torsdag 28 februari 2008

Ful, full och förmäten

Jag är nu inne på min absolut sista varning. Nils Gruvebäcks ultimatum gick ej att ta miste på. Börja skriv eller bli bannad från internet. Föra alltid.

Hur han rent praktiskt ska kunna förhindra mig från att surfa är oklart. Vad han däremot skulle kunna göra är att porta mig från den här traggliga bloggen. Och det vore ju ett självmål utan motstycke i världshistorien.

Men han har rätt i att min omotiverade frånvaro kräver en förklaring. Eller åtminstone en darrig brasklapp. Det är helt enkelt det här fördärvliga nykterhetslöftet jag drog på mig runt nyår som satt stop för min framfart. P.g.a. rastlöshet och abstinens har jag inte kunnat få ner en enda rad. I vanliga fall kan jag sitta i timmar och vrida och vända på mina dumheter. Skriva sida upp och sida ner med välformulerad random shit tills ögonen och tangenterna spretar åt alla håll.

Mitt nyktra, torra allter ego kan inte prestera annat än knastertorra konstateranden och siffror. Och det är ju inte till glädje för någon så då har jag helt enkelt valt att bespara er skiten.

Men misströsta ej, gott folk. Ordningen är återställd och min berusning är åter helt intakt. Efter veckor av tröstlös nykterhet och eftertänksamhet har jag kommit fram till att det nog får bli ett liv i ren och skär fylla trots allt. Lika bra det. Snart kan jag inte bli dummare och då spelar det inte så stor roll om jag fattar vad jag själv skriver eller inte.

Nils och Robert har dock lyckats hålla lågan vid liv under min avgiftning. Otroligt ful laguppställning från firman och dikter och gud vet allt.

Under min nyktra period blev jag lamslagen av misströstan. Började fantisera om ett liv utan murbruk och dumhet. Började längta efter utbyte med människor som kan kommunicera utan könsord och svordomar, människor som strävar framåt i livet och som kan inge hopp och inspiration. Med dessa tvångstankar kemiskt avlivade kan jag nu under sansade former återgå till mitt ursprungliga läge - bedövad och skadeglad.

Jag vill nog jobba i en bokhandel eller ett bibliotek och spela teater och skriva dikter - men Lasse säger att jag är för ful.

onsdag 27 februari 2008

Stockholm Marathon

Jag har ett nytt projekt på gång. Stockholm marathon 2009. Jag såg en film om en pojke som nästan vann Boston marathon vid 14 års ålder och tänkte: kan han kan jag. Jag ska alltså vinna Stockholm marathon 2009. Det är mitt mål. Mitt mål är även att gå i mål, överhuvud taget. Träningen började idag. Jag sprang från Mariatorget, förbi Münchenbryggeriet, vänster ut på söder mälarstrand, rundade fästet till Västerbron, upp förbi street vid Hornstull, genom Tanto och upp förbi Zinken och vips - hemma. Jag uppskattade sträckan till 7 km men jag vet inte säkert. Tiden det tog vet jag: 28 min och 50 sek. Stannade inte en gång.


Jag hittade den här bilden på en finne under Stockholm marathon 2005.


Undrar hur många dopade landsmän han hejade fram?

Projekt kusin

I januari hjälpte jag min kusin Francke att renovera ett badrum i hans hus. Detta var alltså min kusin och jag hjälpte honom, det var ingen betalning inblandad, överhuvud taget. Vi hjälptes åt som man gör när man är släkt och han ska i vår karva en kanot ur en timmerstock som tack för hjälpen. Jag skriver detta så ingen ska tro att jag jobbar svart på min fritid, för det skulle aldrig komma på frågan. Jag är alldeles för reko för det. Prästson och allt. Nej nej, är det någon som betalar min skatt så är det jag, och kusin Francke... ...i alla fall. Det blev ganska bra.

Till en början såg det ut så här... ...ett vidrigt, utrivet badrum med en nästan lika vidrig rörmokare vid namn Mikael Wållberg.



När vi sedan var klara...



Jag är ganska imponerad av golvet. Det var första gången jag lade det mönstret och jag måste säga att jag nästan överträffade min egen förträfflighet.

tisdag 26 februari 2008

Hurra!!!

Min far och bror har gått och köpt en ny grävmaskin. Jag är riktigt sugen på att åka hem och provköra den.

Någon som vill följa med?

dragspelsmannen

Bläddrade just genom mina bilder på min dator och hittade denna bild (bilder). För bra för att inte lägga ut. Jag vet inte vem som skickat den men jag gissar på Martin Lindqvist (dragspelsmannen). Det roligaste är att filen heter fredagsfesten. Det är faktiskt väldigt kul.

