söndag 9 november 2008

Nils: ?

video

nils: Danzig

video

lördag 8 november 2008

Nils: läggdags?

fredag 7 november 2008

Nils: rundvisning!

video

Nils: Videoblogg

video

tisdag 21 oktober 2008

Om längtan efter den eviga sömnen och besvikelsens outtröttliga pockande på uppmärksamhet.

Inte nog med att mitt liv de senaste 3-4 månaderna varit de mörkaste i mitt liv och att besvikelserna runt min egen person outtröttligt vräkt sig fram måste jag umgås/arbeta ihop med dessa tre som helt tydligt helt saknar känsla för klass och stil. Jag tycker inte att det är fashion med svartröda tröjor, det känns så sjukt 2001 och göteborgskravaller och grabbar; RAKA ER!


Marcus Sköld

Idag blev jag så trött på marcus spasmiska rörelser så jag beslutade mig för att tejpa fast honom. Hoppas han inte kom loss.


Näe!


måndag 20 oktober 2008

Världens fulaste man.

I morse tog jag hissen vid Stockholms stadions station, från spärrarna ner till perrongen, för att börja mitt meningslösa arbete. När jag kommit ett par meter kunde jag genom glasväggen se Marcus Sköld komma åkandes i rulltrappan i färdriktning uppåt. Det förstörde hela min dag. Han är så jävla ful, jag undrar om han kommer förstöra min dag i morgon också? Gah!

Desert Blåmes

Idag då jag kom hem från jobbet fann jag ett nyinkommet SMS på min privata mobil. Detta var en post-avi. Hmm vad kan det vara tänkte jag i en nanosekund varpå jag erinrade mig ett inköp jag gjort över nätet förra veckan. Min soft air gun hade kommit! Ja, ni läste rätt. En billig skitsak jag beställde för att... ja, jag vet uppriktigt sagt inte varför jag beställde den. Den kunde vara rolig att ha. Jag rev upp paketet och tittade på mojängen. Den var inte speciellt imponerande, faktum är att den var riktigt dålig. Jag brassade iväg ett par salvor på valfria objekt i min lägenhet innan jag tröttnade och slängde den i hyllan. Bra investering.

By the way. Nu behöver jag någon som kan plocka upp måltavlor mellan salvorna. Intresserad? Har redan frågat Martin Timell men han påstod att han inte hade tid...

måndag 13 oktober 2008

Idag var jag, Marcus, Fredde och Ronnie på spårbehörighetskurs. Först fick vi sitta och lyssna på teori sen var det bara att åka ut till Östermalmstorg för att vandra lite på spåret. Efter detta var det skrivning. Samtliga på kursen blev godkända. Ronnie fuskade på provet.

Torsk på kakel!

Jag har en arbetskamrat, vi kan kalla honom Uffe, som träffade en tjej när han var ute och reste för ett tag sen. Uffe är lite över fyrtio, småfet och allmänt vidrig. I alla fall så träffade han en tjej när han var i Thailand i vintras, alltså det var ingen barflicka, nej nej, det var en familjeflicka under 25 år. Hon blev bara sååå galen i Uffe så hon ville flytta hit för att skaffa sig en framtid med honom, alltså det var ju inte så att de bara träffades under en kortare period innan hon fattade sitt beslut, nej nej, de spenderade hela tre dagar tillsammans. Problemet var ju bara att hon inte hade ekonomi för att komma över havet självmant så Uffe tog anställning hos oss för att köpa en biljett, 12000 skulle det kosta fick jag höra. Så Uffe jobbade som tusan i två månader och kunde nu i förra veckan skicka över 12000 kronor till henne så hon kunde köpa en flygbiljett. Det tråkiga för Uffe är ju att efter han skickade pengarna har hon inte hört av sig. Nu har Uffe sjukskrivit sig för hjärtesorg. Hahaha! Din äckliga jävla torskjävel. Hoppas du aldrig kommer tillbaka till vår firma för då är jag tvungen att sparka dig mellan benen och pissa dig i ansiktet.
Jag vet att det är fel att säga det men ibland önskar jag att jag hade en svår uppväxt. Jag är så jävla ointressant. Följ min blogg med bloggkoll

så dumt.

Nu på morgonen har jag plikttroget åkt in till firman jag jobbar på för att mötas av det besked som jag redan hade listat ut vilket gör att jag är i lägenheten för att hämta min jacka som jag demonstrativt lämnade hemma.

Måndag

Ibland önskar jag att jag vore pensionär. Vissa måndagar vill jag inte torka mig själv när jag skiter, inte tugga min mat och jag skulle vilja bli hissad, med jämna mellanrum, mellan sängen och toastolen. Vem orkar förresten ta i och skita en måndagmorgon?

söndag 12 oktober 2008

Robert von D

Imorgon skall jag och Marcus gå på spårbehörighetskurs hos SL. Varför? Jo pga att vi ju jobbar en hel del på Tunnelbanan och ibland kanske måste röra oss utanför de allmänna områdena. Som bäst håller vi på och sätter golv på Stadions station.

Nu ska jag beskriva hur det gick till då SL bad oss göra om golvet på Stadion a la Miami ink:
SL kom in en dag och bad Marcus Nunez att lägga nytt golv på Stadion för att påminna dem om hur mycket de saknar det goda 60-talet då ingen pissade i hissarna. SL hade en egen plan om hur de ville att golvet skulle se ut och visade den för Marcus Nunez. Han förklarade att detta inte var möjligt och vi skulle bli tvungna att göra en del ändringar för att få ett så bra resultat som möjligt. Han bad SL att sitta ner en stund medan han skissade upp en ny plan. Väl klar med sin uppgift visade Marcus Nunez sin bild för SL varpå de sade: Oh, that looks really cool man! Nu när alla var nöjda, fick vi sätta igång och jobba så att vi skulle bli klara i tid.

Hallå!

video

Exakt!

video

Är detta fashion?

video

söndag 21 september 2008

Aj aj!

Om ni får för er att dyka i en älv som är trettio centimeter djup så kan jag berätta att det är en ganska dum idé.

söndag 14 september 2008

Ojoj.

video

onsdag 13 augusti 2008

Idag var jag tvungen att entlediga en person från bygget. Marcus och Basse visste väl inte hur de skulle reagera.

tisdag 12 augusti 2008

Robert Maggio

Det finns saker som moral och självinsikt, tålamod och bättre vetande. Sen har vi genierna Nils, Marcus och Robert som agerar till synes helt utan vetskap om dessa ovanstående element. För att ta ett exempel så ska jag här redogöra för er kära läsare om dagens bedrifter. Jag och Fredde, eller som Nils envisas med att kalla honom: Runken, skulle sätta ett golv i 10x20 plattor. En skoldusch med tre bås. Detta var ingen större utmaning men föreföll som extremt tråkigt varpå vi beslöt oss för att göra det hela en smula intressantare. Frågan hur kändes nästintill ovidkommande då detta är något man går och tänker på dagligen, hur göra dagen mer uthärdlig. Marcus närmaste kollega Lasses teknik är att småsupa hela dagarna, detta förskönar ju omgivningen något, ett måste om man jobbar med Kejsar Ful. Jag såg honom nykter en dag men han låg bara och skakade i fosterställning, och att sätta plattor i det skicket är som bekant en aning tvivelaktigt. Inte det att det blir sämre resultat än vanligt, problemet är att man inte kan klättra på ställningarna i fosterställning. Nå, tillbaka till dagens bedrifter och det lyckade försöket att göra allt lite roligare. Det gick till så att jag övertalade Fredde att dricka en liter primer och sen svälja två avslutningslister. Den andra listen stannade liksom halvvägs, han föll omkull och blev alldeles blå i ansiktet. Vi, eller rättare sagt jag skrattade gott en stund innan jag började med golvet. Fredde blev tydligen trött för han sov resten av dagen, steg inte ens upp tills vi skulle dra hem. Sov hemma på nätterna säger jag!

Efter jobbet drog jag iväg till Veddesta och köpte en ny TV. Slängde in den i skuffen och rivstartade Berlingon för att komma hem så fort som möjligt. Väl hemma och installerad märkte jag att den hade ett par pixlar som inte fungerade. Nu i skrivande stund har jag tryckt kobenet genom TV:n för att imorgon åka ner till försäkringsbolaget och kassera ut en fet ersättning för denna "olycka".

