torsdag 29 november 2007

Mitt Testamente

Under dagens gång har jag överlevt och genomlidit inte bara hot om utvidgade sittsår och kallbrand, jag har även duckat ett hatbrott från en av de skära små liven som regerar på det dagis vi för närvarande är arbetar vid.

När jag stod och lagade en fönstersmyg kom en av skitarna smygande bakom gungorna beväpnad med något som såg ut som ett färgglatt mordvapen från medeltiden. Han hånlog och tog värn mot staketet. Jag var för blöt och dåsig för att riktigt fatta vad som var på gång men nånstans inne i mitt stagnerade tänkande fans ändå en reptilhjärna som fick mig att göra en grovt förfulad matrix-move ner i rabatten. En rosa skumgummiprojektil laddad med avföring och kräksjukeserum svischade förbi mitt nylle och vidare in i murbruket. Skitungen lackade ur och började ilsket ladda om sitt vapen. Stunden var kommen.

Min anstående avrättning fick dock ett bryskt avbrott då en av de kreatur satta att vakta skitarna kom släpande och drev min angripare på flykt med sina entonigt malande förmaningar. Kvar i rabatten låg jag med taggbuskar i arslet och lera i skorna.

Den här upplevelsen fick mig att krasst börja se över utsikterna för mitt resterande jordeliv. Vad ska hända när jag trillar av? Inte mycket för min del såklart men mina ägodelar och tillgångar måste med fast hand anvisas rätt plats och person. Ett skräckscenario vore att mina verktyg och maskiner hamnade i fel händer, mina svartjobb övertogs av giriga svinpälsar och mina sedlar beslagtogs av den saneringsfirma som får nöjet att röja upp i min lägenhet. Hemska jävla tanke, så får icke ske!

Därför tänker jag upprätta mitt testamente här och nu med med mina kollegor som vittnen.

# Mitt blåställ, min murslev och mitt förråd med hamstrat kakel och kakelfix ska ärvas av Nils Gruvebäck. Mycket nöje, din skitstövel.

# Min vävstol, taxameter och gjutjärnsmangel ska ärvas av Robert Stolpe. Hoppas du får superkul med mina små ögonstenar! (Obs, Transportkostnad ingår ej i arvelotten).

# Mina besparingar ska oavkortat gå till torpeden Dragonov i Årsta. Han har lovat och fixa både Bingo Rimèr och Sanna Bråding för Åttio lök. Handpenningen finns att hämta i mitt hem i Årsta. (Obs, ta med slägga och bilmaskin. Ledtråd: murstocken).

När det gäller mina kvarlevor och min skåpbil har jag särskilda instruktioner.

Jag ska kläs i min konfirmationsskåpa och placeras bakom ratten i skåpbilen. Sen ska samtliga anställda under ceremoniella former skjuta ekipaget från Västberga till depårampen vid Högdalens soptipp. Ni ska sedan stämma upp i "You where always on my mind" och rulla ner mig i containern märkt "Trä och Ris".

Ja det var nog det hel. Hoppas att alla inblandade kan respektera min sista vilja och mina ytterst sparsamma krav.

/Marcus Sköld.

onsdag 28 november 2007

"onsdag"

Vi kaklade klart idag. Sedan fogade vi järnet. Eller rättare sagt alla utom jag fogade järnet. Jag hatar att foga, så jag låtsades syssla med annat under den processen. Allt detta och jag kan inte sluta tänka på Martin Timell.



Är det bara jag som inte gillar Timell? Jag kan ju inte påstå att jag känner honom, har inte ens sett honom live. Men han har dendär helylle-mystrevligheten som inte gör annat än slår an en falsk ton hos mig. Jag misstänker att han har råkat ut för "Kirschteiger-syndromet"! Han har nämligen blivit ybertrevlig. Tidigare var han rent av bra, då för länge sen... Bullen t ex. Men nu är han bara mystisk. Falsk. Tänk på detta nästa gång ni ser honom på TV. Tänk på detta nästa gång ni hör honom skratta. Jag tror att han är ond. Martin Timell. Han borde ha blivit mer förtryckt under sin uppgång i mediavärlden, och inte fullt så bra betald. Sedan kan man ju diskutera om och spekulera i hans sexuella läggning i timtal men det känns som det är en aning overkill. (Jag ska i ngt skede ha ett möte med de andra byggidioterna där vi ska slå fast Timells läggning.)