Min värsta fiende...

Jag försöker göra upp med min värsta fiende. Sedan 2004 har han skickat räkningar till mig var tredje månad och jag har konsekvent ignorerat honom och hoppats på det bästa men jag inser nu att det inte går att komma ifrån hans krav. Denna månad måste jag betala lite över 11 000 för att han inte ska bli sur men han nöjer sig inte med det, nej nej, han vill ha mer. Detta år har han krävt att jag ska betala sammanlagt 40 000 för att han ska vara nöjd. Jag hatar honom men har insett att det bara är att betala.

Han heter CSN och kommer från Strömsund.

måndag 25 februari 2008

Löning

Idag var det, som sagt i rubriken, löning. Trevligt. Tack Tom för att du betalar mig för min möda, tack. Nu kan man äntligen slänga iväg en massa stålar på räkningar och skit som t ex Britneys senaste skiva.

Daniel Day-Lewis vann sin Oscar. Grattis Daniel! Hör av dig. Då jag körde hem idag tänkte jag en kort stund på vad Daniel kanske gjorde just då. Jag kom fram till att han förmodligen låg och sov eller så kanske han var på fest för att fira sin senaste Oscars-statyett. Oavsett vad så tror jag att han kände sig mycket glad. Själv bar jag fixskitiga byggbrallor och satt och rattade en svinful Berlingo på essingeleden. Har vi något gemensamt du och jag, Daniel? Intressant nog så har han mellan de senaste filmerna han medverkat i jobbat som skomakare i en liten Italiensk stad. What a man!

Nu har jag tömt ut mitt innandöme.

download and embrace

Veckans download.

a.k.a. i.d.i.o.t.
Artist: The Hives
Skiva: Barely Legal

söndag 24 februari 2008

det kommer att flyta blod på Karlberg

Vad gjorde jag igår lördag? Jo det ska jag tala om. Jag gick på bio och såg There will be blood med Daniel Day-Lewis i huvudrollen. På biograf Scandia på drottninggatan, kanske trevligast i Stockholm. Filmen var mycket bra, överraskande bra faktiskt. Den utspelar sig mellan slutet på 1800-talet till en bit in på 1900-talet. En man i USA, spelad av Day-Lewis, jobbar sig upp och blir rik på olja. På vägen till framgång lyckas han bli en riktig skitstövel. Det kanske inte låter speciellt intressant men där har ni fel! Det blir mycket intressant och detta mycket på grund av att Day-Lewis förmodligen är världens bästa skådis. En method actor av sällan skådat slag. Med en enorm övertygelse levererar han replik efter replik, det blir aldrig tråkigt. Han är en man med sådan karisma att han skulle få.... den mest karismatiska person att verka... okarismatisk. Jag rekommenderar verkligen denna film!

Nu ska jag kolla lite på Apocalypse Now redux och bälga i mig en liter kaffe. Karlberg imårrn. Jag hatar mitt jobb. Detta som Nils sa om min fruktan för stora jobb... han har kanske rätt. Ett stort jobb känner man sig fast i. Suck. Bara man fick börja rota fram mc:n snart. Hoppas Daniel får Oscar inatt!

Mitt minne spelar mig spratt

Mitt inlägg om den fantastiske diktaren Erik Eskilsson innehåller vissa substansfel. Jag fick precis dikten skickat till mig av min vän Patrik.
Min hjärna ville att dikten skulle vara vackrare än den i själva verket var. Betyder det att jag har skrivit den (den ursprungliga dikten) nu?

Karlberg Station

Läste precis min vän Stolpes inlägg "en glad dag" och började fundera lite över Karlbergs station och vad som skrämmer så med just det jobbet. Jag tror att stolpe fruktar karlbergs station för att jobbet är för stort. Allt som räcker längre bort än ögonen kan överblicka väcker känslor av enslighet och ensamhet för den mannen. Han fruktar Karlberg för han kan inte se slutet på jobbet, liksom han bävar för evigheten som väntar efter döden. Det är i alla fall vad jag tror.

trevlig tradition

Jag har under vintern utvecklat en tradition som jag finner trevlig. Varje söndag vaknar jag, kollar klockan, och gör mig mentalt förberedd för dagens vintersport. Jag dricker kaffe läser DN och lägger mig sedan i soffan för att insupa spännande aktiviteter på snö.


Där ligger jag sedan hela dagen lång och tittar, äter och njuter. Jag är egentligen inte så våldsamt intresserad men det är trevligt och en ganska skön avslutning på veckan. För övrigt anser jag att: är man finsk medborgare ska man inte tävla på snö. Det är ingen som tror på att de inte är dopade. jävla pack.