Inget av ovanstående är relevant eller ens sant.

måndag 11 augusti 2008

Marcus: Snart på SVT

Jo då. Det är sant. Nästa fredag ska Marcus medverka i en Svt-satsning som heter Hjärnstorm (googla om det låter obekant).

En gammal vän ringde och inviterade mig. Tanken är att vi och ett gäng andra ospecificerade individer ska ut till ett slott och övernatta och bli serverade en högtidlig måltid. Därefter ska vi utsättas för någon form av psykologisk gruppstudie som ska dokumenteras för programmets räkning. Vad studien går ut på har jag ingen aning om, men jag hoppas på berusningsövningar i kombination med konfliktstudier. Tror jag kommer kunna bidra med ett och annat.

Detta känns både trevligt och angenämt. Avkoppling och rampljus är precis vad jag behöver efter det sodomitiska uppvaknande min återgång till mur-&-slit-&-släp eländet innebar. Dock kommer jag fara dit med en dold agenda. En opportunistisk fjäskaktion kommer äga rum - eller en ulv i fula fårakläder om det är så ni vill ha det. Jag kommer nämligen att ta tillfället i akt att prångla ut det manus jag slitit med i över två års tid till höjdarna i produktionsteamet.

Manuset, som jag hitintills valt att hålla helt för mig själv, kommer slå ner som en bomb över de övervintrade käpphästarna på Svt Drama.

"Äntligen lite nytt blod i den här pisstinkande Hitlerbunkern till Dramatenkomplex vi har mage att kalla kulturinstitution. Om vi skiter i alla kommande Molinpekoraler, adventskalendrar och Norénpjäser har vi råd att sjösätta detta epokgörande mastodontepos! Vi säger kör."

Just så kommer det förhoppningsvis låta borta på Svt om ett par veckor. Tänk, det här kan mycket väl bli mitt stora break.

Jag vill inte avslöja för mycket i det här skedet. Dock kan jag återge handlingen i stora drag:
manuset utgår från en ung man i Stockholms sociala och geografiska utkanter som kämpar för att slå sig fram som avantgard-modell. I väntan på det stora genombrottet hamnar han, av ekonomiska skäl, i en förnedrande och svekfull tillvaro i den sjukligt tölpaktiga byggbranschen. Hur det hela slutar vill jag inte avslöja, mer än att de blåställsbeklädda belackarna får smaka en gruvlig hämnd medans vår hjälte till slut uppnår stjärnstatus.

Som sagt, här har vi garanterad passion; blod, svett och tårar - och en hel del murbruk. Om det nu går vägen vill säga.

Självfallet kommer jag hålla er uppdaterade.
Hörde förresten att Marcus gått vilse i Skarpnäcks skogar igår. Vilken idiot.

byggidioterna hade fest!

Sköld och Stolpe konverserade medan det gick.


Stolpe blev lite fullare och ville visa "vad han gick för".

Efter jag tog detta foto bad jag honom gå hem.

fredag 8 augusti 2008

Marcus: På väg till en tölpfest

Ser att Nils varnat sitt grannskap för mig och nämner mig vid mitt artistnamn.

Som världens kanske fulaste människa blir jag ofta konfronterad av folk som vill se bevis på min omtalat olympiska förmåga att utstråla ren och skär fulhet.

Som ett litet bevis på min överhöghet i den här grenen, och som en liten knäpp på näsan åt alla tvivlare och belackare, kommer här lite bilder från min sommarturné: The rövful interface 08.


Finns det något fulare än en ful människas själ i en ful människas kropp? Här sitter jag i pool position hemma i Bagis och laddar inför min kommande turné.


Här är jag på medeltidsveckan på Gotland. Jag var inhyrd för att verka som någon hybridform av medeltida armod och rodeoclown.



Samma gig senare på kvällen. När publiken fått sitt och alla barn tröstats gick jag och hämtade ut min lön i spritslattar.



Ytterligare lite senare. Här på after ful i Visby.


Ännu senare samma kväll. Minns inte riktigt vad som händer här men har i efterhand fått höra att polisen kom och räddade mig från en uppretad folkmassa. Vaknade sent nästa dag i en plomberad bulk-kontainer på väg tillbaks till stockholm.

Denna syn mötte mig denna morgon när jag slog upp ögonen. Vem hade bjudit in honom att käka frukost i mitt sovrum? Måste ringa hyresvärden.



torsdag 7 augusti 2008

Ställ er på rälsen

Sitter och tröttnar allt mer på allt. Imorgon är det fredag och åter igen har man en aptråkig helg framför sig. Ett par dagar då tid upphör att existera. Allt suger hårdare än det övriga och innan man vet ordet av så är det måndag igen. Hoppas ni alla har en riktigt värdelös helg!

Då folk klagat på attdetvarit för mycket text på sistone berättar jag dagen i bilder!

Basse

Anders
Basse

Sotarn
Chefen!

onsdag 6 augusti 2008

tisdag 5 augusti 2008

Kom hem idag från jobbet med båda händerna totalt indränkta i ett riktigt supertätskikt som vi för tillfället använder ute i Bromma. Fick stå i duschen och skrapa bort det i vad som kändes en evighet. Efter detta ringer Ronnie och påminner mig om var jag ska jobba imorgon onsdag. Matt i hjärnan av samtalet trycker jag i mig resterna av gårdagens köttfärslimpa och går och lägger mig för att vakna upp till detta! Volcano på sexan! Ett riktigt lågvattenmärke i den mänskliga historien. Hitlers massmord rankar t o m högre en denna skitfilm. Tommy Lee Jones och en massa lava, behöver jag säga mer? Nä.

Läste just Nils senaste inlägg. Måste säga att hans politiska korrekthet nu är högre än någonsin. Men förtjänar han att få gå omkring som någon slags viktigpetter med ett ritblock på armen och gasta order åt folk? Inte riktigt. Det är nog något jag borde göra, med Nils som fotpall. Men som vi alla vet skulle ju hela projektet gå omkull inom kort då jag enbart skulle spendera tid framför spegeln betraktandes mitt fagra yttre. Har för övrigt funnit en fettknöl på min hals. Misstänker/hoppas på cancer. Tänk vilken sjukledighet det skulle medföra. Nåt i hästväg givetvis. Jag skulle halta omkring och våldsbenäget kräva respekt och medömkan av en trött skara byggtölpar som bara väntar på att knölen skulle lägga in dödsstöten. Knölen kan också vara ett förkroppsligat mindfreak från alla mina labila egenheter men det är ännu på teorinivå.

Visste du att kroppsspråket står för 55% av vår kommunikation. Undrar vad dessa killar försöker fömedla med sitt kroppspråk.. http://www.youtube.com/watch?v=g8MkIpRZCEM
Förresten, strunta i det! De är ju bara föör snygga! Asså.

Nu märker jag att mina öppningar blöder. Varför? Oj, Volcano står ju på i bakgrunden och förpestar mina kroppsfunktioner. Måste byta kanal.

måndag 4 augusti 2008

Nils. Äntligen tillbaka i arbete.

Ja tack Stolpe för det varma välkomnandet tillbaka till jobbet. Idag tog mitt liv ny fart då jag gått från knäböjande rumpnisse till arbetsledare över ett gäng glada arbetare. Kan ni förstå att lilla jag nu basar över 6 personer i åldrarna 20 - 45. Ja ni kan kanske själva kan tänka er att deras förakt för mig eskalerar i samma takt som mitt högmod. Jahaha, livet är gott.
Mitt lilla gäng består av tre rivare
- En närsynt kille som heter Anders. Jag har inte så mycket att säga om honom för han är en ny bekantskap för mig. Anders verkar vara tystlåten och det är ju kanske den egenskap som jag värdesätter högst hos mina arbetare.
- Lilla blonda tjutbögen i Västberga. Detta smeknamn har han fått för att han är extremt lik blonda bögen i Västberga men mycket känsligare. Marcus kanske kan förklara vid tillfälle.
- Sotarn. Sotarn kallas för Sotarn för att Sotarn är från Eritrea och är väldigt svart. Inga värderingar i den saken, han är bara extremt svart i skinnet. Sotarn är skön och dricker öl på jobbet, det kan han för han är muslim.


Två murare.

