tisdag 22 december 2009

Nils:

Jag kan inte riktigt släppa det här med att jag fick visa leg för att köpa munsårssalva.

- Suck,, inte en dag utan att man ska behöva blir upprörd..

-Nils flytspacklet, nyckelknippan Griftefrid. Jag är så gudomligt trött på dig och din jävla nycklar!
Man kan glömma bort ett par nycklar, det är ju mänskligt. Men att man gång på gång sprider ut sina nycklar till höger och vänster, de är för mig en gåta.
Man får tamefan passa upp på dig som på en autistisk 12åring.
Jag vill nog se en bättring tills nästa år.
Åå när jag ändå är i gång,, du Markus.
Jag ska nog ta och bota dig mot din förbannade mundiarre!

Nils: Folk fall nu neder!

God morgon världen!
Behöver jag påminna om årets happening nr 1?
Undertecknad kommer imorgon otta framföra Adams julsång iförd kostym, fluga och äppelröda kinder. Övriga arbetskamrater kommer ingå i den svinfula byggkören, jag har varit på Basse att inte ta i för mycket i refrängerna då hans stämma har en tendens att skena iväg på precis varje ton. Storchefen och lillchefen skall till allas (?) glädje ingå i kören detta år, förra året kom de eftersläntrandes först till Rydbergs sista vers om tomten. Marcus har självpåtagligt iklätt sig rollen som kapallmästare a'la Åby Ericsson (åtminstone numera porträttlik).
Välkommna!

måndag 21 december 2009

Marcus: Gammal är äldst

Den senaste tiden har jag inkasserat ovanligt mycket spott och spe från den lumpna skara daglönare med vilka jag genom tvång och nöd genomlever mina arbetsdagar. Påhoppen och tacklingarna kommer från alla håll och hur jag än gör lyckas jag falla i onåd hos samtliga. "Marcus, du är för otrevlig, för osmaklig; för folklig, för avvisande, för avig. Du har för okristligt utseende. Du darrar för fult. Du har för mycket stelnat hårvatten i hela ansiktet bla bla bla" etc. etc. Listan på tarvliga påhopp och klagomål kan göras hur lång som helst. Ingenting passar. Nu var det ju ganska länge sedan jag slutade ta till mig av alla småaktigheter de leda kräken kommer dragande med, men det är ändå häpnadsväckande hur mycket kraft och energi som läggs på att motarbeta En annan. Dessutom har jag så många järn i elden att jag knappt hinner ta notis om alla dumheter. Just nu är jag mitt uppe i att introducera en ny look.

Som sagt, sjuttio är det nya trettio och för en gångs skull är Marcus först på bollen. Reaktionär klassicist och bedagad sjukpensionär är ledorden i den breda strömning som kommer explodera i ansiktet på alla och envar i och med det nya årtiondet. Att anamma en trend så här beredvilligt och fullkomligt kräver sin karl, det ska ni ha klart för er. Som tur är har jag haft stor draghjälp av den minst sagt lantliga framtoning jag på senare år lagt mig till med. Mitt rörelsemönster och minspel går i dödens tecken. Dessutom har jag sen tidigare trimmat ner mitt talspråk till atonala negationer och harklande ordstäv. Vad det avser klädseln håller jag som bäst på att ömsa skinn från hipp hantverkarjockey till gabardindraperad dödgrävare. Genom att installera en personlig läkemedelsdosett i byggboden och på eget bevåg påbjudit piprökning inomhus är jag fast förankrad i den nya trenden och trygg i övergången från lillgammal potentat till nygammal folkhemshjälte.

Och i vanlig ordning är jag ivrigt motarbetad av min arvfiende och främsta antagonist Nils Gruvebäck. Kanske ingen överraskning för den handfull självplågare som hängt med i den här bloggen. Men det bör nämnas att Nisse i sin maktfullkomliga Quislingposition gjort till sitt paradnummer att inför församlingen svartmåla och håna min utlevda trendspaning. Och i vanlig ordning har jag inte ett dyft till övers för vare sig Nisse, hans hånfulla och Ja-sägande rövgäng eller de andefattiga arbetsuppgifter han vill belasta mig med. Istället har jag funnit en tillflyktsort i en ovanligt dammig krypgrund under bygget där jag kan ligga och andas luft som inte blivit vädrad på tre generationer och smörja in mig med ligament och knapra bröstkarameller. Allt i väntan på det stundande jullovet då jag helhjärtat kan ägna mig åt parkinsonframkallande självmedicinering och påskyndat åldrande. Förutom att ligga rätt i tiden och figurera i samtliga modebloggar värda namnet hoppas jag på en i förtid utlöst sjukpension och i och med det ett liv fritt från byggdamm och småländska transvestiter i byggledningen. O hur det blir med den saken får En en se vartetter.


Förresten, va tror ni om frippan, kan jag få upp vikarna en bit till tror ni?

Nils: Frisör sökes.

Föregående och nu pågående vecka har jag jobbat tillsammans med Marcus Sköld, eller om han jobbat åt mig, det beror lite på hur man ser det. I alla fall har vi vistats i samma utrymmen under en längre tid och jag har stått ut med hans nervösa ryckningar i armar och händer (det är man van vid) och hans utstrålning (den blir man van vid) samt kroppsodör (den blir man inte van vid). Detta är givetvis vidrigt nog men nu har han fått för sig 70 är det nya 30 varvid han skaffat sig någon jävla gubbfrisyr som är helt ofattbart vämjelig.

Frisyren börjar någonstans i Niefelheim och slutar ingenstans i mitt inre helvete. Jag förbannar den dag då Marcus plockade fram stålkammen och friserade sin redan tidigare obehagliga man.

Någon som känner en frisör?

Hjälp mig någon!

söndag 20 december 2009

Trippelmongo

...är diagnosen på Nils, Bassy och Marcus. Jag vill det.

Nu ska vi se

Jag vill egentligen ganska enkelt. Dubbeltäck.

Att vilja

...åka till Kina e egentligen ganska enkelt.

Japp, jag åker till Kina på lite välbehövd vintersemester. Läste nyss att det var -3 grader i Peking. Nice att man åker från kallt till kallt. Var just på kontoret och lånade printern till diverse resedokument som behövs och gissa vem som stapplar in, jo Ronnie och hans bihang Tord! Usch, min kväll som hade börjat så bra gjorde en helomvändning och blev ultraskit. Jag försökte vara trevlig mot Toad men som vanligt var han superdryg tillbaka. Långt hår hade han också. Mössa för att dölja den säkert annalkande flinten.

Vad ska Robert göra i Kina då? Vet inte. Jag och mina kompisar Joel och Franz ska dit och turista i två veckor. Mycket mer än så har vi inte planerat. Jo, vi ska till Shanghai och shoppa. Får se vad man tar med sig hem, kinesisk tegelsten kanske.

Nu ska jag se klart Coyote ugly som kommer på femman. Den e riktigt bra. Täck!

Nils: Dude where is my car?


Allvarligt! Var i helvete är min bil?

lördag 19 december 2009

Nils: Vem tröstar Gruvebäck?

