att en firma som vi alla tre, indirekt (lång historia), har jobbat på nu gått i konkurs. Jag kunde inte annat än le och gotta mig åt deras missöde. Det som oroar mig lite är att chefens fete bror ska försöka ta över de arbetare där som blivit av med sina jobb. Det är inte så att jag missunnar dem jobb men jag tror inte firman vi jobbar på kommer att klara av att växa så fort. På ett år har vi växt med flera hundra procent och om dessa individer ska över till oss nu kommer vi kanske bli dubbelt så många igen och det är ingen höjdare direkt. Chefen är tillräckligt förvirrad som det är just nu.

Det skulle iofs gynna mina fackliga planer. Ju fler organiserade, desto starkare.

Jag hittade en tomte, drickandes en coca cola, i källaren igår. Nu står den i vårat vardagsrumsfönster. Den är ca 70 cm hög. Jag gillar den skarpt.


/nr 1

måndag 26 november 2007

Facklig misstro? Pytt...

Ful? Ja. Finare bil än resten av packet? Ja. Är jag det minsta orolig för den fackliga pöbeln med Judas Goddag Yxskaft i spetsen? Nej, självfallet inte. Medans denna debila fårskock kämpar med näbbar och klor för att hålla varandra på matta har jag, Marcus, valt att kliva åt sidan för att i stället fokusera på det som verkligen är viktigt - min utkomst och fägring. Det senare verkar det inte bli så mycket med, så denna satsning är jag redo att lägga ner. Desto mer ont krut kommer jag lägga på utkomsten och de potentiella vinsterna av hårt och oärligt arbete. Så medans de andra krakarna skriker sig hesa över futtigheter i de egna leden kommer jag håva in guldet utan märkbar konkurrens. Så sätt igång med skiträderna och apspelen bäst ni vill. Inte mig emot.

Har även jag hört att det här med A-kassan ska vara en rätt bekväm grej. Inte minst då man blivit utsliten och uttjänt. Vilket i mitt fall borde sammanfalla med nästa påsk. Ska gå förbi ett aphus och signa upp mig och se om jag inte kan få Judas Goddag utskriven och bannlyst i samma veva. Kan ju alltid vara värt ett försök.

Fuck

Jag har upptäckt att det finns en ls av SAC i närheten av min bostad. Eftersom jag är hemma och sjuk ska jag ta mig dit imorgon. Jag har, trots att jag jobbat heltid sedan 2003, aldrig varit medlem i A-kassan. Jag var medlem i facket när jag var arbetslös, tror jag. Skitsamma. Nu ska jag gå med i bägge. Chefen får passa sig nu. Jag ska organisera alla på jobbet. Till och med den alkoholiserade polacken. Chefen ska få betala. Dyrt. Jag ju medveten om att fler än hälften av oss (inklusive mig själv) är överbetalda å det grövsta så jag kanske ska ligga lågt istället men det skulle vara skönt o ställa någon mot väggen med facket i ryggen. Jag kanske kan få till en lönesänkning på någon utvald. Marcus ligger illa till. Han har finare bil än mig. Det gillar jag inte. Det får bli han. Vi syns i Arbetsdomstolen din fule jävel!

/Nr 1

Det fulaste jag någonsin sett

Synen börjar så småning om klarna och ur ett suddigt delirium man kallar helg vandrar jag in i ytterligare en värdelös vecka av fix, fog och skit. Jag hör röster. Man tilltalar mig. Jag befinner mig i en konversation. Verkligheten bankar på och jag är tvungen, om än motvillig, att öppna. Handlingen är nu solklar och jag ser klart och tydligt. Det uppenbarar sig likt en fet tjej med alltför stort självförtroende. Det fulaste jag någonsin sett.
Lärlingen har satt kakel. En till synes omöjlig uppgift. En apful toalett in en apful skola har vitt 15x15 kakel på väggarna. Pga en fuktskada har de tre nedersta kakelskikten rivits bort och nu efter torktid ersatts med nytt kakel. Vad är det för konstigt med det kanske ni tänker. Tänk inte. Håll käften och sätt er in i problemet i stället. Det kakel som lärlingen satt är inte 15x15!!! det är 14,7x14,7! Alltså: olika storlekar på kaklet i samma rum.
Jag fick svälja enorma mängder spya för att lyckas med bedriften att se oberörd ut vid ansynen av detta spektakel. Det var inte bara fult det hade annan färg på fogen också. Ordet grotesk i kakelsättning, liksom Marcus är fulheten personifierad. Då chefen senare kom förbi tänkte jag att vi skulle få göra om allt men han bara dumglodde på det en stund vartefter han sedan likt en blind som med ett salivblött pekfinger känner efter vindriktningen (eller i detta fall: fogstämningen) påstod att det såg bra ut. Det gör det inte. Men det skiter samtliga inblandade fullständigt i.

Marcus kliver upp på ställningen...

Även om mina kollegor och bloggkumpaner, Nr 1 Goddag Yxskaft och Nr "det som Finland ratat duger tydligen åt oss" 2, är ganska långt gångna i den idiotifiering och likriktning som våran bransch erbjuder, måste jag nog ändå påstå att jag är den av oss som kommit längst. Resultatet av vårt karriärval är en i längden oundviklig fördumning och avtrubbning som är så komplex i all sin idioti att den är svår att beskriva.

Kanske beror det på att jag spenderat längst tid grisandes i skitig Fristadskostym, eller så har jag en naturlig fallenhet för likriktat tänkande, anammande av fördomar och skenande generaliseringar. Eller så är jag lagom grundpuckad för att ta in den här så härligt självcentrerade och förenklade världsbilden.
Hur det än kommer sig leder jag tävlingen mot att bli vad man utan tvivel utsett till den dummaste av alla kolbaserade livsformer vi känner till - den fullskaliga byggnadsarbetaren.

Med detta sagt vill jag inte alls förminska eller förlöjliga mina kumpaners knaggliga väg mot fullbetald jubelidioti. De är faktiskt inte långt efter. Kanske lite för mycket litteratur och ifrågasättande från dessa herrar, men det ska nog ge med sig vart efter.

Med de orden ville jag bara presentera mig och räta ut en del frågetecken.
Nu har jag bjudit in de andra två som ska medverka på denna sida. Vi har pratat om att starta upp det här ett bra tag så det är skönt att det är igång nu.

Idag är jag hemma med feber, det är i alla fall vad jag inbillar mig att jag har. Jag funderar på att febern ska stiga under natten för då kan jag vara hemma minst en dag till. Lärlingen ringde precis. Ska kolla vad han ville.

söndag 25 november 2007

Äntligen...

Denna blogg kommer avhandla tre självutnämnda geniers resa i byggbranschens idiotiska värld. Välkomna till en värld full av idioti och vackra hantverkare.

/Nr1