... presentation

Nu kommer uppföljningen av presentationen av arbetarna på vår firma.

Ronnie

Chefens bror och löneansvarig. Alla vi som bloggar här har tidigare jobbat åt honom på en annan firma. PUAB. Den gick i konken och sedan började Ronnie hos oss. Vissa gillar honom bättre som chef än Tom, den riktige chefen. Jag är av annan uppfattning. Han är besvärlig, kan diskutera i all oändlighet och litar inte på mig lika blint som andra. Han är dock ganska hygglig, det är därför jag inte kan med honom.


Jonas

Jonas är det senaste tillskottet på firman. Vid första anblicken kan man tro att han är en fullblodsidiot men han har visat sig vara både intressant och rolig. Jag lovar, det tar emot att skriva det här men jag hade fel om honom. Ful är han i alla fall.


Lasse



Lasse är äldst på firman. Born and raised söder. Bor på samma gata som jag, alldeles för nära. Han har rest över hela världen och sitter på en hel del anekdoter. Jag tror att Marcus kommer vara som honom om 30 år och 2 promille.


Fortsättning följer...

tisdag 19 februari 2008

Lux deLax

Och så litet om mitt utseende. Jag har en rumpa lik Kylie Minogues. Jag har inte sett den live, men jag har sett min.

Jag åt just lax! Fisk m a o. Funderar på att börja äta fisk oftare. (jag vill se det innan jag tror det) Jepp.. ett sundare liv helt enkelt. Nu ska jag hasta till bilen och åka till ica. Sedan ska jag tänkma ut en film för kvällen. Eventuellt blir det en av världens vackraste filmer, The Fountain av Darren Aronofsky, mannen bakom Pi och Requiem for a Dream.

download and embrace

Jag inför nu veckans nedladdning. Jag anser att många gamla bra låtar håller på att falla i glömska och jag vill göra mitt yttersta för att dessa ska få ännu ett uppsving.

Veckans låt:

Caboose

artist: Snapcase
skiva: Progression through unlearning



Ladda ner och älska.

predikatet är alltid ett verb!

Denna dag kunde jag ta sovmorgon och äta lunch hemma. Varför undrar ni. Jo det är så att jag inte kommer fram på jobbet. Folk står i vägen för mig. Finns det någon annan inom någon annan bransch som kan säga samma sak? Nej jag behöver inte gå till jobbet denna förmiddag, folk står i vägen för mig. Jag håller för tillfället på med att bygga ett beredningskök 15 meter under drottninggatan i Stockholm. Köket ligger längst inne i ett hörn med en ingång. Vid den ingången har en mattläggare, under förmiddagen, lagt en plastmatta i något slags lim. Detta lim har torkat först runt tolvsnåret. Därav min lediga förmiddag med fullt betalt.

I går fick jag en ramsa på hjärnan. Den lyder "predikatet är alltid ett verb, predikatet är alltid ett verb, predikatet är alltid ett verb" osv. Det var min tysklärare från högstadiet, Gudrun, som lärde mig den när vi studerade tysk grammatik. Jag hade haft den på hjärnan ett tag då jag mindes en annan sak men denna gång från gymnasiet. Erik Eskilsson min klasskamrat under åren 97 - 00 skrev en dikt, innan jag lärde känna honom, som löd (tror jag): Pucken glider över isen, den är kall och hård. jag tycker den är genial och vacker men jag kan inte bestämma mig för vilket som är subjektet. Isen eller pucken. Kan någon hjälpa mig. Vad menar han? Är det fritt för tolkning?

måndag 18 februari 2008

En glad dag

Sitter och lyssnar på Kyuss Demon Cleaner, TV:n står och surrar i bakgrunden. Jag har levt i min soffa ända sen jag kom hem från jobbet. En ganska ok dag på jobbet men en värdelös kväll hemma. Har beställt hem ett gäng brillor från Favoptik. Ja, jag ska nu ta tag i detta med min dåliga syn. Var inne i Skärholmens centrum i helgen och provade brillor. Efter diverse skrattattcker åt men egen eskalerande fulhet gick jag tomhänt därifrån. Köpte 18 liter kolsyrat vatten på ÖB, drog hem.