Nog om Martin. Lets talk about me. Jag har nu insett att jag måste skaffa glasögon. Min syn e inte den den var en gång i tiden. Tänkte gå till optikern igår men jag sköt upp det till nästa vecka istället. Jag är en mycket rutinerad "uppskutare". Jag är sämre på att andas än att skuta upp saker. Nåväl, glasögon operation snart. Något jag minsann ska ta itu med... snart.

Till sist: "nr1"´s "sjukdom".... Jag tror att det han lider av är Total brist på hjärnkapacitet. Med andra ord inget som berättigar hemmavarande från jobbet.

Sjuk dag 3

Idag sov jag till 10.30. Kände mig ganska seg men blev genast på gott humör när jag insåg att mina arbetskollegor jobbat sedan 07.00. Ibland är livet rätt skönt. Förlustade mig med att titta på lite extramaterial av Sagan om konungens återkomst. Vid 14.30 var jag klar och jävligt hungrig. Begav mig till ett litet pittoreskt kafé på Hornsgatan och tog en smörgås och läste lördagens tidning. Idol-daniel hade tydligen sparkat ett hål i en vägg för att en annan idol-daniel blivit utröstad. Öppnade sporten och läste att Chippen skulle starta i matchen mot Man United. Han spelar i Bolton. Vet inte om det blev så men jag tänkte att det finns nog ingen som jag föraktar så mycket som Chippen. Han och hans trasiga jeans. Jag är nog en rätt snäll kille, som inte skulle hoppa på folk som jag ogillar utan istället låta dem vara om jag ramlade på dem men om jag träffade chippen skulle jag nog pissa honom i ansiktet. Tvinga ner honom på knä och pissa honom i ansiktet. Ni vet sådant gult piss som man får efter att man druckit tre koppar med kaffe.

Börjar bli lite tröt på den här sjukdomen nu men ska nog ge den en dag till. Alternativet är inte lockande. Alls.

/nr 1

tisdag 27 november 2007

Dagens källa till glädje

Som min kollega tidigare nämnt har en gammal arvfiende dukat under idag. Detta har skänkt denna gråkalla skittisdag ett skimmer av glitterrosa skadeglädje. Har tragglat mig fram genom kyla och förkylning med ett förnöjt leende på läpparna. Det är jävlar anamma precis som jag just sa - andras sorg ger bättre utdelning än delad glädje.

Annars finns inte mycket att rapportera. Summerade utsikten under en passiv köldkoma. Kom upp i nitton skitiga dagisbarn, fyra kofula dagisfröknar och en hyfsat kärvänlig praktikant.

Ett spann av skitungar kom fram till mig och fnissade hånfullt och intrigiskt. Den tuffaste snorungen kom fram och frågade hur många år man behövde gå i skolan för att göra det jag gör om dagarna. Fnissandet i de bakre leden tilltog och småskitarna väntade spänt på min reaktion. Först spelade jag allvarlig och stirrade myndigt på skitarna. De blev en aning osäkra och flackade med blickarna. Sen kunde ingen av oss hålla sig längre och vi föll alla i skratt så vi kiknade. Sen ringde det in och skitarna fick order om att inställa sig. Den minsta av dem han dock skickade en hink sand i nyllet på mig. Kvar stod jag och försökte älska.

/Marcus

Lägg bort titlarna era skitar

Alltså vad handlar det här med Nr 1 och Nr 2 om? Blir ju bara rörigt och diffust.

Om det är en taktik för att anonymt kunna förtala kollegor och chefer kan ni släppa tanken här och nu. Om det blir aktuellt med en utredning kring eventuellt förtal på den här bloggen kommer jag vara den första att gola ner er så grundligt jag bara kan. Och det är ett löfte jag kommer leva upp till.

Dessutom blir det ju roligare att hänga med i texten om man har ett ansikte kopplat till inlägget.