Igår fick jag, kanske, årets sista munsår. Då jag inte hittade salvan för bölderna begav jag mig till ICA för att inhandla detta, ICA har ju apotek nu efter avregleringen. Jag ställde mig i kassan och tryckte in på skärmen vilken salva jag ville ha och slängde med lite bröd, någon ost och lite godis, då hör jag helt plötsligt kassörskan säga - Har du leg? Jag tittar förvånat på henne och säger - det är munsårssalva! Hon förklarar vänligt att de har ögonen på sig nu efter avregleringen så de måste kolla leg på alla, även om de ser ut att ha åldern inne. Jag säger - det är munsårssalva! Hon säger att hon inte är helt säker på om legtvånget gäller munsårssalva men att hon ska ringa ett samtal för att kolla. Jag säger att det är skitsamma jag har ju leg. Jag visar det och hon konstaterar att jag är 27 år gammal, allt är ok. Jippi! Jag är 27 år och får, helt lagligt, köpa munsårssalva.

onsdag 16 december 2009

Marcus, var är min ursäkt?

...du kan leverera den tillsammans med min sylt.

Hörde att Marcus hade bett Ronnie om ursäkt för en till synes helt missriktad utskällning. Ronnie fick en släng av sleven pga Marcus piruett på E20 (han råkade ringa just vid tillfället), eller snarare för att det var så snöigt väder. Ja du läste rätt, Marcus drar sig inte för att skälla ut folk pga vädret! Vad kan man lära av detta? Tja, en sak är ju att Marcus är skadligt dum i huvet. En annan sak är att man inte ska ringa eller över huvud taget ha nåt att göra med Marcus vid snöyra eller annan typ av nederbörd. Detta är ju i och för sig helt förståeligt. Men att höra att han senare bett om ursäkt gör ju att jag börjar tvivla på cosmos grundregler. Vadan detta?

tisdag 15 december 2009

Nils: Rocky Road!

För ett par månader sedan åkte jag av E 20 när första halkan slog till. Vi snurrade på motorvägen, flög över mitträcket, över i motgående filer och in i en grusås. Bilen kvaddades men jag, Basse och fula Thomas klarade oss fint. Idag var det första snöovädret för i år och jag satt på helspänn hela vägen till Strängnäs och tänkte; Snart smäller det, snart smäller det men som tur var höll vi oss på vägen. Vid ett tillfälle kommenterade jag till min chaufför Thomas att det var tur att man inte åkte med Marcus en dag som denna. Thomas höll givetvis med och vi nästan mös när vi tänkte på att det satt två livrädda tonåringar i Citroen Jumpy bredvid en vilt gestikulerande Marcus Sköld just då. När vi sedan kom fram till jobbet, nästan en timme sena, var Marcus inte där. Vi tänkte inte på det utan tänkte att snart kommer han nog men det dröjde och dröjde. När han sedan kom, hade han kissfläck på byxor, en likblek Basse och en nervöst skrattande Therése med sig. Han hade som tur var inte åkt av vägen men likt förbannat snurrat ett och ett halvt varv på E 20. Jag var som sagt själv lite skraj denna morgon när jag åkte med Thomas men jag kan bara ana vad Basse och Therése kände. Uhhj! Du kan sluta skratta nu Therése!

måndag 14 december 2009

Nils: Robert vi saknar dig.


Är det någon som sett Robert Stolpe? Vad gör han denna vecka?

Nils: The boys are back in town!



Idag åkte hela rövgänget till Strängnäs igen. Vad ska man säga? Grattis Strängnäs!

Nils: Det vet du!

Nils: Ingen Alsterlind så långt ögat kan nå.

Sitter i bilen på väg ner till Strängnäs, vi ska ner och slänga in ett par hundra kvadrat golv denna vecka. Nog om det nu till mitt egentliga ärende. Jag och svinfula Thomas satt just och diskuterade varför Henrik Torhammar på P3 pratar östgötska trots att han är värmlänning och då kom det till mig som en blixt från klar himmel: av någon anledning så har homosexuella ett eget sätt att prata, jag lägger ingen värdering i detta bara konstaterar att så är fallet. Om man kan konstatera detta och addera värmländska så vips, östgötska. Detta ger ju givetvis en fullständigt klar bild huruvida östgötska skapats.
MVH Nils Lindqvist

onsdag 9 december 2009

London secrets

Allas våra Nils och Basse var nyligen till London i ett påstått syfte att se fotboll. De åkte dit helt ensamma. Jag ringde Posh å David och frågade om Nils och Basse hade synts till på fotbollsmatch och fick ett nej som svar. Suspekt eller hur?

onsdag 2 december 2009

Nä nu

...ger jag upp. Om jag varit rutten förut på detta skitjobb så är jag om möjligt ännu mer rutten nu. Ser inget ljus i horisonten. Borde ta ledigt en längre tid.. vilket jag ju för övrigt snart ska göra! I slutet av december åker jag och några kompisar till Kina. Kul visserligen men vetskapen om vad som väntar efter resan slår ut all glädje. Att gå upp om mornarna och åka ut till det ena skitjobbet efter det andra käns oöverstigligt. Situationen är ohållbar. Nu ska jag gå och sparka på min uppblåsbara Nils-docka.

tisdag 1 december 2009

Nils: Jag tycker det egentligen är enklast med vilja.

På sextiotalet ville man enkelt egentligen.

På sjuttiotalet ville ingen egentligen enkelt.

På åttiotalet var viljan egentligen enkel.

På nittiotalet var enkelheten egentligen en vilja.

På tjugohundratalet vill man egentligen ganska enkelt.

Glöm inte det!

Jag vill ändå ofta egentligen ganska enkelt.

Nils och Basse är ihop. Marcus är sotis och det vill vi ofta mycket sällan och enkelt.

måndag 30 november 2009

Bloggy

Jag och Rickard spatserade in på Ramirent idag. Vi möttes av ett fult klientel och ett ännu fulare crew (som de tydligen kallar sig). Efter att jag snott en läsk mitt framför ögonen på Kenneth uttalade jag vårt ärende. I skeendet av allt detta filosoferade Kenneth om vad det skulle bli av honom (!), tydligen helt oförstående om att han nått peaken av sin karriär. Han funderade på att bli satanist. Tänk er Kenneth i goth-blåkläder och smink som matchar headsetet på sidan av hans fula nylle! Jag skapade den bilden i mitt inre och brände hjärnan som resultat. Grodan var inte på plats. Tur det, för något ännu värre stod på hans plats: Janne nr2. Kan ni tänka er hans inlägg i denna existensiella diskussion. Vi kan säga att situationen inte blev mycket smartare. Han höll bara på och gnällde om sina skrubbsår på armbågarna som han tydligen fått på nåt lan-party. Åter till Kenneth: Sluta tänka, det är inte din starka sida. Koncentrera dig bara på att blidka Genierna så kanske vi inte slår ihjäl dig.

Nils: Säg den lycka som varar för evigt.


Jaha då har man ännu en gång genomfört sin golgatavandring precis efter att helgen vecka 48 tagit slut. Jag hade dagen till ära klätt upp mig i en fantastisk Manchesteroutfit för att uppväga att återse dårhuset. Outfiten var klanderfri men mina mannar (ja, man kan kalla dem MINA mannar) tyckte tydligen att det såg för avspänt ut med vinröda manchesterbyxor, kofta och finskor. Kommentarerna haglade och de tog, de tog. Nu sitter jag här hemma i mitt alternativa boende och fäller en tår, en tår inte bara för mig utanför andra som också haft tunga ok att bära.

lördag 28 november 2009

Nils: Det närmar sig jul.