- Marec. Om ni någon gång hör en människa skrika- KURVA i lite östeuropeiskt tonläge och inte vet vad det innebär så kan jag berätta att det betyder alla fula saker du kan tänka dig på svenska och jag kan också berätta att om du hör detta ord skrikas så är det antagligen Marec som skriker det. Marec är en av de starkaste personer jag känner och jag vill inte bli osams med honom. Jag utgår alltid från att han har rätt oavsett vad det gäller för jag är övertygad om att han skulle kunna krossa mig mellan sin tumme och sitt pekfinger.
-Mange. Mange är egen företagare och vi har honom på lån. Idag när vi skulle äta frågade jag Mange vad han skulle välja för rätt och han svarade - Jag tar nog en capricosa. Jag svarade lite slött och avslappnat. -Nej. Han tittade på mig och sade -nänä, då ska vi se. Haha, tänker jag och funderar på den goda fårostfyllda färsbiffen som jag ska beställa. Jag märker efter ett tag att Mange står tyst och glor på den förbannade tavlan full av erbjudanden om dagens lunch. Jag drabbas av en tillfällig känsla av dåligt samvete och säger - Mange jag skämtade! Pizzorna är helt ok här, varpå Mange säger. -Jaha, man kan ju aldrig veta liksom. Mange är så där lagom dum.

En plattsättare.
Basse. Han behöver ingen vidare presentation på denna blogg.

söndag 3 augusti 2008

Jepp, då var det dags igen

Nu är det söndag så det är dags för alla helgfyllon att sätta sig upp, raka och tvätta sig inför den stundande veckan! För många är detta glada semestertider, personligen har jag redan jobbat en vecka efter min semester så jag är redan inkörd. Mina tankar går oundvikligen till mina kollegor som sitter och bockar av de sista timmarna av sin ledighet. HA! på er, speciellt Marcus och theNils Griftefrid. Välkomna tillbaka till Vietnam!

Jag har för tillfället äran att få jobba i Bromma och trivs ypperligt med detta. Ska även färdigställa ett jobb i Viksjö någon gång under veckan. Hörde att Nils och Marec skall skäppas iväg till Strängnäs på Nils neverendingproject. Lycka till med det, edra jubelpuckon!

Nu kanske ni tänker: Hur orkar han vara så positiv jämt och ständigt? Hur pallar han med att vara så trevlig mot sina medmänniskor? Nu är det faktiskt så att jag inte alls är trevlig och snäll. Det ser bara så ut. Faktum är att det är inlindat förakt. Jag gillar inte ens mina kollegor. De är ju bara föör dumma i huvet. Nä nu skakar mitt fingerfläsk i skrivkramp så jag måsta sluta. (känns som att detta inlägg bara har varit ett enda lång utfyllnadsmaterial så att det ska se ut som att bloggen faktiskt går framåt.. ni kan ju inte vara riktigt kloka som läser det här)

torsdag 31 juli 2008

Härligt!

När man ser en sådan här bild så längtar man lätt tillbaka till jobbet. Han är för härlig vår lärling. HÄRLIG!

onsdag 30 juli 2008

Girlicious

Sitter här på mitt blekfeta och smygkollar på intelligenssemesterprogrammet Girlicious. Ja du läste rätt, det heter Girlicious och inte Girlylicious som så tycks påstås av hallåan som babblar mellan reklam och program. Varifrån kommer då denna felsägning? Mitt svar på detta är som följer: TV3! Det är alltså dessa plankstekar som har hittat på detta globala missförstånd. Fantastiskt tycker jag samt otroligt dumt. Nu kanske ni tycker att jag är orättvis. Ni kanske hävdar att "Girlylicious" är ett koncept som innefattar ett flertal "flickinriktade" program såsom Sex and the city och Project runway. "Nu tjejer är det Girlylicious så bänka er framför er gamla skit-TV och njut!" Det må vara delvis på detta sätt men då frågar jag: Varför säger hallåan bla bla Pussycat Dolls 2 Girlylicious, så står det också skrivet på text-TV, då det ju så uppenbart heter Girlicious (se http://www.girliciousmusic.com/)? Jag är en man med många mentala bryderier och problem och nu ockuperar detta spörsmål mitt medvetande så till den grad att jag inte längre har tid med mina egna neuroser! Jag kräver upprättelse TV3!

Oj, nu har Project runway börjat! Ett program till bredden fyllt med skitnödiga wannabe-designers och övrigt avrättningsmaterial. Måste hänge mig till detta helt och fullt, vi hörs!

Jo förrästen, idag satte jag och polacken Marec ett klinkergolv i Viksjö. Materialet räckte såklart inte. Specialbeställt var det också vilket leder till en viss väntetid innan vi kan färdigställa golvet.

tisdag 29 juli 2008

Nu ska vi se...

Det känns som att dvalan har utgått och att genierna än en gång kan uppbåda den ena rövrebusen efter den andra utan födslovåndor och övermätet krystande! Härligt.
Jag har kommit tillbaka från semestern och har gjort mitt första knop. Vitt 15x15 i Järna Pendelstation. Det blev fult. Varsågod mänskligheten! Nu till det triviala: Jag har varit med min kompis Tomas på mc-semester nere i europa. Vi körde runt i 20 dagar och sen drog vi upp till våra hemtrakter i Finland. Kom hem till morsan och farsan utmärglad och skäggig men med ett leende på läpparna. Nu tillbaka i sthlm efter vistelsen i Finland är jag fetare än nånsin och ful som en rutten dl ärtsoppa. Jepp, så är det. Hur!? kanske ni undrar. Jo tack, det ska jag tala om: Efter cyklandet i europa tillbringade jag två veckor hos mina föräldrar. Detta ledde till tristess vilket i sin tur ledde raka vägen till kylskåpet. 72 kylskåpsbesök i timmer ger livremmen något att fundera över. Ska nu börja på ny kula, börja blogga igen och äta mindre. Vi får se hur det går. Det måste bli en ändring. Skulle köpa nya byggbrallor idag men fick glömma det hela då det över huvudtaget inte fanns tyg i affären för att täcka ena halvan av min röv. (nu har ordet röv figurerat två gånger i detta inlägg, nu även en tredje om man tar denna parantes i bemärkelse)
Det har ju som bekant inte hänt så mycket på Byggidioterna den senaste tiden. Jag får be om ursäkt för detta tillfälliga moraluppsving och försäkra er kära läsare om att detta inte ska upprepas. (Det är Nils fel.) För att hålla mig korkad ska jag ladda ipoden med en massa Simple Plan-låtar blandat med Runar Söörgards memoarer upplästa av honom själv samt umgås mer med idioternas egen maskot Marcus Sköld.

torsdag 10 juli 2008

Marcus: Det är fan inte sant

Efter mindre än tio timmars umgänge har han gjort det.

Vi kroknade till en smula nere på torpet och körde ett parti tjurfäktning. Vi drog lott och som vanligt fick jag vara tjur. Niklas blev så uppeldad och vild i sin roll som matador att han gav mig en hurril med skohornet så att halva ansiktet sprack upp till ett gapande dike. Att något tråkigt i den här stilen skulle inträffa visste jag säkert. Men så snabbt och i den här omfattningen!?

Så nu sitter jag här på en kobbe, nyfattig, nyfet och om möjligt lite mer deformerad och räknar dagar och sekunder på en ständigt krympande semester.


tisdag 8 juli 2008

Marcus: Fittalven siktad i Bredäng

Så snart midsommar är passerat och mörkare tider stundar kommer Fittalven ut för att leka och befrukta ägg, både sina egna och andras. Kanske ingen vacker syn, men dock fridlyst.


fredag 4 juli 2008

Hela Marcus dansar och ler

Det är proletärt. Det är ett nederlag. Det är uppgivenhet och skam. Men jag kan inte låta bli att vara barnsligt lycklig över min nyvunna pardon. Industrisemestern, en institution i svensk efterkrigshistoria, har våldtagit mig på sängen och lämnat mig med ett glansigt leende på läpparna.

Fyra veckor av lättja och rekreation. En hel månad fri från byggdamm, skuldtyngda helgfyllor,
dagliga asbestförgiftningar och statisk tristess.

Har tillbringat ett par timmar med att befria min sargade kropp från det centimetertjocka lager av murbuk och byggdammsbleka hudavlagringar som annars aldrig är någon idé att ta tag i. Känner mig tre kilo lättare. Bokstavligt talat.

Hade förberett en liten avslutningsfest för grabbarna på bygget. Tanken var att vi skulle samlas i Hagaparken för att dricka smultonpussar och spela fjäderboll i all enkelhet. Informerade packet redan i tisdags. Trots detta kunde jag inte bocka av närvaro på en enda käft.