Har nu levt i tristess i tre år. Utan motivation, utan stimulans och detta har börjat bära frukt. Mitt minne har reducerats till en bottennotering på ca två sekunder. Detta komplicerar saker och ting. Jag har ibland svårt att slutföra meningar då jag ju inte längre kommer ihåg vad det var jag pratade om. Att surfa på nätet är svårt. Jag glömmer vad det var jag så intresserat skulle kolla upp. Osv, osv... En totalt bränd hjärna. Härligt. Trodde jag. Trotts detta korkade stadium har jag inte förlikat mig med tanken på att jag faktiskt jobbar inom byggbranschen. Ingen ro.

Idag sa min chef att Karlbergs Station fick bli mitt "skötebarn"! Jag måste alltså ha hand om detdär hålet! Om han bara visste vilken negativ effekt detta hade på mig. Funderar på att skada mig avsiktligt och kvittera ut en fet sjukledighet som hämnd. Tänk positivt, det är mitt motto. Imorgon ska jag och Thompa fortsätta med tunnspacklingen av den slipade väggen. Efter det samt en välförtjänt lunch ska vi hämta kakel och börja sätta. Fyra mm snöre. Thompa e gay (alltså inte glad utan homosexuell). Måste sluta. Ska sitta och glo ett par timmar tills sömnen kommer och rycker mig bort.

Måndag morgon

Nu är det måndag igen. Jag vet att ni saknat oss över helgen och jag kan berätta att vi har saknat er lika mycket. Under helgen har jag hunnit med att gå på svindyr restaurang (resturangen), spela fotbollsmatch (vinst 4-1 och klackmål av mig), storhandla på ICA Maxi i Alby och sedan träna fotboll sent på söndagkvällen. Jag kan även berätta att jag idag är väldigt ren och snygg då jag använder de kläder som jag inhandlat under fredagen. Blåa rena byxor, grå sportig sweatshirt, blå klädsam jacka och ett par sprillans nya skor. Om någon vill bevittna den rena versionen av Nils så måste ni bege er till PUB glashuset där jag inreder ett beredningskök på våning -3. För tillfället sitter jag hemma hos Stolpe och dricker en kaffe då både han och jag fick en lucka mellan frukost och lunch. Vi hörs senare.

fredag 15 februari 2008

Stolpe gästar Nisse igen

Jepp då var det dags igen... Lunchen är förtärd, sitter nu här med en god kopp kaffe. Efter detta är det bara att ta sig an skiten en stund till. Fredag idag. Helg. Vad kommer att hända i mitt liv under de kommande dagarna kanske ni undrar... Svaret är enkelt. Inget. Ett delirium av sömn, underliga uppesittartider och plötsligt är det måndag igen.

Jag har inte så mycket att komma med idag som kanske märks. Sitter och pratar med Nils. Han är ful. Nils lampa, Max boll, blä. Vi har nog suttit av vår lunch nu tror jag... Det blir inte roligare än så. Jo, en sak.. Jag gjorde en iq-test igår. Det visade sig att jag antingen borde bli inlagd på mentalsjukhus eller så fort som möjligt få anställning på en kakelfirma. Tur tänkte jag, nu behöver inte världen gå miste om min elakartade idioti. Den kommer mer än väl fram genom min kakelsättning!

över och ut

Lunch

Vad blir det för mat?

Föreståndaren för Café Mumma serverade idag en fantastisk hjortgryta med bulgurris till. Detta rundas nu av med en kopp kaffe med varm mjölk.

Jag hade ju ett problem tidigare. Värmen. Jag har åtgärdat problemet och är nu stolt innehavare av en mörkblå skitvarm arbetsjacka. När jag ända var i butiken handlade jag ett underställ, ett par byxor, en sweatshirt samt ett par New Ballanceskor. Jag slängde även med ett underställ och en sweatshirt till min stooge Stolpe. Det är skitkul att handla kläder när man inte betalar själv. Tyvärr tog inte detta hela förmiddagen utan jag har faktiskt hunnit med att jobba en timme. Solen skiner över Karlberg och jag antar att vårkänslorna flyger kring här i området likt Tito Beltran kring unga tjejer. Min egen status är ok. låg men ok. Man kan tänka sig att militärerna på Karlbergs slott nu ger sig upp mot Rörstrandsgatan för att besöka lokal och hitta någon att para sig med. Man kan tänka sig stora muskulösa karlar och lite mindre men ändå frodiga kvinnor, para sig på offentliga toaletter eller andra undanskymda platser här runt om i Vasastaden. Man kan bara ana vilka sorts grovheter som pågår...

...och när kungen fick reda på detta blev han ju fullkomligt ra...

Idioterna livebloggar

Dagen till ära kommer vi (Nils och Stolpe) blogga live från jobbet. Vi kommer befinna oss på Karlbergs station närmare bestämt Café Mumma vilket ligger 20 m från ingången.