Jag har lämnat Stockholm och alla byggidioter för att fira första advent och förbereda mitt hus för vintern i Smålands norra dalar. Jag dricker glögg för glatta livet och isolerar mina fönster med vitmossa och små varelser. Vem orkar oroa sig för irriterade miner från arbetskamrater när man kan salutera julen tillsammans med Amy Diamond? Inte jag i alla fall.
http://open.spotify.com/track/2xizwdP4rdZr47X8tKL3bz

tisdag 24 november 2009

Nils: Rena rama Rolf


Som byggare är det svårt att hålla sig trendig, hur matchar man en XL huvudbonad av plast på bästa sätt? Det är en jävligt svår nöt att knäcka. Jag har misslyckats 14 dagar i rad.

måndag 23 november 2009

Nils: Lägg ut! Lägg UT! LÄGG UT!

Som tidigare nämnts så har jag fått en betydande befodran på firman. Jag har gått från utskälld idiot till en idiot som skäller ut.
Senast i eftermiddags satt jag och bossen och provade ett nytt system som gör att vi har bättre koll på vad "killarna" egentligen gör om dagarna. Vi kommer kräva utförliga redovisningar från varje arbetsdag, detta kommer i sin tur innebära att vi kan jämföra den faktiska arbetstiden med andra jobb, detta innebär att vi kan ta reda på hur lång tid saker och ting tar och hur mycket det kostar. Blabla tänker ni men vänta, ni ser inte det fina och geniala i min plan. Det finns nämligen små svarta hål på vårt företag, som vissa utnyttjar till bristningsgränsen och vissa fullt ut. Arbetsdagen består av 8h men vissa mörkar och utnyttjar att de styrande inte har full kontroll på vad deras despoter gör varje dag, dvs att vissa (bl.a. Marcus och Stolpe) åker hem eller vidare på andra skattefria jobb under faktisk arbetstid. Dom dagarna kommer inom kort vara över, när jag fått ordentlig kontroll över systemet kommer ni inte ens kunna gå till tandläkaren utan att det lyser en röd lampa hos mig. Sötebrödsdagarna är över för din del Marcus och jag vill verkligen att du ska veta det. Ni kanske tror detta är ett skämt? Mähä ni kommer önska det var det.

Marcus: Jag vill fred men räds inte krig

Konflikten trappas upp. Nils Gruvebäck har nu officiellt skitit sönder hela det blå skåpet och lämnat en gapande avgrund av hat och osämja mellan oss. Och med oss menar jag inte bara mig, utan i princip alla murare och plattsättare som har någon form av rättspatos och känsla för mänsklighetens bästa.

Short recap: Nisse har genom fjäsk, hot och fula manipulativa övningar tjatat till sig någon form av arbetsledarstatus på deltid. Det innebär att han en dag i vecka tillåts åka ut till avlägsna projekt och stå och läsa innantill i ritningarna för den, i bästa fall likgiltiga och passivt fientliga personalen.

En snabb rundringning bland manskapet ger vid handen att Nils aktier sjunkit från knappt uthärdlig viktigpetter till ett högprioriterat lynchoffer. Det finns helt enkelt ett starkt och genuint ointresse från allmänheten för att ta skit från en högdragen smålänning med skenande jesuskomplex och angiveri som främsta kännetecken.

Helt uppriktig är jag orolig för Nils. Om han inte skärper till sig otroligt snabbt kommer den djärva kupp innefattande Nisse och en den ståplats i betongfundament vid Rotebro som man talar sig varm för ute på byggena snart övergå i en fasansfull realitet. Den som lever får se.

Jag jobbar civilt idag.

Det känns skönt att mitt lobbande för att antingen Marcus eller Stolpe skulle bli av med sin bil har gett resultat. Sanningen är den att Stolpes bil de seanaste veckorna används till frossande i sovel och godis. Jag har har till och med hört talats om tvesovel. Kan det bli vidrigare? Nej jag satte ner foten och som er arbetsledare (japp era skitar ni kan se mig som er chef) delegerade jag ut ansvaret om era bilar. Jag väntar bara på att Peter ska få körkort så tror jag nog att Marcus Jumpy är ett minne blott. Any day now.
Apropå ingenting, jag jobbar civilt idag! Frågor på det?

söndag 22 november 2009

Kurs i det östra götamålet dö'

Jag och Marcus befinner oss i arbete ute i Nacka. vi har putsat väggar, murat spis och flutit golv. Nu i den annalkande veckan ska vi foga spisen och lägga ett golv samt klä in en dörrsmyg med mosaik. Men jag vill inte göra det så jag tänker låta bli. Varför? Jo, det ska jag tale om. Min bil har blivit ryckt! Ja du hörde rätt. Ricky ska ha den. Jag tog det hela på ett osmutt sätt. Det var ena orsaken. Den andra är min kurs i östergötska. Inte som elev utan som lärare. I ett samarbete med Komvux ska jag berika ungdomarna i Flen med det östergötska målet. Uttryck som "gör't", "denne" och "tröska" kommar att hagla fritt i klassrummet där jag som böndernas egen Runar obevekligt kommer att uppmana eleverna att inte skämmas över den östra götskan. Jag kommer att säga saker som "använd den på Ica" och "använd den på abortkliniken" tills alla i hela Flen pratar superfult. Då ska jag åka hem till Hägersten och spela ms Röj med varierande framgång.

fredag 20 november 2009

Marcus: Kan inte lova att det blir golfritt...

I veckan har samtliga anställda genomgått ett utvecklings/kvartssamtal med ledningen. Den enda som inte blev inkallad var Marcus. "Vi vet redan mer än nog om vad du tycker om det mesta", löd det svar jag fick då jag glad i hågen ringde upp för att boka tid för det förtroliga samtalet. Man har alltså aktivt valt att inte ägna mina observationer och anmärkningar det minsta intresse.

Det här blev en stor besvikelse för vederbörande då jag under det gångna året dokumenterat inte mindre än etthundrafyrtioåtta förseelser där mina kollegor gjort sig skyldiga till fusk, stölder; lättja och allmänt kontraproduktivt beteende. (Inte mindre än nittiofem av dessa kretsar direkt kring/emot Nils Gruvebäck). Istället fick jag en stark uppmaning att fokusera mer på att fullfölja mina egna åtaganden och mindre på övriga anställdas förehavanden.

Det här kan såklart bara betyda en enda sak: Nisse, Nasse och Stolpe har redan varit inne och golat ner mig så grundligt att man vid det här laget inte ens orkar höra min replik. Man har helt gått på åklagarsidan utan att skymta den gemena komplott som just exploderat i mitt ansikte. Det här innebär att den sunda, självklara angiverikultur vi odlat upp till fulländning i det här företaget just gick från att ha varit en avspänd kapprustning till ett fullskaligt, skitigt utrotningskrig.

Ser tydligt framför mig hur de tre skitgrisarna sitter och hånflinar med ena handen innanför kalsongen och den andra i ostbågepåsen madens de gottar sig åt mitt nederlag. Föga anar de att min motattack kommer återställa terrorbalansen med råge. Fortsättning följer...

Jag ger er Triphop!

