måndag 28 april 2008

Ett nytt inlägg

Hej idioter!

Sitter här och funderar på vad som hänt med bloggen. Som ni har märkt har vi på Byggidioterna inte varit speciellt aktiva på senaste tiden. Svaret är inte så enkelt. Förutom att the Nils inte har internet tillgängligt för tillfället så skyller jag på allmän fulhetskollaps hos de övriga deltagarna, alltså jag och Marcus. There.. Det var inte så svårt som jag hade trott. Marcus och jag är helt enkelt för fula för att på egen hand fösa fram denna kavalkad med skitsnack och hålla alla våra tre läsare nöjda.

Depraverad, i andnöd, grisfet, men nog om mig. Marcus som med ett sönderkliat aschel och ett tryne fult nog för the walk of fame hasar sig fram med murslev och bruk nära nog att svära ihjäl sig. Hur ska vi kunna föra fram detta monster till blogg, som urskiljningslöst tar upp kontroversiella ämnen som mode och skitstinna kollegor? Som vrider och vänder på sanningen till sin egen fördel? Det är en ekvation som går ihop lika illa som mosaik satt med tians fixkam! Vi håller m a o tummarna för att Nils ska få igång sitt internet! Under tiden får ni nöja er med oss, Robert-min-hållning-påminner-om-ett-totalt-benbrott-Stolpe och Marcus-jag-har-svurit-sönder-tungan-Sköld. Håll till godo. Byggidioterna ser olika ut bak och fram precis som du gör.

onsdag 9 april 2008

The Nils på semester

Nu ska jag skriva lite om Nils semester. Han har just kommit hem från Sicilien, en oförtjänt tripp med ett par av sina bröder. Där har de druckit drinkar och sett på sevärdheter. Den yngsta brodern i gänget har även jagat kvinnor, shoppat och druckit drinkar. Den första dagen på resan beslöt de sig dock för att starta lugnt. De drack ett par drinkar och gick mest runt och kollade in stället. "Där, där!" hojtade plötsligt den äldsta i brödraskapet då han fick syn på en attraktiv bar. "Där ska vi dricka drinkar imorgon kväll!" Nils var inte sen att hålla med. Dagen efter gick de omkring och tittade på sevärdheter för att sedan gå till baren de sett för att dricka drinkar. Det hela började med en trerätters och lite rött vin i en närliggande restaurang. Allt gick lugnt till, bröderna Griftefrid blev lätt berusade och var i det här läget goda vänner. Efter detta gick de till baren. De drack ett par drinkar och fyllnade till å de grövsta vilket ledde till att den Griftefridska fylledispyten sen ett par decennier kom upp. Zetor eller Fiat. Som väntat reddes inte dispyten upp denna gång heller. Efter ett par drinkar till ragglade bröderna mot hotellet för att vila ut. De hade ju trots allt en lång dag med sevärdheter och drinkar framför sig. Efter en vecka med rekreationer och ungefär 2 000 drinkar var det dags att åka hem. Lokalbefolkningen pustade ut då Nils med sina bröder glatt viftande visades mot bussen för att forslas till flyget. De tyckte att resan var jättekul och high fivade och low fivade varann och beslöt att göra om det nästa år.

tisdag 8 april 2008

Marcus: Fejd

Idag rann det över en smula. Jag, Nils Döderhultarn, och Lasse satt i boden och fikade. Finnjäveln var med på länk från sjuksängen i Hägersten. Vi diskuterade den kommande "Sex and the city" filmen som rullar upp på biograferna inom kort. Vi pratade vitt och brett om premiärdagen och vad vi skulle ha på oss och i vilken ordning vi skulle anlända till bygget.

Ett hett ämne kring den här serien är vilken karaktär vi ska vara. Det brukar gå ganska sansat till och efter en del hårda men hjärtliga förhandlingar brukar alla bli nöjda. Men nu börjar premiärnerverna göra sig påminda och tonläget skärps. Nils, den sluga jäkeln, paxade Sarah Jessica Parkers rollfigur "Carrie" innan nån av oss andra han säga flaska. Lasse hävdade bestämt att han skulle vara Samantha. "Jag har ju spirorna vettni", sa han som om det var en fullständig självklarhet att han skulle vara Samantha. Stolpe fann sig ganska snabbt i sitt öde som "Charlotte" och återgick till sin familjepizza i hopp om att nå matchvikt inför galapremiären. Jag förklarade då, så pedagogiskt och vänligt jag bara kunde, att sättet att föra sig och det pikanta språkbruk som kännetecknar Samantha nog bäst matchas av mig. En spänd tystnad la sig över fikaboden. Någon harklade sig och de andra tittade ut genom fönstret.

Ibland händer det att Lasse tröttnar på mig och mina inbillade överklassfasoner och skitnödiga divalater. Idag var just en sån dag. För när vi kommit halvvägs genom eftermiddagsfikat utan att någon sagt ett ord ställde han sig plötsligt upp och drämde näven i bordet med en smäll. Sen skrek han att jag har fula, fnasiga öron och knullar som en gammal cykel och därför lika gärna kunde vara Mirranda.

Med en smärre klump i halsen återgick jag till mina arbetsuppgifter och ingen av oss sa ett ord till varandra. När dagen var slut och vi började packa ihop smet jag in i förrådet och kissade på Lasses murarverktyg och på hemvägen åkte jag till Systembolaget i Liljeholmen och Lasse till bolaget i Bredäng.

Så himla trist när det blir så här. Vem tycker ni ska få vara Samantha?

onsdag 2 april 2008

Glädje-Sorg


Hej kära idioter!

Jag ska nu berätta om den bästa upplevelsen i mitt liv. Det hela utspelade sig igår. Jag skulle bocka en avslutningslist och tog följaktligen i den med min högra hand och stödde listens undersida på min högra tumme varpå jag med vänster hand böjde till listen. Det hela resulterade i ett vrål av smärta då min högra tumme, om än för en bråkdels sekund, trycktes ur led (eller åtminstone vad jag tror var ur led). Min hand var givetvis oförmögen till vidare arbete. Idag, onsdag, gick jag till hälsovården för att kolla upp min sargade lem. Jag fantiserade förväntansfullt om vad jag skulle göra under vad jag trodde skulle bli en lång sjukledighet. Två veckor lätt, kanske mer tänkte jag med glatt hjärta. Men den glädjen stävjades hastigt då doktorinnan efter att ha kollat på röntgenplåten utfärdade endast en sketen vecka! En vecka. Det är ju ingenting! Vad hinner man göra på en vecka? Inget! Svältande barn i Afrika, oskyldigt dömda på Death Row, män som utsätts av feministiska lebbar är bara orättvisa på en särdeles låg nivå i jämförelse med det jag här får utstå! Det är med andra ord i stor sorg jag tvingas äta denna chokladmuffin vi ser på bilden åvan och titta på intressanta filmer på arbetstid och kanske ,om vädret tillåter, köra motorcykel. Min självömkan är total.