Marcus Pukeface

Tisdag

Idag satte vi kakel.

För övrigt... detta med a-kassa och facket. Tror inte det.

Imorgon ska vi foga. Var dag den andra lik och det man har för det är skit värt. Detta håller inte. Nåt kommer att ge efter. Vem bryr sig om ett sketet badrum nånstans. Jag spyr. Det är inte så konstigt att begrepp som skolmassaker och apati är hyffsat vanliga numera. Galenskap med en radikal lösning. Min chef har nu också börjat lägga sig i min tidsplanering! Snart kommer jag att mura igen käften på nån med gypsum.

Sjuk dag 2

Dagen började fantastiskt då Nr 2 kom på morgonkaffe 06.45 och levererade Sagan om konungens återkomst special extended version. Då jag plöjt genom dessa 4 timmar av underbar filmkonst och tryckt i mig lika många äggmackor begav jag mig till SAC:s lokal på söder. Väl där fick jag blanketter till både facket och a-kassan. 30 minuter senare var kuverten slutna med hjälp av gravitationskraft och saliv och jag är nu närmre ett medlemskap i en arbetarorganisation än jag någonsin varit. Nu ska jag försöka få de andra på arbetsplatsen att också organisera sig för ensam är fan inte stark.


Nr 2 ringde senare på morgonen och berättade att en firma som vi alla tre, indirekt (lång historia), har jobbat på nu gått i konkurs. Jag kunde inte annat än le och gotta mig åt deras missöde. Det som oroar mig lite är att chefens fete bror ska försöka ta över de arbetare där som blivit av med sina jobb. Det är inte så att jag missunnar dem jobb men jag tror inte firman vi jobbar på kommer att klara av att växa så fort. På ett år har vi växt med flera hundra procent och om dessa individer ska över till oss nu kommer vi kanske bli dubbelt så många igen och det är ingen höjdare direkt. Chefen är tillräckligt förvirrad som det är just nu.

Det skulle iofs gynna mina fackliga planer. Ju fler organiserade, desto starkare.

Jag hittade en tomte, drickandes en coca cola, i källaren igår. Nu står den i vårat vardagsrumsfönster. Den är ca 70 cm hög. Jag gillar den skarpt.


/nr 1

måndag 26 november 2007

Facklig misstro? Pytt...

Ful? Ja. Finare bil än resten av packet? Ja. Är jag det minsta orolig för den fackliga pöbeln med Judas Goddag Yxskaft i spetsen? Nej, självfallet inte. Medans denna debila fårskock kämpar med näbbar och klor för att hålla varandra på matta har jag, Marcus, valt att kliva åt sidan för att i stället fokusera på det som verkligen är viktigt - min utkomst och fägring. Det senare verkar det inte bli så mycket med, så denna satsning är jag redo att lägga ner. Desto mer ont krut kommer jag lägga på utkomsten och de potentiella vinsterna av hårt och oärligt arbete. Så medans de andra krakarna skriker sig hesa över futtigheter i de egna leden kommer jag håva in guldet utan märkbar konkurrens. Så sätt igång med skiträderna och apspelen bäst ni vill. Inte mig emot.

Har även jag hört att det här med A-kassan ska vara en rätt bekväm grej. Inte minst då man blivit utsliten och uttjänt. Vilket i mitt fall borde sammanfalla med nästa påsk. Ska gå förbi ett aphus och signa upp mig och se om jag inte kan få Judas Goddag utskriven och bannlyst i samma veva. Kan ju alltid vara värt ett försök.

Fuck

Jag har upptäckt att det finns en ls av SAC i närheten av min bostad. Eftersom jag är hemma och sjuk ska jag ta mig dit imorgon. Jag har, trots att jag jobbat heltid sedan 2003, aldrig varit medlem i A-kassan. Jag var medlem i facket när jag var arbetslös, tror jag. Skitsamma. Nu ska jag gå med i bägge. Chefen får passa sig nu. Jag ska organisera alla på jobbet. Till och med den alkoholiserade polacken. Chefen ska få betala. Dyrt. Jag ju medveten om att fler än hälften av oss (inklusive mig själv) är överbetalda å det grövsta så jag kanske ska ligga lågt istället men det skulle vara skönt o ställa någon mot väggen med facket i ryggen. Jag kanske kan få till en lönesänkning på någon utvald. Marcus ligger illa till. Han har finare bil än mig. Det gillar jag inte. Det får bli han. Vi syns i Arbetsdomstolen din fule jävel!