För några år sedan förutspådde jag att emo skulle bli det nya svart och även om det tog sig ett annat uttryck än vad jag trott så hade jag ändå rätt. Nu är det dags för nästa profetia. Jag ger er - Triphop! I en tid då nästa trend drar sig mot nittiotal (i alla fall enligt min frisör) måste ju även musiken hänga på. Vi har redan haft en Grungerevival och Britpopen känns fortfarande extremt daterad, så därför - Triphop.
Ledord - Bristol, Tricky och Teardrop.
Varsågoda. Sprid ordet.

onsdag 18 november 2009

How deep is your love?

Grabbar, jag vill att vi repar in ett Bee Gees medley lagom till den årliga äta-stekfläsk-dricka-brännvin-spy- galan där runt Lucia. Stefan kommer ner från Sverag och hjälper oss med de lite tungrodda partierna över tonartshöjningarna. Lägger en skön baryton över era fittiga små sopraner.

Nisse, jag vill att du tar täten som Berry så får de andra (Bassan, Stolpe) göra upp om vem som ska vara Maurice respektive Robin. Själv kommer jag ta rollen som påsättarpappan och greja mest med soundet och management. Frågor på det? Bra. Då kör vi tycker jag.

måndag 16 november 2009

lördag 11 juli 2009

Lika som bär! Nr: 2


onsdag 6 maj 2009

Marcus - Näe, nu skiter vi i det här.

Nu är jag hjärtligt trött på det här ogudaktiga och flyktiga stadslivet. Dyrt, trångt; omständigt och avigt. Så kan man bäst sammanfatta vardagen i denna världens futtigaste dvärgkuk-komplex till huvudstad.

Grundproblematiken är den samma som hos alla alla andra platser där det av skilda och ofta dunkla anledningar samlats en hoper människor med oförmågan till samexistens och samma rigida krav på en privat sfär som ett kärnkraftverk som enda gemensamma nämnare - det är helt enkelt för mycket folk på för liten yta.

Hela idéen med att packa ihop två miljoner latent ursinniga och ängsliga sveahjon på fyra holmar som storleksmässigt mer lämpar sig för att härbärgera en medeltida fiskekoloni och på sin höjd en kanotklubb faller liksom på sin egen orimlighet. Inget gott kan, eller kommer heller för den delen, ur ett sådant projekt. Och själv är jag inte bättre än att jag aktivt medverkar till apcirkusen.

Så gott som varje dag plogar jag mig fram genom stadens igenkorkade tunnlar och viadukter i min grisrosa container. (En skojig fotnot: Visste ni att min skåpbil är den absolut sista serietillverkade bilen i världen utan aircon?) Alltid är det samma fråga som håller mig vaken bakom ratten - varför ska alla tänkbara motorfordon dras ut i det löjligt underdimensionerade vägnätet vid samma tidpunkt varje dag? Håll er hemma eller kör åt helvete! Eller gör vad som helst bara vi får ett slut på det här kollektiva mentala sammanbrottet som äger rum varje måndag-fredag mellan 07:00 och 16:00. Till ekvationen hör även någon form av självreglerande system al'a murphys lag som säger att om jag till äventyrs skulle komma loss lite tidigare från eländet en fredageftermiddag finns där alltid en grusbil eller kranbli som finner det för gott att lägga sig raklång över motorleden så min arbetsvecka villkorslöst och utan undantag avrundas med en två timmar lång svordomsserenad över en obeveklig och oförstående järnridå av skitbilar.

Trafiken är dock bara en av många avigsidor med den här bofasta folksamlingen. Mönstret med köer, trängsel, ängslan över att inte hamna rätt, eller fram för allt; ängslan över att inte tillhöra rätt kö, gröper stora hål i mitt tålamod och eldar på mitt folkförakt mer än något annat.

Men med det är det - som man säger - som det är. Och ingen bättring finns i sikte. Och med det sagt vill jag markera ett avslut och ett avståndstagande och samtidigt vinka in möjligheten till en repatriering till odalbygden. Jag är, i likhet med 99 procent av alla stockholmare en inflyttad/utdriven lantlolla. Så en nyetablering i en mer lantlig idyll borde inte vara svårare än att lära sig cykla på nytt. I mitt fall handlar det väl rent praktiskt mest om att byta ut en murslev mot en dynggrep. En anpassning som även en slavkaraktär och vanemänniska som undertecknad borde klara av.

Men jag vill ha hela verksamheten med mig. Vad jag vill är att vi med gemensamma krafter börjar omdana den här verksamheten från stadsbaserad hantverkartristss till någon otydlig och urspårad form av jordbruksverksamhet.

Så vad säger ni, ska vi lägga ner det här och göra något kul och mer naturligt istället?

Har funderat lite på själva upplägget och kommit fram till följande: Vi gör en ny Gröna Vågen, fast precis tvärt om på alla punkter. Ut med alla linsgrytor och valsångsmeditation och in med helstekt gris och spritångade rythem 'n blues istället. Mer brännvin och skjuta småvilt från amazonen mitt på blanka dagen och mindre hänsyn till solidaritet och moder jord och liknande avlagd hippienostalgi. Inte massa pjosk med ekoodlade luktärtor och kravmärkta kaftaner utan vi fortsätter helt enkelt att skita ner och förstöra som vanligt. Fast på landet. Och mer oreglerat.

Tro mig, det här ÄR ett genidrag.

Synpunkter? När kan vi börja?

måndag 27 april 2009

Marcus: Är det lösningen du hyr?

Det är ett evigt fjäskande för rövgänget på Elektravägen här nu. Aldrig förr har väl något så prosaiskt som en maskinuthyrningsfirma vunnit så mycket utrymme i någon form av media tidigare. Därför är det helt på sin plats att jag kommer in och gör det jag är bäst på - lägger sordin på stämningen.

För den oinvigde kan Ramirent låta som ett twentyfourseven-barnkalas med kakfrossa och maratonfika som den enda och självklara lösningen på all den problematik som kan uppstå när lite för dumma människor ska handskas med åt helvete för kraftfulla förstörelsemaskiner. Vi som varit med från början och bjudits det tvivelaktiga nöjet att beskåda förfallet på nära håll är inte fullt så lättköpta.

För att förstå nuet behöver man förstå historien. Därför följer en kort recap av höjd- och lågpunkterna under min tid som trogen kund hos Hyrmaskinernas ABC i Västberga.

  • Julen 2005. I julklapp inkasserar jag en braständare i borstat stål. Denna har troget tjänat som tortyrredskap och drogparafernalia i det sköldska residenset ever since.
  • Julen 2006. Även denna jul kom fula tomten förbi elektravägen och bjöd på en Mp3-spelare med blygsamt minne men av tillräcklig kvalitet för att berga mina nyårstal och fatwor till mina efterlevandes glädje.
  • Julen 2007. Inte ett jävla jota.
  • Julen 2008. Ett inbetalningskort och ett ettrigt kravbrev rörande en ihjälkörd bilmaskin.
  • Under vintern 2009 byter företaget namn från det kärnsvenska och robusta "Tidermans" till det, i alla tänkbara avseenden, fulare och könlösa epitetet "Ramirent". Låter inte det mer som en rörelse specialiserad på att grovsanera bajamajor än en respektabel mekanisk verkstad?
Med regimskiftet börjar kakransonerna anta rent bestraffningsmässiga nivåer och vid mitt senaste besök var även smågodisurnan dränerad på sista strösslet. Som ni förstår har vi att göra med en inrättning i fritt fall. Att sen Skitnils hamnat på undantag och bjuds än det ena och det andra gör inte saken bättre. På. något. vis. i. världen.