Stod där med protokollet och drack smultronpussar i min ensamhet ända tills en liten skitfittig parkvärd kom och upplyste mig om att fylleri och uppträden inte var önskvärt i parken. Hängde kvar i ytterligare en halvtimme för att försäkra mig om att kunna skuldbelägga hela manskapet för deras oförlåtliga svek och ignorans. Under tiden gick samhallgubben runt med sin skitplockar-käpp och stirrade på mig och de urdruckna smultronpussar jag slängt på marken framför mig. Blev våldsamt sugen på att statuera ett exempel över den hierarkiska befälsordningen i arbetarklassen, men lät det hela bero. Trots min besvikelse över manskapets svekfulla avhopp kunde jag inte hålla tillbaka den sprudlande glädje som min stundande ledighet gav upphov till.

Tömde min skåpbil på alla skit och drog till bolaget för att bunkra. Sitter nu här med kylen sprängfylld med div. vätskor och drar upp riktlinjerna för lovet. Vad det avser bloggen kommer jag inte vila på hanen. Har länge viljat sjösätta en massiv förtalskampanj mot mina fula kollegor, Robert och Nils. Nu har jag all tid i världen. Har ni några önskemål?
Det här är en av mina äldsta vänner. Han heter Niklas.




Niklas står som ensam ansvarig för drygt hälften av alla ärr och handikapp jag dras med idag. På tisdag ska vi ut och båtluffa i Västerviks skärgård. Det kommer bli både skratt och tårar.

onsdag 2 juli 2008

Marcus: Måste börja tänka mer på mitt varumärke

Det här gott folk, är kändisfrisören, galadivan och mångsysslaren Tito Frez (till höger).



Hur uttalar man hans efternamn? Är det Tito [Fresh] som i Fresh prince in Bell air? Eller lutar det mer åt Tito [Fräs] som i för mycket Bregott i stekpannan?

Har tänkt på den här mannen och hans fantastiska efternamn hela dagen. Inser nu att mina tidigare ansträngningar för att bli känd och folkkär varit näst intill verkningslösa. Måste börja om från början och börja profilera mitt varumärke.

Tänk om jag bara fått heta Tito Fräs. Då jäklar hade ni fått se på annat.

-"Vet ni, kändismuraren Tito Fräs ska göra om vårat badrum".
-"Näe, är det sant? Hur fick ni tag i hans nummer? Det är ju typ bara Kungen och Carola som ens får boka tid. Gusåjävlniceasså..."

tisdag 1 juli 2008

Marcus: Vad ska jag ha på mig på semestern?

Ett nytt problem dök upp under eftermiddagens bryderier kring min stundande långledighet - jag har inga vanliga kläder. Ni vet kläder som inte är stenhårda av murbruk och som bättre folk på stan och i TV brukar gå omkring i. Eftersom jag tillbringar 90 procent av all vaken tid iförd min byggdamms-trashiga gycklardräkt har jag aldrig anledning att införskaffa eller bära vanliga kläder. Och med min nya fräcka spritfettma kommer jag inte längre i mina examenskläder från högstadiet. Vet ärligt talat inte hur jag ska lösa det här. Gick förbi en herrekipiering och frågade vad en sämre herrkollektion skulle kosta. Den skamlösa expediten ville ha flera tusen för en sosseträlig gåbort-kostym. "För dom pengarna kan jag ju lika gärna supa mig likgiltig tills bygget drar igång igen", sa jag åt han och släppte hela tanken på nyinköp.

Har ni några tips ?

måndag 30 juni 2008

Marcus: Ett genidrag på gång

Ser att Nils lyckats kravla sig upp ur den grop han tillbringat det senaste kvartalet i. Känns både roligt och tråkigt på samma gång. Och ett kärleksliv har han dragit på sig, den hala jäkeln. Men men, jag misströstar inte. Det vet man ju hur det blir med den saken om ett par år: giftaslöften, gemensamma konton, klavertramp, storbråk och vips - Nils på sitt bara arsle i betongslummen i Vårby. Det här ska bli jätteintressant att följa.

Sitter och slösurfar på Blocket när jag får en genial idé. Visste ni att folk betalar bortåt två tusen spänn för såna här minigrisar!?

Så här ser de ut, de små liven. Är den inte söt så man nästan kräks? Plötsligt slog det mig hur slående lika dessa är vanliga unga spädgrisar. Eller hur? Som gammal drängpöjke och odalson är jag insatt, så ta mig på orden, den här bortklemade lilla parodin på slaktboskap skulle utan vidare misstas för en vanlig gris och tvärtom.

Vanliga griskultingar kan jag få loss hos en uppfödare jag känner för ett par hundra spänn styck. Sen kör jag en helgräd på blocket och kränger av med så många svin jag hinner innan ryktet hinner ifatt mig. Borde hinna få iväg ett par hundra grisar i runda slängar.

Trots att jag inte har några högre tankar om folk som spenderar tusentals kronor på miniatyrsvin, är jag ändå lite bekymrad över det rättsliga efterspel som kan uppstå i efterhand. Passar ganska bra att jag just stulit Roberts företags-id från förrådet. Han är på långsemester, passligt nog. Vore ju pinsamt och fastna i polisens rullar över en sån här struntsak.

Med en avans på tusen procent per svin borde jag få ihop tillräckligt med deg för att smita ifrån den här hjärtlösa kakeltillvaron, om än bara för några månader. Det blir en tremånaders dyngblecka i Rumänien om allt går vägen.
Sen kan det ju vara skönt att hålla sig borta tills den här lilla historien "blåst över". Kanske tar ett par veckor innan min finske kollega lärt sig se humorn och glädjen i projektet.

För tänk vilken fantastisk komik som kommer uppstå när grisköpar-hjonen efter ett par månader konstaterar att lilla "Melissa" nu väger tre hundra pannor och inte kan förflyttas i lägenheten med mindre än en gaffeltruck. Priceless.

Så va säger ni, kan det här bli mitt stora break? Kan det här vara början på min vandring ut ur den här proletära gulagtillvaron?

Ja säger kör.

Nils: En lycklig människa

Jag träffade en tjej i helgen. Jippi, äntligen har turen vänt för mig. Jättegullig, lite mullig tjej. Agneta heter hon och jag träffade på henne vid Jack Vegasautomaterna på pizzeria remi i Norsborg, hon är 38 och har bara fyra ungar. Jag har sovit där varje natt nu och jag måste säga att Norsborg har sina fördelar, Agneta är definitivt en. Ska över en sväng till henne nu. Hon hade någon affärsidé som hon ville att jag skulle titta på. Nu ni bloggkumpaner, ska ni få se på en som kommer klättra på karriärstegen. Hej på er.

fredag 27 juni 2008

Nils

Tja igen. Fredag och helt ensam. Jag har tio tusen spänn. Någon som har en sil?

torsdag 26 juni 2008

Hallå! Är det någon kvar?

Hej på er. Ni kanske undrar vad som hänt? Det undrar jag också. Jag har under de senaste månaderna vistats på en camping i Strängnäs, vid mälarens strand. Jag har under dessa månader befunnit mig i ett sorts bottenlöst kärlekslöst avgrundshål. Mina lemmar har förvridits och mitt sinne har förvänts och jag är idag inte den hoppfulla unga man som en gång älskade livet. På dagarna har jag, ensam, befunnit mig under jord i en gammal simhall i centrala Strängnäs. På denna plats, som ingen ängel välsignat, har jag, sittandes på knä, i ett ursinnigt tempo, utfört ett tröstlöst arbete. Trots min arbetsposition har inga böner nått fram till den gud som alldeles uppenbart övergivit mig. Det finns dagar jag önskat att nattens sömn ska glida ut i evigheten men inte ens dessa önskningar eller böner har mig bifallits. Dagarna har varit ett rent helvete men det är inget mot vad nattens timmar har givit mig. Mina arbetskamrater har ställt upp på bästa sätt genom att starta en sorts bokningsagentur med mig som enda tänkbara objekt. Jag har sjungit och dansat, spelat och underhållit och detta har gjort att de fantasier jag hade och den åtrå jag en gång kände inför det täcka könet nu befinner sig på en nivå som jag helt enkelt inte tror att jag kommer återhämta mig från.

Jag har nu vänt hem och tagit mig ur detta träsk av hopplöshet, mina arbetskamrater ska inte få profitera på min ångest och en ny dag skall gry. Jag har inte förlorat allt – än.

