måndag 30 juni 2008

Marcus: Ett genidrag på gång

Ser att Nils lyckats kravla sig upp ur den grop han tillbringat det senaste kvartalet i. Känns både roligt och tråkigt på samma gång. Och ett kärleksliv har han dragit på sig, den hala jäkeln. Men men, jag misströstar inte. Det vet man ju hur det blir med den saken om ett par år: giftaslöften, gemensamma konton, klavertramp, storbråk och vips - Nils på sitt bara arsle i betongslummen i Vårby. Det här ska bli jätteintressant att följa.

Sitter och slösurfar på Blocket när jag får en genial idé. Visste ni att folk betalar bortåt två tusen spänn för såna här minigrisar!?

Så här ser de ut, de små liven. Är den inte söt så man nästan kräks? Plötsligt slog det mig hur slående lika dessa är vanliga unga spädgrisar. Eller hur? Som gammal drängpöjke och odalson är jag insatt, så ta mig på orden, den här bortklemade lilla parodin på slaktboskap skulle utan vidare misstas för en vanlig gris och tvärtom.

Vanliga griskultingar kan jag få loss hos en uppfödare jag känner för ett par hundra spänn styck. Sen kör jag en helgräd på blocket och kränger av med så många svin jag hinner innan ryktet hinner ifatt mig. Borde hinna få iväg ett par hundra grisar i runda slängar.

Trots att jag inte har några högre tankar om folk som spenderar tusentals kronor på miniatyrsvin, är jag ändå lite bekymrad över det rättsliga efterspel som kan uppstå i efterhand. Passar ganska bra att jag just stulit Roberts företags-id från förrådet. Han är på långsemester, passligt nog. Vore ju pinsamt och fastna i polisens rullar över en sån här struntsak.

Med en avans på tusen procent per svin borde jag få ihop tillräckligt med deg för att smita ifrån den här hjärtlösa kakeltillvaron, om än bara för några månader. Det blir en tremånaders dyngblecka i Rumänien om allt går vägen.
Sen kan det ju vara skönt att hålla sig borta tills den här lilla historien "blåst över". Kanske tar ett par veckor innan min finske kollega lärt sig se humorn och glädjen i projektet.

För tänk vilken fantastisk komik som kommer uppstå när grisköpar-hjonen efter ett par månader konstaterar att lilla "Melissa" nu väger tre hundra pannor och inte kan förflyttas i lägenheten med mindre än en gaffeltruck. Priceless.

Så va säger ni, kan det här bli mitt stora break? Kan det här vara början på min vandring ut ur den här proletära gulagtillvaron?

Ja säger kör.

Nils: En lycklig människa

Jag träffade en tjej i helgen. Jippi, äntligen har turen vänt för mig. Jättegullig, lite mullig tjej. Agneta heter hon och jag träffade på henne vid Jack Vegasautomaterna på pizzeria remi i Norsborg, hon är 38 och har bara fyra ungar. Jag har sovit där varje natt nu och jag måste säga att Norsborg har sina fördelar, Agneta är definitivt en. Ska över en sväng till henne nu. Hon hade någon affärsidé som hon ville att jag skulle titta på. Nu ni bloggkumpaner, ska ni få se på en som kommer klättra på karriärstegen. Hej på er.

fredag 27 juni 2008

Nils

Tja igen. Fredag och helt ensam. Jag har tio tusen spänn. Någon som har en sil?

torsdag 26 juni 2008

Hallå! Är det någon kvar?

Hej på er. Ni kanske undrar vad som hänt? Det undrar jag också. Jag har under de senaste månaderna vistats på en camping i Strängnäs, vid mälarens strand. Jag har under dessa månader befunnit mig i ett sorts bottenlöst kärlekslöst avgrundshål. Mina lemmar har förvridits och mitt sinne har förvänts och jag är idag inte den hoppfulla unga man som en gång älskade livet. På dagarna har jag, ensam, befunnit mig under jord i en gammal simhall i centrala Strängnäs. På denna plats, som ingen ängel välsignat, har jag, sittandes på knä, i ett ursinnigt tempo, utfört ett tröstlöst arbete. Trots min arbetsposition har inga böner nått fram till den gud som alldeles uppenbart övergivit mig. Det finns dagar jag önskat att nattens sömn ska glida ut i evigheten men inte ens dessa önskningar eller böner har mig bifallits. Dagarna har varit ett rent helvete men det är inget mot vad nattens timmar har givit mig. Mina arbetskamrater har ställt upp på bästa sätt genom att starta en sorts bokningsagentur med mig som enda tänkbara objekt. Jag har sjungit och dansat, spelat och underhållit och detta har gjort att de fantasier jag hade och den åtrå jag en gång kände inför det täcka könet nu befinner sig på en nivå som jag helt enkelt inte tror att jag kommer återhämta mig från.