Med allt detta vid handen; är det konstigt att jag är både avundsam, missnöjd och kränkt på en och samma gång?


Med den här skrivelsen adresserar jag mig direkt till rövjuntan i Västberga.
  • Vart är mina peerks och gadgets?
  • Är ni överhuvudtaget medvetna om att jag hade namnsdag i förrgår?
  • Ramirent - reder ni upp det här?

Nils: Hurra!

Idag när jag kom in på Ramirent hyresmaskiner så hade kakburkshögen fyllts på. Syltgrottor trängdes med vanlijdrömmar och en och annan bondkaka. Hurra!

söndag 26 april 2009

Nils: Robert och fula Thomas spelar in en video.

Såg att Robert och fula Thomas spelat in en video tillsammans. Den handlade visst om deras extraknäck. Vet inte riktigt vem som är vem bara.

torsdag 23 april 2009

Nils: Sommarplågan klar?

YouTube - svenne banan

Nils: Nkpg magazine

Läste igenom en artikel med Elin Grindemyr (en lokal förmåga i Norrköpingstrakten) idag. Är hon ett geni eller inte?

-Macke, min sambo, lyckas alltid få med sig ekologisk mölk. Jag vet inte om det är medvetet eller om han tar första bästa. Jag undrade igår vad som är skillnaden, för den ligger inte i smaken.

Nils: Ramirent charmoffensiv!

Dra på trissor, denna vecka har följande hänt nere hos rövgänget i Västberga.

Onsdag eftermiddag:
Jag kommer in vid servicedisken och ska lämna tillbaka verktyg som jag hyrt. Kenneth, som för dagen inte är lika ful som exempelvis Janne1 och Janne2, visar sin bästa sida och leverar ett paket med Maryland cookies till undertecknad.

Torsdag morgon:
Jag kommer in för att hyra en svincool bilmaskin och sneglar menande bort mot den obefintliga kakburkshögen. Kenneth tar tre snabba skutt in i fikarummet och kommer ut med den sista bullen, som finns för de anställda, och ger den till mig.

Torsdag eftermiddag.
Jag kommer in för att lämna ett gäng tuffa maskiner och får direkt frågan om jag inte vill ha en glass med mig när jag ska åka hem, varpå jag tittar igenom utbudet och bestämmer mig för att vänligt men bestämt tacka nej. Kenneth grubblar ett par sekunder och slänger sedan kvickt ur sig: "du vill inte ha lite salami"? Fantastiskt tycker jag och svarar ja, varpå jag får två skivor. Det blev genast glad stämning och medans ag åt den goda korven skrattade vi gemensamt åt fula Marcus och de gånger jag, nattetid, sett honom äta rå bacon som han först daskat i Thomas fula plyte.


Ja ni märker ju att det skett en attitydsförändring från Kenneths sida och det är något jag är väldigt glad över. Vad gäller den övriga stabben lämnar mycket övrigt att önska.

Nils: Bu eller Bä?

Blajkel (Micke mojje) messade mig häromdagen och frågade om jag kunde tänka mig att hänga med honom några timmar i helgen. Vad tycker ni? Ska jag eller ska jag inte?

Nils: Var god ge plats!

Det är väl inget konstigt att det på 100 parkeringsplatser går 1 handikapplats men jag såg idag att de handikappade även parkerar på vanliga platser. Vad är grejen med det? Känns det inte lite orättvist att de kan parkera var som helst? Jag tycker att vi lugnt kan konstatera att handikapplatser har spelat ut sin roll.

onsdag 22 april 2009

Evil Järna

Det vi gjöt i onsdags och torsdags släppte egentligen ganska fort. Fredag, måndag och tisdag gick åt att riva skiten. Med andra ord: 5 dagar åt pipan. Nu har vi börjat på ny kula men arbetslusten har dragit på tidig semester.

Järna eats you alive men det e egentligen ganska enkelt!

Nils: Kokt i bollen.

För en och en halv timme sedan tejpade jag igen dörren på toan inifrån och proppade ventilationen för att betongslipa mitt golv och en vägg. 75 min senare hittade jag ut från dammolnet alldeles förvirrad och yr. Det där med syre är nog en ganska bra grej ändå.

Nils: Det har hänt igen.

Igår när jag var nere hos rövgänget i västberga (ramirent hyresmaskiner) insåg jag ytterligare en gång att slutet för detta en gång fina företag (Tidermans) är nära. Som alltid på morgonen går man in direkt till vänster för att fulla på sin vidriga lekamen med kaffe och kaka, eller i vissas fall; kakor. Men tro på fan, inte fanns det några kakor denna gång och det är inte första gången detta år som det händer. Detta är fjärde tillfället i oberoende följd då det inte funnits några kakor och hör och häpna; en hel vecka gick i februari utan att kakorna fylldes på. Vem är ansvarig? Vem ska hängas ut? Är det fula Kenneth som envisas med att vägra fylla på? Kan det vara dumma Janne som glömmer sitt kakkort hemma? Min gissning är att det är Leslie som är huvudansvarig. Leslie är en liten lömsk rackare som alltid ser väldigt nöjd ut. Väldigt nöjd. Antagligen för att han har ätit en massa kakor precis och vet om att jag inte kommer att få göra det. Vem tror ni att det kan vara? Har Leslie satt sin sista potatis? Ska Janne tjäras med fjädrar eller ska vi sätta Kenneth i spottstocken?

Nils: Jag jobbar hemifrån!

Har ni som jag börjat konstruera situationer i vardagen för att bli påmind om händelser eller stämningar i presens? Jag har flera gånger denna vecka kokat över mölken. Jag tror att det är en sådan sådan konstruerad situation och misstag för varje gång det hänt blir jag lite lyckligare. Tanken slog mig om en artificiellt framställd doft, doftande kattpiss blandad med frän hönsdiarre skulle göra mig lyckligare. Återstår att se.

söndag 19 april 2009

Nils. Jag jobbar hemifrån.

Imorgon börjar jag jobba hemifrån, jag vill det. Hur kommer sig nu det?

Jag vill att det egentligen ganska enkelt.

Ska snart åka efter min helgpizza. Något jag ser fram emot redan på måndagar, vilket det ju är imorgon. Thomas, aka Hägern Jäder eller Storken (för övrigt namn han fått efter utseendet på sina ben) ska minsann få bekänna färg på ett sätt han aldrig strålat förut. Jag ska psykiskt bryta ner hans karisma så till den grad att inte ens folk som älskar honom vill se honom igen. Denna veckas goda gärning.

lördag 18 april 2009

Nils: Livet på landet.