Marcus: Drop it like it's hot

Det drar ihop sig till semestertider här på bygget. Det märks tydligt på den rekordusla stämningen. Allt vad tålamod heter är förbrukat och av min erkänt långa stubin återstår bara en liten instabil dragsmällare. Lika dant hos de flesta. Det tar på de mentala krafterna att dag ut och dag in bedriva verksamhet med det mentala och intellektuella bottenskrapet av mänskligheten.

Jag är just nu stationerad vid Södra Station. Ironiskt nog är det en handikapptoalett jag bygger ihop. Det ironiska ligger i att jag alltid stått högst upp på barrikaderna och kämpat mot säkerhetsfixering och handikappanpassning; fjäsk för minoriteter och liknande förfittning av offentligheten. Och nu står jag här och aktivt bidrar till idiotierna! Fattar inte. Varför i helveta kan inte alla sittsår och tvåhjulingar uträtta sina behov i vuxenblöjan som alla vi andra gör när vi är för fulla för att röra oss? Och dyrt som fan blir det också. Man skulle kunna hålla hela Söderort med vuxenblöjor och stomipåsar i ett halvår till priset av en cp-mugg. Helt ofattbart.

Så, mot den bakgrunden är det inte konstigt att jag är lite småputt. Men nu kan jag åtminstone se slutet på eländet. Bara nästa vecka kvar sen väntar trettio dagars ljuvlig bedövning och vila. Har inte lagt upp någon aktivitetsplan för semestern men tänkte börja med att tömma skåpbilen och åka ner till bolaget. Sen löser sig nog resten av sig själv.

Från en tragedi till en annan - ännu inget spår av Nils Grindslanten Gruvebäck. En snabb rundringning till stadens hospice och andra inrättningar för tvångsvård gav inget resultat. Därför ser jag nu ingen annan lösning än att lysa han här på bloggen. Ni som brukar köra E 20 mot Strängnäs kan väl slänga ett öga i diket. Vänligen lämna era iakttagelser i kommentatorsfältet.

onsdag 25 juni 2008

Marcus: Nu kickar vi igång igen

Sedär, nu är vi på banan igen. Ordningen återställd. Schöönt...

Här borde kanske rymmas en förklaring till min tystnad under nära nog tre månader. Men de händelseförlopp och allt oflyt som drabbat mig under den gångna tiden är allt för invecklade och kodumma för att den mest hängivna läsaren ska orka hänga med i svängarna. Sammanfattningsvis kan man säga att vägen hit har varit lång och kantad av mänsklig misär och missöden, svek, besvikelser, bak-och-fram - fylla och en och annan arbetsplatsolycka. Men skit i det nu, det viktigaste är att jag återigen är installerad framför datorn och kapabel att kåsera om alla vedermödor och bakslag som kantar tillvaron för vår mest folkkära byggnadsarbetare.

På tal om trasiga människor, har någon sett till Nils Flytfixet Gruvebäck? Sist jag såg han satt han på kontoret och ritade arga snögubbar på ritningarna över Södertälje Pendeltågstation; knappt kontaktbar och med ett mantra av svordomar på läpparna. Det här var i slutet på april och sen dess har jag haft fullt upp med mitt eget elände för att orka med Nils. Nu börjar jag ändå undra var han håller hus. Hörde på ryktesväg att han råkat reta upp fel personer och blivit förvisad till en gigantisk badanläggning i Strängnäs. Där står han tydligen och staplar kakelplattor in i evigheten. Bassängen i Strängnäs är ett sånt ställe man hamnar på om man bränt alla sina broar och inte riktigt funkar bland levande människor längre. Hörde dessutom från Kenneth att hans skåpbil siktats vid Hammarby industriområde. Två skitiga skor hade stuckit ut från kofferten och sjörapporten stod på från bilstereon på högsta volym. Nästan att man blir orolig, om man orkar, när man hör det här. Ska göra ett ärligt försök att lokalisera han imorgon.

Och så en liten uppdatering kring mitt yttre. Förutom kalkavlagrad hy och spritfettma kan jag nu även räkna in beskrivningen "köttrosa" i mitt CV. Råkade somna naken utomhus på storfyllan nu i helgen. Var så avtrubbad att jag inte märkte att en invasionsarmé av mygg gick lös på min sargade lekamen. Tillbringade resten av helgen med att bearbeta mina fjortontusen myggbett med naglar och diverse tillhyggen. Tyvärr har jag ingen bild att backa upp historien med. Men det är nog ingen större förlust.

måndag 5 maj 2008

Allas vår Thomas

Det har kommit till Byggidioternas kännedom att Thomas på firman har ett förflutet som stand in i filmvärlden.


Thomas.

That Yellow Bastard (Sin City).
Need I say more.
Nu måste jag dra. Ska hämta upp Bastu och hasta iväg till Rönninge på nattjobb.


söndag 4 maj 2008

Japp, sitter här och lyssnar på Simple Plan och gurglar i mig lite Ica-cappuccino. Ska snart sadla hojen och dra iväg en sväng då jag sätter drickat i vrångstrupen och resolut flyger upp ur min nedsuttna stadsmissionssoffa: "söndag = jobb imorgon!" Våldet rasar i mitt inre, blodet blir till gift i mina ådror och svider sig hela vägen upp till min urskavda hjärna då jag inser att min fyradagars helg är över. Tillbaka till mitt nya "skötebarn" Rönninge pendelstation som för övrigt är ett projekt med ungefär samma idiotstatus som det förra skötebarnet Karlberg station, ett barn som växte upp till att bli ett riktigt vanvårdat missfoster med en vag framtidsutsikt. Nu alltså Rönninge, ett ganska stort projekt. Inga väggar dock, bara golv. Vi har tillryggalagt det mesta och har nu bara trappan kvar. Skönt tänkte vi ända tills vi märkte att så gott som hela den befintliga trappan är (som vi säger i akademiska sammanhang) skit! Den är bom. Detta betyder att vi måste riva upp trappsteg för trappsteg och fästa dem ordentligt innan vi sätter våra klinkerplattor ovanpå. Allt detta måste ske nattetid och kommer att ta en majestätisk magnitud av tid. Min personliga taxamätare kommer att gå för högtryck då nattprocenterna med jäkt rinner ner i fickan på mina skitiga Fristadsbrallor. Jag blir fetare, SL blir fulare. The way I like it. Jag är nu redo att ta mig an den kommande veckan av ren och skär mental terror i byggarnas regi. Hurra.

måndag 28 april 2008

Ett nytt inlägg

Hej idioter!

Sitter här och funderar på vad som hänt med bloggen. Som ni har märkt har vi på Byggidioterna inte varit speciellt aktiva på senaste tiden. Svaret är inte så enkelt. Förutom att the Nils inte har internet tillgängligt för tillfället så skyller jag på allmän fulhetskollaps hos de övriga deltagarna, alltså jag och Marcus. There.. Det var inte så svårt som jag hade trott. Marcus och jag är helt enkelt för fula för att på egen hand fösa fram denna kavalkad med skitsnack och hålla alla våra tre läsare nöjda.

Depraverad, i andnöd, grisfet, men nog om mig. Marcus som med ett sönderkliat aschel och ett tryne fult nog för the walk of fame hasar sig fram med murslev och bruk nära nog att svära ihjäl sig. Hur ska vi kunna föra fram detta monster till blogg, som urskiljningslöst tar upp kontroversiella ämnen som mode och skitstinna kollegor? Som vrider och vänder på sanningen till sin egen fördel? Det är en ekvation som går ihop lika illa som mosaik satt med tians fixkam! Vi håller m a o tummarna för att Nils ska få igång sitt internet! Under tiden får ni nöja er med oss, Robert-min-hållning-påminner-om-ett-totalt-benbrott-Stolpe och Marcus-jag-har-svurit-sönder-tungan-Sköld. Håll till godo. Byggidioterna ser olika ut bak och fram precis som du gör.