Jag har nu vänt hem och tagit mig ur detta träsk av hopplöshet, mina arbetskamrater ska inte få profitera på min ångest och en ny dag skall gry. Jag har inte förlorat allt – än.

Marcus: Drop it like it's hot

Det drar ihop sig till semestertider här på bygget. Det märks tydligt på den rekordusla stämningen. Allt vad tålamod heter är förbrukat och av min erkänt långa stubin återstår bara en liten instabil dragsmällare. Lika dant hos de flesta. Det tar på de mentala krafterna att dag ut och dag in bedriva verksamhet med det mentala och intellektuella bottenskrapet av mänskligheten.

Jag är just nu stationerad vid Södra Station. Ironiskt nog är det en handikapptoalett jag bygger ihop. Det ironiska ligger i att jag alltid stått högst upp på barrikaderna och kämpat mot säkerhetsfixering och handikappanpassning; fjäsk för minoriteter och liknande förfittning av offentligheten. Och nu står jag här och aktivt bidrar till idiotierna! Fattar inte. Varför i helveta kan inte alla sittsår och tvåhjulingar uträtta sina behov i vuxenblöjan som alla vi andra gör när vi är för fulla för att röra oss? Och dyrt som fan blir det också. Man skulle kunna hålla hela Söderort med vuxenblöjor och stomipåsar i ett halvår till priset av en cp-mugg. Helt ofattbart.

Så, mot den bakgrunden är det inte konstigt att jag är lite småputt. Men nu kan jag åtminstone se slutet på eländet. Bara nästa vecka kvar sen väntar trettio dagars ljuvlig bedövning och vila. Har inte lagt upp någon aktivitetsplan för semestern men tänkte börja med att tömma skåpbilen och åka ner till bolaget. Sen löser sig nog resten av sig själv.

Från en tragedi till en annan - ännu inget spår av Nils Grindslanten Gruvebäck. En snabb rundringning till stadens hospice och andra inrättningar för tvångsvård gav inget resultat. Därför ser jag nu ingen annan lösning än att lysa han här på bloggen. Ni som brukar köra E 20 mot Strängnäs kan väl slänga ett öga i diket. Vänligen lämna era iakttagelser i kommentatorsfältet.

onsdag 25 juni 2008

Marcus: Nu kickar vi igång igen

Sedär, nu är vi på banan igen. Ordningen återställd. Schöönt...

Här borde kanske rymmas en förklaring till min tystnad under nära nog tre månader. Men de händelseförlopp och allt oflyt som drabbat mig under den gångna tiden är allt för invecklade och kodumma för att den mest hängivna läsaren ska orka hänga med i svängarna. Sammanfattningsvis kan man säga att vägen hit har varit lång och kantad av mänsklig misär och missöden, svek, besvikelser, bak-och-fram - fylla och en och annan arbetsplatsolycka. Men skit i det nu, det viktigaste är att jag återigen är installerad framför datorn och kapabel att kåsera om alla vedermödor och bakslag som kantar tillvaron för vår mest folkkära byggnadsarbetare.

På tal om trasiga människor, har någon sett till Nils Flytfixet Gruvebäck? Sist jag såg han satt han på kontoret och ritade arga snögubbar på ritningarna över Södertälje Pendeltågstation; knappt kontaktbar och med ett mantra av svordomar på läpparna. Det här var i slutet på april och sen dess har jag haft fullt upp med mitt eget elände för att orka med Nils. Nu börjar jag ändå undra var han håller hus. Hörde på ryktesväg att han råkat reta upp fel personer och blivit förvisad till en gigantisk badanläggning i Strängnäs. Där står han tydligen och staplar kakelplattor in i evigheten. Bassängen i Strängnäs är ett sånt ställe man hamnar på om man bränt alla sina broar och inte riktigt funkar bland levande människor längre. Hörde dessutom från Kenneth att hans skåpbil siktats vid Hammarby industriområde. Två skitiga skor hade stuckit ut från kofferten och sjörapporten stod på från bilstereon på högsta volym. Nästan att man blir orolig, om man orkar, när man hör det här. Ska göra ett ärligt försök att lokalisera han imorgon.

Och så en liten uppdatering kring mitt yttre. Förutom kalkavlagrad hy och spritfettma kan jag nu även räkna in beskrivningen "köttrosa" i mitt CV. Råkade somna naken utomhus på storfyllan nu i helgen. Var så avtrubbad att jag inte märkte att en invasionsarmé av mygg gick lös på min sargade lekamen. Tillbringade resten av helgen med att bearbeta mina fjortontusen myggbett med naglar och diverse tillhyggen. Tyvärr har jag ingen bild att backa upp historien med. Men det är nog ingen större förlust.