/Nr 1

Det fulaste jag någonsin sett

Synen börjar så småning om klarna och ur ett suddigt delirium man kallar helg vandrar jag in i ytterligare en värdelös vecka av fix, fog och skit. Jag hör röster. Man tilltalar mig. Jag befinner mig i en konversation. Verkligheten bankar på och jag är tvungen, om än motvillig, att öppna. Handlingen är nu solklar och jag ser klart och tydligt. Det uppenbarar sig likt en fet tjej med alltför stort självförtroende. Det fulaste jag någonsin sett.
Lärlingen har satt kakel. En till synes omöjlig uppgift. En apful toalett in en apful skola har vitt 15x15 kakel på väggarna. Pga en fuktskada har de tre nedersta kakelskikten rivits bort och nu efter torktid ersatts med nytt kakel. Vad är det för konstigt med det kanske ni tänker. Tänk inte. Håll käften och sätt er in i problemet i stället. Det kakel som lärlingen satt är inte 15x15!!! det är 14,7x14,7! Alltså: olika storlekar på kaklet i samma rum.
Jag fick svälja enorma mängder spya för att lyckas med bedriften att se oberörd ut vid ansynen av detta spektakel. Det var inte bara fult det hade annan färg på fogen också. Ordet grotesk i kakelsättning, liksom Marcus är fulheten personifierad. Då chefen senare kom förbi tänkte jag att vi skulle få göra om allt men han bara dumglodde på det en stund vartefter han sedan likt en blind som med ett salivblött pekfinger känner efter vindriktningen (eller i detta fall: fogstämningen) påstod att det såg bra ut. Det gör det inte. Men det skiter samtliga inblandade fullständigt i.

Marcus kliver upp på ställningen...

Även om mina kollegor och bloggkumpaner, Nr 1 Goddag Yxskaft och Nr "det som Finland ratat duger tydligen åt oss" 2, är ganska långt gångna i den idiotifiering och likriktning som våran bransch erbjuder, måste jag nog ändå påstå att jag är den av oss som kommit längst. Resultatet av vårt karriärval är en i längden oundviklig fördumning och avtrubbning som är så komplex i all sin idioti att den är svår att beskriva.

Kanske beror det på att jag spenderat längst tid grisandes i skitig Fristadskostym, eller så har jag en naturlig fallenhet för likriktat tänkande, anammande av fördomar och skenande generaliseringar. Eller så är jag lagom grundpuckad för att ta in den här så härligt självcentrerade och förenklade världsbilden.
Hur det än kommer sig leder jag tävlingen mot att bli vad man utan tvivel utsett till den dummaste av alla kolbaserade livsformer vi känner till - den fullskaliga byggnadsarbetaren.

Med detta sagt vill jag inte alls förminska eller förlöjliga mina kumpaners knaggliga väg mot fullbetald jubelidioti. De är faktiskt inte långt efter. Kanske lite för mycket litteratur och ifrågasättande från dessa herrar, men det ska nog ge med sig vart efter.

Med de orden ville jag bara presentera mig och räta ut en del frågetecken.
Nu har jag bjudit in de andra två som ska medverka på denna sida. Vi har pratat om att starta upp det här ett bra tag så det är skönt att det är igång nu.

Idag är jag hemma med feber, det är i alla fall vad jag inbillar mig att jag har. Jag funderar på att febern ska stiga under natten för då kan jag vara hemma minst en dag till. Lärlingen ringde precis. Ska kolla vad han ville.

söndag 25 november 2007

Äntligen...

Denna blogg kommer avhandla tre självutnämnda geniers resa i byggbranschens idiotiska värld. Välkomna till en värld full av idioti och vackra hantverkare.

/Nr1