onsdag 9 april 2008

The Nils på semester

Nu ska jag skriva lite om Nils semester. Han har just kommit hem från Sicilien, en oförtjänt tripp med ett par av sina bröder. Där har de druckit drinkar och sett på sevärdheter. Den yngsta brodern i gänget har även jagat kvinnor, shoppat och druckit drinkar. Den första dagen på resan beslöt de sig dock för att starta lugnt. De drack ett par drinkar och gick mest runt och kollade in stället. "Där, där!" hojtade plötsligt den äldsta i brödraskapet då han fick syn på en attraktiv bar. "Där ska vi dricka drinkar imorgon kväll!" Nils var inte sen att hålla med. Dagen efter gick de omkring och tittade på sevärdheter för att sedan gå till baren de sett för att dricka drinkar. Det hela började med en trerätters och lite rött vin i en närliggande restaurang. Allt gick lugnt till, bröderna Griftefrid blev lätt berusade och var i det här läget goda vänner. Efter detta gick de till baren. De drack ett par drinkar och fyllnade till å de grövsta vilket ledde till att den Griftefridska fylledispyten sen ett par decennier kom upp. Zetor eller Fiat. Som väntat reddes inte dispyten upp denna gång heller. Efter ett par drinkar till ragglade bröderna mot hotellet för att vila ut. De hade ju trots allt en lång dag med sevärdheter och drinkar framför sig. Efter en vecka med rekreationer och ungefär 2 000 drinkar var det dags att åka hem. Lokalbefolkningen pustade ut då Nils med sina bröder glatt viftande visades mot bussen för att forslas till flyget. De tyckte att resan var jättekul och high fivade och low fivade varann och beslöt att göra om det nästa år.

tisdag 8 april 2008

Marcus: Fejd

Idag rann det över en smula. Jag, Nils Döderhultarn, och Lasse satt i boden och fikade. Finnjäveln var med på länk från sjuksängen i Hägersten. Vi diskuterade den kommande "Sex and the city" filmen som rullar upp på biograferna inom kort. Vi pratade vitt och brett om premiärdagen och vad vi skulle ha på oss och i vilken ordning vi skulle anlända till bygget.

Ett hett ämne kring den här serien är vilken karaktär vi ska vara. Det brukar gå ganska sansat till och efter en del hårda men hjärtliga förhandlingar brukar alla bli nöjda. Men nu börjar premiärnerverna göra sig påminda och tonläget skärps. Nils, den sluga jäkeln, paxade Sarah Jessica Parkers rollfigur "Carrie" innan nån av oss andra han säga flaska. Lasse hävdade bestämt att han skulle vara Samantha. "Jag har ju spirorna vettni", sa han som om det var en fullständig självklarhet att han skulle vara Samantha. Stolpe fann sig ganska snabbt i sitt öde som "Charlotte" och återgick till sin familjepizza i hopp om att nå matchvikt inför galapremiären. Jag förklarade då, så pedagogiskt och vänligt jag bara kunde, att sättet att föra sig och det pikanta språkbruk som kännetecknar Samantha nog bäst matchas av mig. En spänd tystnad la sig över fikaboden. Någon harklade sig och de andra tittade ut genom fönstret.

Ibland händer det att Lasse tröttnar på mig och mina inbillade överklassfasoner och skitnödiga divalater. Idag var just en sån dag. För när vi kommit halvvägs genom eftermiddagsfikat utan att någon sagt ett ord ställde han sig plötsligt upp och drämde näven i bordet med en smäll. Sen skrek han att jag har fula, fnasiga öron och knullar som en gammal cykel och därför lika gärna kunde vara Mirranda.

Med en smärre klump i halsen återgick jag till mina arbetsuppgifter och ingen av oss sa ett ord till varandra. När dagen var slut och vi började packa ihop smet jag in i förrådet och kissade på Lasses murarverktyg och på hemvägen åkte jag till Systembolaget i Liljeholmen och Lasse till bolaget i Bredäng.

Så himla trist när det blir så här. Vem tycker ni ska få vara Samantha?

onsdag 2 april 2008

Glädje-Sorg


Hej kära idioter!

Jag ska nu berätta om den bästa upplevelsen i mitt liv. Det hela utspelade sig igår. Jag skulle bocka en avslutningslist och tog följaktligen i den med min högra hand och stödde listens undersida på min högra tumme varpå jag med vänster hand böjde till listen. Det hela resulterade i ett vrål av smärta då min högra tumme, om än för en bråkdels sekund, trycktes ur led (eller åtminstone vad jag tror var ur led). Min hand var givetvis oförmögen till vidare arbete. Idag, onsdag, gick jag till hälsovården för att kolla upp min sargade lem. Jag fantiserade förväntansfullt om vad jag skulle göra under vad jag trodde skulle bli en lång sjukledighet. Två veckor lätt, kanske mer tänkte jag med glatt hjärta. Men den glädjen stävjades hastigt då doktorinnan efter att ha kollat på röntgenplåten utfärdade endast en sketen vecka! En vecka. Det är ju ingenting! Vad hinner man göra på en vecka? Inget! Svältande barn i Afrika, oskyldigt dömda på Death Row, män som utsätts av feministiska lebbar är bara orättvisa på en särdeles låg nivå i jämförelse med det jag här får utstå! Det är med andra ord i stor sorg jag tvingas äta denna chokladmuffin vi ser på bilden åvan och titta på intressanta filmer på arbetstid och kanske ,om vädret tillåter, köra motorcykel. Min självömkan är total.

söndag 30 mars 2008

Tävlingen avgjord!

Efter att ha läst igenom bidragen/gissningarna så kan jag inte göra annat än förklara tävlingen avgjord. Redan på detta tidiga stadium var Marcus tvungen att komma med svaret. Meningen var ju att någon utanför byggidioterna skulle komma på rätt svar men det ville tydligen inte Marcus. Middagen kommer alltså ske i min våning på Mariatorget i mitten av April med mig, Robert och Marcus som deltagare. Det kommer bjudas på en trerättersmiddag med Hjortsadel som varmrätt. Till maten kommer det serveras rött årgånsvin och hen del champagne. Glöm inte bort att det är Marcus fel att ni andra inte får delta i denna matresa genom tid och otid. Ny tävling kommer upp inom en snar framtid. Ciao

fredag 28 mars 2008

Tävling!

Vem föreställer bilden och vad gör personen på densamma? Den som kommer med det bästa svaret kommer vinna en middag med undertecknad och resten av byggidioterna. Sköter personen sig kan det bli tal om en "after blog" efter det.


torsdag 27 mars 2008

Marcus: Hur ska det här sluta?

Sitter i en självförvållad hög med bråte och skumläser dagens skörd av gnälliga petitesser på den här bloggen. Verkar som om mina kollegor är glåmigare och tröttare än vanligt.

Nils "Flytfixet" Griftefrid Gravlund Gruvebäck tycks nått en ny nivå av galenskap. Är fortfarande matt och lite lätt skändad efter vårt gemensamma arbetsskift i tisdags. Har lärt mig hantera de här dagarna med Nils utan att ådra mig allt för grava men. Min taktik går ut på att hålla mig i bakgrunden och inte blanda mig i besluten, eller arbetet överhuvudtaget. Han kan gått få driva bygget bara jag slipper stå till svars för slutresultatet. Låter han leva rövare med schlagerbugg, bryska utskällningar av kakelplattor och verktyg; vredesutbrott och spontana spydigheter åt höger och vänster. När han väl gör något blir det ju oftast ganska bra. Blir mest att jag hämtar verktyg och hantlangar. Har införskaffat välisolerade hörselkåpor med mp3-ingång. På så sätt kan jag uthärda genom att lyssna på mjuk musik och låtsas att det bara är en försöksutskriven pantomimartist jag har framför mig.

När vi försökte jämna ut ett golv upptäckte vi att jag glömt ett viktigt verktyg på förrådet. "Din helvetes jävla skitgris", vrålade han och begav sig ut på en eldig twostep över det sargade fabriksgolvet. När jag kom tillbaka en timme senare med verktyget fan jag han sittandes i en städskrubb, djupt försjunken i ett skuldtyngt samtal med en murslev. Ja, jag säger då det. Nils Gruvebäck - vilken jubelidiot.

For your eyes only

Jag har upptäckt att vi har finska läsare på vår blogg. Någon från Vasa och någon från Turku. Alla som känner mig vet att jag hatar finnar men det inte många vet är att jag hatar finlandsvenskan ännu mer. Denna vecka har jag bara jobbat tillsammans med ett gäng finlandsvensktalande snickare och jag är bedrövligt matt. Jag har nu beslutat att framöver, och in i evigheten, får ingen tilltala mig på detta språk utan finnar får helt enkelt prata engelska med mig. Det gäller alla. Förresten, ni i Turku och Vasa. Vilka är ni? Berätta.