Liksom Petter gästspelar på Mange Schmidts skiva så ska nu jag, Stolpe, skriva på Nils inlägg. Vi slipar vägg på stationen, det är kallt och bögigt, jepp det var allt. Och nu lite om det väsentliga idag. ...jag sitter här och försöker komma på nåt men det är ju totalt omöjligt, so I take the fifth och snackar lite om Marcus utseende. Härom dan gjorde Marcus nåt ultrafult. Han förde upp ena armen bakom huvudet och greppade nosen med pek- och långfingret. Ett finger per näsborr. Därpå drar han upp näsan så att hans utseende får ett än mer svinaktigt uttryck. Sedan liksom Katla sprutar eld ur sin mun kommer det en kaskad med snor utflygande ur hans tvillinghål. Jonathan blev dödligt märkt av elden, jag blev märkt för livet. Och jag inser, boken för det fulaste som någonsin existerat har fått sig en rejäl uppdatering. Nu har jag fikat klart och ska åter krypa ner i mitt hellhole. Over n out.

Det jävliga med detta jobb är att det är kallt och att det blåser elaka vindar längs våra ryggar. För att klara detta så måste man antingen kramas järnet eller ha varma jackor. Det är där dagens första problem uppstått. Min jacka har gått sönder. Då Stolpe inte är helt trygg i sin sexualitet så kan inte kramningen komma på tal. Min första tanke, då jag skulle lösa detta problem, var: fuck it! jag drar hem. När verkligheten gjorde sig påmind slog mig tanken att det kanske inte skulle vara ett legitimt skäl för att åka hem så tidigt. Jag tror jag bestämt mig för att åka och köpa en jacka pronto. Detta borde ta resten av förmiddagen så jag är säkert tillbaka här till lunch. Utvilad.

torsdag 7 februari 2008

I en värld av idioter

Detta var alltså bloggarna själva. Två rikspuckon i fulkostym.

Vi har ju ett gång medarbetare med och jag ska försöka presentera lite om dem också även om min kunskaper om dessa herrar inte är fullständiga.

Thomas.

vet ej hur gammal han är men han ser ut att vara 25+. Började på firman hösten 07 av oklar anledning. Han har tjej och bor i Bandhagen. Yrkesroll: rivare

I en värld av idioter står han först i kön.



Tobias.
Norrman som kom hit för att göra sig ett namn inom branschen. Han har fått ett: Baggen. Yrkesroll: rivare.

Baggen står i evig tacksamhetsskuld till mig. Orsak okänd.


Chefen:
40+, gift med två barn. Yrkesroll: Chef.

Fulare än Marcus?


Basse
Basse är lärling och en uppkäftig liten stackare. Förra veckan tryckte jag och Stolpe in honom i ett hörn och övade njurslag.

Robert Stolpe
26 år
Status: singel
Yrkesroll: plattsättare
Utseende: god loves ugly

ångest är min arvedel

Hej hej, hallå där!

Jag bryter nu tystnaden efter en tid utan internetuppkoppling. Av någon konstig anledning bestämde sig min granne att låsa vårt gemensamma bredband. Uppkopplingen Claes är numera körd.

Jag har under senare tid, likt min kollega Robert, jobbat nattetid. Sundbybergs pendeltågstation är numera klar för bruk. Färdigt inatt. De blev skitfult.

Jag tänkte nu presentera för denna bloggs obefintliga läsare de människor som arbetar med oss i den firma från helvetet.

Först bloggarna själva:

Marcus Sköld

26 år
status: oklar
yrkesroll: alltiallo tror jag, alternativt hobbymurare
utseende: världens fulaste

Nattjobb

Inatt jobbade jag, Conny och Baggen på T-banan, Huvudsta station. Conny och jag är nu på tredje stationen där vi sätter nytt vitt klinker framför rulltrapporna och hissen. I och med mängden folk som rör sig genom dessa duktigfula instanser så är vi ibland tvungna att sätta vissa sektioner nattetid. Detta gjorde vi inatt, Conny och jag satte plattor medan Baggen fogade det som vi satt tidigare under veckan. Och det är inte helt utan stolthet jag nu kan meddela att det vi satte framför rulltrapporna på det övre planet blev något av det fulaste jag någonsin sett. Fult, fulare fulast. Ha! Huvudstabor, rätt åt er! Suckers.

Så om ni vill kan ni ju vallfärda dit å kolla in skiten. Kom bara ihåg att glädas över att det inte ser ut sådär hemma hos er. Personligen skulle jag inte ens önska en sådan plattsättning åt min värsta fiende.