Finntorpsapan överaskade mig med att föreslå att vi skulle åka ut på landet denna helg så ner for vi. Hon överaskade också genom att föreslå att vi skulle klippa min svinstora gräsmatta med sax. "Det kan nog bli lite jobbigt om du inte ställer gräset upp först".

onsdag 15 april 2009

Marcus: Att bildgoogla sina arbetskamrater

Visste ni att Robert och Thomas ligger ute på knullkontakt.se?


söndag 12 april 2009

Snart månda

Japp, snart måndag gott folk. Jag kommer att stå och räkna in folk på Järna station kl 07:00. Varför? Lojalitet, vänner. Lojalitet.

onsdag 8 april 2009

Myycke dumt

Har just kommit hem från Järna. Sitter här i mina gråa kalsonger och har ont i hjärnan. Ett huvudbry gnager i mitt sinne. Hur jobba långsammare och mindre effektivt? En fråga som redan delvis är besvarad med tanke på hur långsamt det går redan nu. Varför? Jo det ska jag tala om. Missnöje. Vi har återigen fått en utskällning från högre makter pga våra dåligt hållna arbetstider. Vilket har lett till pedantiskt hållna tider från vår sida. Trots detta har vi inte fått ut någon byggbod att värma vår mat i. Vi har rent tekniskt inte tillgång till toalett. Ingenstans att dricka kaffe. Vi ställer oss handfallna och förstår ingenting. Ser inte bättre ut än att vi sätter oss i bilarna och åker in till kontoret för att uträtta våra behov samt äta vår lunch. Notera, vi jobbar i Järna, vårt kontor ligger i Västberga. Minst en halv timme bilfärd en väg.

Man ska inte råka i konflikt med genier.

tisdag 7 april 2009

Nymoderniteter..




Det var bättre förr..






=

måndag 6 april 2009

Nils: Jag är en idiot.

Jag började skriva ett inlägg där jag skulle berätta för er att jag blivit farbror igen men jag råkade skriva att jag blivit farsa, haha, va trög jag är!

lördag 4 april 2009

Nils: Jag känner djup oro!

Det går en reklamfilm på tv just nu som försöker sälja sill: "ta en sillmacka", ni kanske har hört/sett den? De har lagt på ett ljud som beskriver att en sillburk öppnas och det börjar låta hav. Jag känner mig oroad över det. Jag vet inte varför men jag känner verkligen djup oro.

onsdag 1 april 2009

Robert: Vill vi det

Ja, det Marcus skrev om sin mage kan jag inte annat än stämma in med. Så länge jag känt karln har han haft dessa avbrott i dagen. Har funderat på att "put him down" en tid nu men det blir aldrig av. Lite som en hund muntrar han upp mig ibland, såklart i samband eventuellt bollkastande. Jag slänger en trasa eller en boll och Marcus släpper allt ur händerna och hoppspringer glatt efter det kastade föremålet och återvänder med det hängande ur käften. Men det är inte bara kul med en marcus. Ibland rullar han sig i skit och äter gatspyor vilket leder till att han stinker mer än vanligt. Nackdelarna överväger snart fördelarna. Marcus, en trasig byracka.

fredag 27 mars 2009

Marcus: Bajs är det nya kiss

Jag har problem med skrinet. Det har jag haft ganska länge nu. Känns som om någon draggar ett gädd-drag genom tarmkanalerna.. Detta gör att jag under vissa tider på dagen måste avbryta arbetet för gå och lägga mig i fosterställning och gny. Från början var det ett smärtsamt men ändock välkommet avbrott i allt skitgöra. Särskilt sen jag fick styrning på självmedicineringen mot själva smärtan. Fast tillslut kände jag att det hela måste utredas och få ett slut.

Jag har provat allt möjligt i flera veckors tid nu. Druckit tre små äckliga provrörsflaskor med actimell, eller vad det nu heter, varje dag och provat några piller som ska ha en stabiliserande effekt. Har korrigerat min kost för att kunna utesluta laktosintollerans. Har kört lite tester för att kunna utesluta stress- och ballongmage.


Efter allt laborerande har jag kommit fram till att det helt enkelt måste bero på allt det här råa stekfläsket jag äter till både frukost och lunch varje dag. Det kan inte vara nånting annat. Ringde upp distriktssköterskan och berättade om min utredning och hon gav sitt stöd till min diagnos.

Frågan är bara hur jag ska gå vidare med det här. Behöver er hjälp.

torsdag 26 mars 2009

Marcus: Sympathy for the devil

Utdrag ur mitt samtal med en "Gammal räv i gemet" tidigare idag.


"- Vadå, så du vet ett bättre sätt att fimpa ett lik då?

- Jao för fan. Du köper loss en trekammarbrunn av nån gammal nucka på vischan och hivar ner' ett i botten. Sen är det bara till o ringa cementbilen och skicka ner fyra meter betong i hatten på fanskapet.

- Jaha, och sen då?

- Tja, sen är det väl elvakaffe?"

onsdag 25 mars 2009

Robert: Vad får ni tillbaka på skatten?

Jag personligen får hyffsat bra. Jag skulle eventuellt kunna köpa en norsk ungmö till att enbart sköta tvätten för skatteåterbäringen. (syftningsfel?) Vems tvätt? Min eller skatteåterbäringens.

Det som står här ovan bör inga med IQ under 75 försöka förstå. Vilket betyder att hela Västberga härmed får stänga av datorn för det som komma skall:

Geten heter Per. Per får en boll. Bollen rullar på vägen. Per hämtar bollen. Per blir nedmejad av en rabiat nazist med ångestattacker. Nazisten backar tillbaka och kör på Per en gång till för att försäkra sig om att han är död.

Kallar man geten för han eller den då man har bekantat sig med den/honom? Sparka den i nyllet säger jag.

onsdag 18 mars 2009

Robert: Hyrmaskinernas ABC

Då vi på byggidioterna behöver något extravagant som kan underlätta arbetet eller kanske bara fördumma hela processen och samtidigt fungera som en slags byggets penisförlängare skyndar vi till Tidermans. Eller Ramirent som det heter numera, dock samma illiterära klientel och hepatitförsedda arbetsstyrka. Under årens lopp har vi lärt känna Ramirents anställda ganska väl. Jag önskar verkligen att vi kunde presentera alla på Ramirent men det svenska språket innehåller inte tillräckligt många synonymer för ful som skulle krävas för en sådan introduktion så tyvärr. Jag kan nämna ett par av dem iaf: Först upp har vi Janne (han med öronsnäckan. för övrigt ett supplement som får honom att mer likna Robocop än en människa), mycket trevlig i Auswitch-mått mätt. Man kan inte prata om Janne utan att nämna Kenneth, förmåga nr2 vid besöksdisken. Något mindre än Janne men åtminstone dubbelt så ful. Jag misstänker att det är Kenneth som är the Mastermind på det där bygget. Han är listig och manipulativ. Jag har vid ett par tillfällen ertappat Kenneth mitt i en fotmassage utförd av ingen mindre än Janne. Vilket säger en hel del om Jannes intelligens.

För övrigt vad det gäller Ramirent så saknar jag papperspåsar i utbudet. Behöver något att täcka in Marcus anlete med...

Nils: Som synes finns det ingen likhet med Orup!


Basse: Lika som bär




tisdag 17 mars 2009

Marcus: Ribban är satt

http://www.independent.ie/multimedia/archive/00180/cellar1_180207t.jpg

Jag kan stirra på den här bilden i timmar. Varje gång jag bläddrar fram den upptäcker jag någon ny detalj som får mig att skälva i kroppen av vördnad och samtidigt skämmas över mina valhänta försök till hantverksmässigt skapande.