Jag och lärlingen

Idag har Basse och jag fogat järnet. Det var inte roligt. Det var jobbigt. Imorgon står mjukfogning och spackling på agendan, och sen ytterligare mer klinkersättning. Detta blir ju så mycket värre då man har en asful lärling att ha att göras med! Basse. Suck, vilken råidiot. En blond vrålbög. Men som man säger: "Finns det hjärterum så finns det rum för redogörelse om lärlingars smeknamn". Här kommer en om Basse: Då han kom till firman så kallades han Basse, detta är förmodligen hans så kallade ursmeknamn. Basse utvecklades givetvis till Bassebäck, ett mycket populärt namn på kakeltorsken. Detta ändrades sedan följaktligen till Bastusex, en övergång som bara anammades av ett fåtal kollegor. Nu, på grund av den aldrig svikande latheten hos människan, så har Bastusex blivit kort och gott Bastu. Ett riktigt sketafult smeknamn m a o.

Så nu vet ni hur dessa smarta men ack så beskrivande tilltalsnamn kommit till på allas vår lilla fogdoktor, lärlingen.

Nu ska jag och Liza Marklund gå och gymma lite.

Nils: Ett steg till...

Jag borde inte vara här.
Jag föddes med en kropp för tryffel, champagne och jordgubbar. Jag har de perfekta måtten. Dyra klädesplagg sitter bra på mig. Jag borde strosa omkring i en vit kostym och bara le. Jag har förutsättningarna för det. Mitt entourage borde bestå av mina bästa vänner som bara gör vad jag säger och ger mig det just jag vill ha. Hade vi haft ståndsamhället kvar hade detta inte varit en omöjlighet, prästson som jag är och bättre än er alla. Det borde ha skrivits dikter och visor om mig och jag skulle bara le och ta emot. Kanske charmera en och annan ungmö bara för bevarandet av det brustna hjärtat. Dela ut allmosor och håva in pöbelns hyllningar.
Det är så det borde ha varit men det blev väl inte direkt så. Det är inte för inte som det skälver i min lekamen av ångest och pina varje dag då jag släpar mig ner till min svinkalla bil för att transportera mitt döda kött till arbetet. Jag hatar mig fram de första timmarna av dagen för att sedan avsluta den fullkomligt rasande. Då jag är på så dåligt humör så stor del av dagen blir jag ingen rolig människa. Ingen kan kalla mig för trevlig. Har man umgåtts mer än ett par minuter med mig vet man instinktivt att den dryghet jag besitter är oövervinnerlig. Jag må ha fel från stund till annan men i det tillstånd som jag befinner mig vägrar jag att acceptera detta öppet.
Livet är en fest sade någon någon gång men jag kan inte hålla med. Livet är ett stort jävla rövhål och det blir bara större och mörkare. Kom inte och säg att ni är lyckliga eller älskar livet för då slår jag ihjäl er. Mitt liv blev inte som jag ville att det skulle bli och därför vill jag inte att ni ska ha det bättre. Modet står mellan mig och den eviga sömnen.

onsdag 26 mars 2008

Överkörd, osynliggjord och kränkt

Det har kommit till min kännedom att livsstilsmagasinet Veckorevyn och dess chefredaktör Ebba von Sydow hållit ett bloggmingelparty förra veckan. Bloggminglet vände sig till unga modebloggare/modebloggerskor. Under kvällen har man tydligen haft seminarier, diskuterat vitt och brett om arbetskläder och förbehållslöst delat ut sk. goodiebags med blandade modeartiklar.

Som frekvent publicist på Sveriges nu kanske viktigaste modeblogg finner jag det högsta anmärkningsvärt att jag inte fått någon inbjudan. Efter en hastig rundringning visade det sig att ingen i bloggkollegiet erhållit invitering. Vi sitter nu alltså här, ett gäng förbisedda och kränkta bloggavantgardister och försöker förstå vad som kan ha lett fram till den här pinsamma situationen.
Har förgäves sökt Ebba von Sydow för en kommentar och offentlig ursäkt men hon totalvägrar att befatta sig med mig. Därför vänder jag mig med mina frågor via bloggen direkt till dig, Ebba.

# Varför blev vara sig jag eller mina bloggkumpaner inbjudna?

# Hur kan ni, på ett falskt och skrävligt manér hävda att, "alla var där" när så uppenbarligen inte var fallet?

# Ebba, vart är min goodiebag?



Och något skitsnack om att inbjudningarna kommit bort i posthanteringen vill jag inte ens höra talas om. Har ringt och kollat alla omkringliggande postterminaler, och där har man aldrig sett till några bortsprungna mingelinviter eller expresspaket med goodiebags. Så det så.



Så här såg jag ut när jag fick nys om bloggminglet.

min vidrighet skenar

tisdag 25 mars 2008

Haallå, läget.

Ja, mina inre organ vänder sig ut och in. Jag spottar och fräser hejdlöst. Ingen mat hålls inne i systemet. Allt ska ut. Mitt svaga sinne gör rent hus och vägrar låta sig beväkas. "Vad är det, mitt kära inre?" frågar jag snällt, men vad jag senare inser överilat. Reaktionen blir för mig lika pinsam som svår då mitt inre genom ljud och diverse utstötningar förklarar för mig att det är något som är fel. På detta sätt har jag fått lida sen jag såg Nils inlägg på sin fot ikväll. Usch.

Jag får hålla med. Han e riktigt äcklig. Ända sen hans tjej fick tag i mitt nummer har hon med jämna mellanrum ringt och gråtit ut. "Varför, varför gråter du ack vilsna själ!?" frågar jag överteatraliskt. "Slår han dig igen?" fortsätter jag. "Neeej, buhuu.. han är så, ack, in i bövelen ful!" svarar hon mellan gråtattackerna varpå jag tröstande säger "I believe in you!". Nu är allt bra liksom.

Kom just hem från gymmet. Jag brukar gymma med tjejerna. Det är bara de som jag kan tävla med, vilket ibland leder till svårigheter. Nu ikväll t ex, stod jag och pumpade med en kilos vikt då en tjej bryskt ställer sig bredvid mig med en, hör och häpna, två-kilos-vikt! Då jag fick reda på detta blev jag givetvis rasande. Hon! Starkare än mig! Som den politiskt korrekta individ som jag är blir jag ju i detta skede tvungen att framföra mitt missnöje på ett inlindat sätt: "Här har du, kääärrring!" skriker jag i falsett och slänger moget min vikt mot henne och går resolut ut från styrkesalen.

Nä nu får jag väl ändå ta och hålla käften.

självinsikt

Ibland tittar jag på mig själv lite mer ingående och då inser jag att jag är ganska äcklig och ful.


mellan två ledigheter

Denna vecka är jag mellan två ledigheter. Sug på den. Först påskledighet och sedan en välförtjänt semester till medelhavets Orust, Sicilien.
Detta faktum gjorde att jag överlevde denna dag tillsammans med Marcus "olyckan" Sköld. Jag är så sjukt trött på hans fåfänga försök att framstå som en seriös hantverkare. Har ju känt killen i flera år men nu får det nästan vara nog. Han kan inte räkna. Han kan inte dra ett rakt streck. Han vet inte hur man använder en spackel eller en slev. Han kan inte hålla rent hus. Han vet inte ens hur man beter sig när man äter lunch. Han är fan helt värdelös. Är det någon firma som vill ha honom? Vi vill sälja honom billigt. Jag mår faktiskt illa bara jag tänker på den här dagen som jag spenderat tillsammans med honom. Totalt värdelös.

fredag 21 mars 2008

on the top of the world

Idag har jag kört min brors stora grävmaskin. En skitstor grävmaskin med en skitstor grävskopa.Det är bland det mäktigaste man kan vara med om.

Kan man kalla mig för långhårig nu?

torsdag 20 mars 2008

Marcus: Ännu ett förlorat vad

Här ser ni mig, vid den absoluta bottnen av min förmåga, sekunderna innan min opponent inkasserar sin vinst.

Är det värt det?

Gissa bilden.


Pris utlovas för korrekt svar.

Robin

Det var inte det här Lisa 16 tänkt när hon ponerat sin första sexuella preferens.




Men livet blir inte alltid som man tänkt sig.

Marcus!

Marcus ville ha inspiration till skitsnack om sina kollegor. Jag kom på två ämnen rörande Robert Stolpe: 1. Hans religiösa läggning. Lite 1800-tal om du frågar mig. 2. Hans befallenhet att hela tiden kalla folk för bögar eller homosexuella. Känns ganska Finspång, gör det inte?

onsdag 19 mars 2008

Det Hundrade Inlägget

Det är med stort allvar och stor stolthet jag här levererar inlägg nummer hundra! Grattis Läsare, eller rättare sagt idioter som läser den här smörjan! Jag har själv läst varje inlägg som avlats fram i denna blogg och kan inte annat säga än att det är total idioti. Idioti eller genialitet. Som vi vet är gränsen hårfin mellan dessa två motpoler. Ponera att det är genialitet. Kommer lärdomarna därav att leda mig någonstans värt att nämna här i livet? Jag är skeptisk. Vad har då den här bloggen för mission? Försöker edra kära byggidioter lära er något om hantverk eller försöker vi förmedla galenskapen som frambringas då man föser ihop jordens alla galenpannor och skitbärare och trycker in dem på ett och samma bygge? Jag sätter givetvis mina pengar på det senare. Nu är det bara att fortsätta att bära skit och skriva om det här, på forumet för de småsinta av vilka jag är en gedigen anhängare.

Jag och Nordman önskar er god fortsättning.

Marcus: En dag ett liv...

Har min topp runt middagstid. Planerar att tillaga en lättare grönsakssoppa vid hemkomsten för att sedan snöra på mig joggingskorna och dra ett varv runt söder. Sen får jag baske mig ta och dammsuga och ringa mormor. Sen kan jag gott sortera och betala alla räkningar och när jag gjort det borde jag hinna laga stolen i köket och byta lakan innan jag går och lägger mig och läser tjugo sidor i Brott och straff. Så var det tänkt.

När jag tre timmar senare släpar mig fram mellan hyllorna inne på systembolaget upptäcker jag till min fasa att de har höjt priset på min Sötsliskiga Asstarka Cider. "Ska det vara på det jävla viset" säger jag högt för mig själv och överväger för en sekund att återgå till min ursprungliga plan. En konkurrent till min ciderfabrikant får mig snart på andra tankar. "Think outside the box", säger jag återigen högt för mig själv och börja med ett hångrin fylla min korg.

Väl hemma hinner jag knappt få i mig en hövlig dussör innan bekymren åter hopas. Det är en gammal privatkund som ringer och vars badrum nu tydligen inte lever upp till förväntningarna.

"Aj då, så det läcker säger ni?.. Det också ja... Jasså brinner!.. Ähh ja ja, det låter ju, allvarligt... Äääh... Oansvarigt? Nja... Tingsrätten? Nej men inte ska ni... Jag kommer nu med en gång... Jaa, jag lovar... Tummis... Hej då."

Går ut i hallen och ser att jag fått paket med posten. Det är ett företag från värmland som envisas med att skicka skitfula kalsonger till mig en gång i månaden tillsammans med en räkning på 250 spänn. Varför de skickar den här skiten har jag hittills inte fått någon klarhet i, men tydligen har jag godkänt det hela enligt deras informations telefonist. Kalsongerna i sig är fantastiskt fula och i kombination med min deformerade kropp når vi en formidabel fulhet. Kalsongerna är gjorda i något stretchigt gummimaterial så när jag trätt på mig dem ser det ut som om någon lindat in min röv och mitt könsorgan i tjugo lager gladpack. En syn bara gudar och dövblinda kan med. Snör på mig de ny kalsongerna bara för att konstatera att de är precis lika jävliga som alla de tidigare försändelserna. Går ut till kylen och hämtar ett litet lass cider och slår mig ner framför datorn i vardagsrummet. Det är där jag befinner mig i skrivadets stund. Är sugen på att skriva något riktigt raljant och nedsättande om mina kollegor men finner ingen inspiration. Har ni några förslag?

Marcus: Jag vet att det här är att sparka in en vidöppen dörr..

... men jag bara måste få uttala mig om Colin Nutleys senaste ofrivilliga komedi angel

Colin Nutley, som sedan succen med Änglagård 1992 gjort sig ett namn som kungliga hovlevaerantör av pekorala svenska trivselfilmer, gör här ytterligare ett försök.

Den här gången är det riktigt illa ställt. Förmodligen har den gode Colin gett upp helt och ligger nu på samma ciderkonsumtionsnivå som jag. För nu ser vi Helena Bergström, Rolf Lassgård och Rickard Wolf (Nutleys stående stjärntrio) utklädda till... svenska Rockstjärnor!

Minns ni den där känslan man fick när man var liten och gick på mellanstadiedisco och ens mamma eller pappa av någon anledning var där som vakter? Den där kallsvetten och malande ångesten inför mammas hot om att möta den yngre generationen på halva vägen genom att delta i dansen iförd en kanonkäck fjäderboa och discopumps?
Exakt samma känsla drabbade mig när jag såg bandscenen i den här trailern.

Är det bara jag som tror att det här kan bli hur roligt och obehagligt som helst?

tisdag 18 mars 2008

Ett bra band som spelar bra

Idag har jag slipat vägg med lärlingen och Thomppa. Conny satte klinker. Jag har även skruvat upp en papperskorg. Dessa göromål var mycket tillfredsställande att utföra. Jag tackar firman för att ytterligare en vecka kan gå till historien som "Bäst hittills". Tack!





Och nu till det egentliga temat: Simple Plan

(titta på killen längst till vänster. ser ut som han spelar lufttelefon, hallå?)

Dessa grabbar är ju bara för häftiga. De är snygga, bra och duktiga musiker. De poserar inte på bilden åvan, det är så här de ser ut varje dag. Bandet bildades i slutet på 90-talet eller i början av 2000-talet, jag vet inte exakt när samt skiter högaktningsfullt i det. Det var ett gäng grabbar som var jättegoda vänner. De började jamma tillsammans och vips så var Simple Plan ett faktum. Simple plan består av fem människor (Sebastien, David, Pierre, Chuck och Bertil) som gillar att klä sig tufft. Två av medlemmarna är vegetarianer och de övriga tre är anorektiker. De kan spela väldigt många låtar och är liksom jättedeprimerade. Nu turnérar de järnet och spelar låtar varje kväll.

söndag 16 mars 2008

dagens middag

Ja, vad sägs om detta fina mål mat jag har haft nöjet att förtära idag? En torr bit bröd, lite keso och nersköljt med en red bull. Inte undra på att jag e så snygg.

Kött och Yoghurt!

Dagens middag.

lördag 15 mars 2008

Dagens outfit


Ett svart underställfodral från blåkläder. Så himla skönt. Väldigt 2008.
Tidlösa strumpor från Bo Erikssons Kakel&Klinker AB. Bästa strumpan.

Posen på den övre bilden kan ses i Charlotte Perellis bidrag, Hero, i afton.

Svunna tider

Jag sitter här på bakfyllan och tittar på den sista vintersporthelgen, för säsongen, i svt. De körde ett medley med alla svenska framgångar och när de visade bilderna på när charlotte kalla knäckte den där dopade finskan i tour de ski, då grät jag en smula. En stilla tår av både glädje och sorg.

För två veckor sedan, även då på bakfyllan, surfade jag runt på nätet och hittade fordonsvärderingens hemsida genom att jag tryckte på någon lockande banner på någon okänd sida. Jag tänkte att; kul nu kan jag kolla vad min firmabil är värd. Kan ju alltid vara kul att veta? I alla fall så fyllde jag i formuläret och tryckte på knappen. Jag förväntade mig att jag skulle få se vad bilen var värd, jag fick istället beskedet att de skulle skicka hem värderingen till mig. Ok tänkte jag om de vill göra sig besväret så... Tänkte inte mer på det utan gick utan vidare vidare i mitt liv. (snygg mening va?) Denna vecka fick jag hem värderingen.


Så jävla lurad.


Ikväll är det final i schlagern och sitter nu på youtube och kollar på amy. Fantastisk koreografi. Försökte få reda på vem som skapat den så jag kunde ringa och tacka för att personen har gjort det lite lättare att leva. Jag loggade in på aftonbladets chatrum och försökte komma fram och snacka med amy lite. Jag ställde tre frågor:
1. Hej Amy. Jag har också alltid velat stå på scen men jag hamnade i byggbranschen. Jag är 26 år och har utseendet mot mig. Är det för sent för mig? (inget svar)
2. Hej Amy. Dina finalmotståndare, bröderna Rongerdal, är ju tvillingar. skulle du vilja ha en tvilling? (inget svar)
3. Hej Amy. Din koreografi är fantastisk, jag tror att den kan ta dig ända till finalen i Serbien. Vem har skapat den? (inget svar)

Amy! varför ignorerar du mig? Jag är ju ditt största fan.
Baby, baby, baby!