Studerar bilden och inser att allt jag själv hittills åstadkommit som hantverkare är oengagerad ,reproducerad dynga. Platta och livlösa dussinreproduktioner av div. produktkatalogers brakfolkliga trivselfascism.

Titta bara hur hämningslöst han arbetar med skiftande storlek och ytskikt på plattorna. Och som han väver ihop det hela med sitt eget fogspråk! Och inredningen... Sovjetisk varmvattenberedare, kroppshårsbeklädd entré , julgranspynt i duschen... ja det bara fortsätter. Är det någons hårfäste som ligger uppe på badrumsskåpet?

Här snackar vi med en karl som bett samtliga världens formgivare och designers att fara åt helvete samtidigt som han skapat sitt eget, gränslösa formspråk, exklusivt för det egna hemmanet.

När ska jag hitta mitt eget uttryck i byggandet? Har bestämt mig för att plocka upp stafettpinnen efter mästaren ovan och på eget bevåg omdana mig till bunkermakare. Hör jag någon efterfrågan?

måndag 16 mars 2009

Marcus: Antikrist har anlänt och han kör en smutsvit Berlingo

Visste ni att Nils "Mässpojken" Gruvebäck Goddag ska delta i en uppsättning av Jesus Christ Superstar i sin hemort Småland? Inget uppseendeväckande i sig kanske. Som utfyllandsmassa i orkesterdiket, eller som gycklare för pausunderhållningen tänker ni då kanske? Men icke då. Han ska tillåtas iklä sig rollen som Jesus!? Befängt är bara förnamnet.

Betänk att vi här har att göra med den människa som förmodligen är den minst lämpade man kan tänka sig att gestalta Guds avbild och mänsklighetens frälsare. Rollen som Judas hade dock varit som klippt och skuren.

Nej, det här måste få ett slut och det snabbt. Om jag får en lucka under morgondagen ska jag rota fram numret till den ansvarige för rollsättningen där nere och delge denne min syn på saken. En snabbtitt på den här bloggen borde borga för ett snabbt slut på den skenheliga saligheten.

söndag 15 mars 2009

Robert: Hej mina vänner...

...jag avskyr er till fullo.

Imorgon är det bara att gladeligen dra iväg till Järna igen. Vet egentligen inte varför. Snacka om arbetstorka. Jag kommer förmodligen att stå där som någon myndighetsperson högst upp på trappan och peka och domdera Peter och Fredde till höger och till vänster tills masshysteri bryter ut. Sen är det lunch.

torsdag 12 mars 2009

Nils: Verklighetens Marcus!

Marcus försöker påsköna att han har erhållit någon sorts förmansstatus på vår firma men den enda anledningen till att han spenderat ett par timmar på firmans "kontor" (vilket egentligen är ett förråd) är att det är hårda tider och dåligt med jobb. Han har spenderat dagarna som en vanlig samhallsanställd och lallat runt lite här och lite där. Jag snackade med ledningen nyligen och det lät som att de skulle börja permittera och strunta i arbetsrätten, hörde något om att de skulle kalla det för "Lex Marcus".

onsdag 11 mars 2009

Marcus: En lättnadens suck

Med kollegiet ivägskeppat till traktens ensligaste och i alla avseenden uslaste satellitorter kan jag äntligen andas ut. Få något gjort här på kontoret. Dessutom måste jag fara in till city i tid och otid för att övervaka ett projekt för vilket jag råkar vara konsulterad. Börjar trivas riktigt bra med omständigheterna.

Jag flanerar ledigt mellan de trendkänsligaste caféerna jag frekventerar, där jag läser livsstilsmagasin och dricker kaffesorter jag inte kan uttala. Ibland plockar jag fram en en bunt ritningar och en laptop. I den vevan brukar jag kalla på en espresso. Sen sitter jag lutad över datorn, som i själva verket bara utstrålar ett kopierat excellblad jag har som bakgrundsbild och ritningarna föreställande min ångmaskin. Därefter knölar jag in en blåtandssnäcka i örat och lägger på mig konsultvecken i pannan. Sen sitter jag och talar högt och initierat med någon inbillad byggledning. Slänger ur mig eldiga fraser som "Fan, det här med vecka nitton blir tight!" Eller, "Ring och snacka med Jansson om avfuktarn i glespanelen på Dalagatan!"
De andra cafeegästerna tittar på mig med en blandning av undfallenhet och avsky. (Va gör alla dessa citymänniskor om dagarna? Egentligen?) Men jag vet, att de vet, att här sitter en verklig tungviktare i branschen. En byggsidans Don King med rätt att riva och gjuta igen va fan som helst. Inte en jävla skruv dras åt i den här stan utan att mina kalkyler gett sin tillåtelse.

När jag tröttnat på demonstrationen brukar jag åka hem och äta kräm. Kräm är gott. Och det lindrar dessutom den halsbränna jag åkt på av allt exklusivt skitkaffe och allt skrikande.

Men min sargade strupe är inte den enda avigsidan av den här självpåtagna konsulttillvaron. Allt kaffe och poserande tär hårt på min usla daglönarkassa. Därför är det av största vikt att min nya plan går i lås.

Sen en tid tillbaka bedriver jag en intensiv och målmedveten fjäsk- och övertalningskampanj nere på kontoret. Vill övertyga överheten där nere att sätta det övriga rövgänget (Nils, Robert, Thomas, Jonas, Basse, Lasse och allt va de nu heter) på undantag och installera mig som moderator och samordnare.

Mycket av mina rapporter tyder på att detta är av nöd tvunget om vi ska få någon rätsida på den här verksamheten. Känns som det är det bästa sättet att till fullo utnyttja min potential och samtidigt få lite fason på den ständigt gnällande och ursäktande fårskock jag vanligtvis tvingas dra jämt med ute på fältet.

Jag skulle klä mig i min drabant-uniform jag tidigare bar under RISK- festivaler på fritidsgården. Sen skulle jag skaffa en topografisk karta över Stockholm och gjuta små fula tennsoldater som skulle få gestalta kollegorna. Skulle låta en smed tillverka en sån där föspinne som alla sköna generaler i gamla krigsfilmer har till att fösa flaggor och miljoner soldater i döden över liknande kartor. Men all denna sköna parafernalia och en tele/gps-sändare till hjälp skulle jag flytta runt och placera om mannarna helt efter eget huvud. Det borde inte ta allt för lång stund innan en formidabel proteststorm utlöses och på det en sjövild strejk med permitteringar och uppsägningar som följd. Kvar skulle bara jag, i egenskap av trotjänare, finnas i mitt bås. Och då det inte längre finns några gapiga gubbar att fösa runt skulle jag på heltid kunna ägna mig åt att planera mina lukrativa svartjobb och gapa i blåtanden nere på Coffehouse Zwarts.

Så där har ni mina planer, drömmar och förhoppningar. Tre- fyra flugor i en smäll och mitt liv kanske på sikt kan te sig riktigt drägligt. Eller har jag missat något?

Nils: Det är bättre med halsbränna än rännskita.

Robert: Järna det

Hej på er.

Jag jobbar bland fyllon och snö. Platsen ser ut som en afrikansk kåkstad. Inne i eländet ser det ut som... eller vänta, är en betongkrater. Ogästvänligt, trist och skit. Till och med döden vill inte komma ut till Järna och jag förstår honom. Jag är enbart där på straffkommendering och tänker aldrig återvända väl då jag är klar med jobbet. Jag tar hand om arbetet med en trappa och Fredde och Peter har den andra. Men dem går det ju inte att prata med pga deras utsträckta fulhet. Till på köpet (å det är ett riktigt dåligt köp) ska jag ha med stormfule Thomas imorgon. Snart dör jag och tar med mig någon i fallet.

Nils: Arlanda - kändisspots

Är ute och utför rotjobb på Arlanda.
Idag har jag sett följande personer:
Curt Lundmark - hockeytränare
Jonas Karlsson - sportjournalist
Jean-Baptiste Grange - Utförsåkare?
Tomas Di Leva - Livskonstnär

Jag älskar mitt liv, jag har också hunnit med att läsa ca hundra sidor i en bok.

tisdag 10 mars 2009

Basse: Yxan

När jag var i full sjå med min avancerade murning av en fasad. Så kommer en vit Volvo 240 in på parkeringen med ett ovanligt högt varv på motorn. Jag kollade genast mot bilen, ut kommer en pundartrio.Trion lunkar bort åt mitt håll, när dom passerar mig så frågar en av pundarna varför jag har rivit ner, för att sedan mura upp väggen.

Jag svarar:
-Jo de för att fasaden har blivit skadad av en brand.
Aahaa okej svarade en av pundarna,
och erbjuder sig själv att riva ner nästa vägg åt mig.

-Jag skrattar lite för mig själv, till att jag ser den ena av pundarna som går och bär på en yxa. Den stoppar han i innefickan på sin skitiga dunnjacka när trion drar vidare in i en kiosk som ligger mitt i mott den lokalen där jag, "Konstnär" murar.

Efter några minuter så ser jag en polisbil komma. Poliserna står brevid den vita volvon och tittar i och runt den.

En helt vanlig dag ute i Södertälje...

Nils: Varför bloggar inte Basse?

söndag 8 mars 2009

suck

Jag å en polare drog till Gullmars och köpte biljetter till Metallica av en skum typ. Väl på plats kommer Lars o co upp på scen och meddelar att James är sjuk och är på väg till sjukhuset. Konserten inställd. Besvikelsen total.

Städning

Hade en liten fest hemma hos mig igår. Nu ser min lägenhet ut som den kommit med direktimport från Flen. Ingen fröjd för mina ljusskygga ögon. Funderar på att skita i disken ett par dagar. Basse är ful.

fredag 6 mars 2009

Nils: Nu drar vi!

Nu ska jag på Glasvegas! Hurra!

torsdag 5 mars 2009

Nils: Finska skalder

Jag började läsa Väinö Linnas bok Högt bland Saarijärvis moar i veckan, detta i ett försök att komma min arbetskamrat närmre och förstå hans vidriga språkbruk men hur mycket jag än läser så hittar jag inte något som liknar "äh! knulla mig i arslet". Ska ge mig på Runeberg vid ett senare tillfälle så får vi se om jag hittar något liknande där i stället.

Nils: Jag ska något som inte du ska.

I morgon ska jag på Glasvegas, det ska antagligen inte du.









Nils: Välkommen Basse.

När vi här om dagen pratade (genier emellan) om att börja blogga igen så kom undertecknad på att geniklubben utökats till fyra individer, för att inte säga männsikor. Utökningen skedde under strängt ceremoniella former i en bastu i det jävligaste av innersta Härjedalen. Nog om det.
Vi beslutade i alla fall att det skulle kännas både fräscht och rätt att få in Basse i bloggen och bloggandet. Själv är jag rätt trött på Marcus ordbajsande, Roberts halvknackiga svenska och min egen förträfflighet, jag vet inte vad ni tycker men med detta i åtanke tycker jag att vi välkommnar Basse och att vi inte är för hårda mot honom så här i början. Tips: Skriv dina inlägg i Word och använd stavningskontrollen, det räcker med att jag måste gå in och redigera i finnens inlägg. Basse - en idiot!

Nils: Mitt hus är inte ditt hus!






Eller ska jag säga MINA hus är inte DINA hus? Im dying to know.

Basse: Äntligen!

Vilken härlig vecka! Först får jag en huvudnyckel av byggtech. Sen ett eget användarkonto på en av dom mest mytomspunna bloggar liksom..

Nils: Husägare!

Jag har noterat att min bloggkumpaner fått arslet ur vagnen och börjat smutsa ner cyberspace ännu en gång så här är jag nu och gör det jag gör bäst: apar efter skit. Några månader har gått och jag har inte producerat något av värde egentligen. Dagarna har har fyllts av falska leenden, idiotiska konversationer genier emellan och ett oändligt skällande - mig och chefen emellan. Denna vinter har mest handlat om att jag ska göra alla glada och skaffa ett nytt arbete men det kom en fet jävla kris i vägen och där försvann mina högtflygande planer om att komma tillbaka och straffa vederbörande arslen som retat upp mig denna vinter. Bättre lycka 2010 kanske.

Förresten - 2009 var året då jag blev husägare. Gratulationer kan ges i kommentarfältet.

/Nils

onsdag 4 mars 2009

Marcus: See you at the club

Har fått ett ilsket påbud från den gemena pöbel som härskar på den här usla bloggen att återuppta uppräknandet och redogörandet för mina personliga tillkortakommanden. Har tidigare inte funnit någon som helst glädje eller mening i det projektet då jag har svårt att se hur jag skulle kunna överträffa alla de bottenrekord jag tidigare redovisat. Men nu har överheten sagt sitt.

Ögnar igenom mina tidigare inlägg och noterar ett repetitivt och träligt mönster. Det är tomma och likartade idiotier beskrivna med ett gnälligt och krokigt språk. Bakom dessa utläggningar framträder bilden av en akterseglad reservist med skenande bildningskomplex och siktet inställt på rättfärdigande och medlidande medelst jovialisk själdistans. Lite som en brakfull Cosby fast med murslev och svordomar istället för promenadkäpp och oneliners. Och i ärlighetens namn - vem vill inte styckmörda allt liknande?

Dessutom är varje sekund av mitt liv numera indelad och paketerad och hänvisad till sin rätta plats. Den tid jag inte fördriver med att hasa omkring och imitera en människa som arbetar är strikt indelad i tre segment.
  • Inköp och förtäring av rusmedel. (Här varvas det visserligen friskt med inslag av hetsätning och beredning av fett- och sockerarter. Dessa avsnitt är dock sporadiska och brokiga och löper parallellt med ovan nämnda kärnverksamhet).
  • Högtravande och narcissistisk självbefläckelse.
  • Framkallad eller av naturliga skäl utlöst medvetslöshet.

Någonstans säger det sig självt att med en så pass strängt vegetativ tillvaro skapas inget underlag för skrönor och anekdoter. Än mindre tidsutrymme för att blogga om dessa.
Men, peppar peppar, på senare tid har jag stundom lyckats bryta stappla/hasa/jucka - transen i allt längre perioder. Nu senast var jag med i matchen tillräckligt länge för att sätta delar av en ny, fullkomligt briljant, förtidspensionsplan på pränt Och denna karamell tänkte jag bjuda på senare i veckan.

Robert: Jag pratar utmärkt östgötska

Idag blev vi färdiga med Stadshagens station. Det ni. Men jag misstänker att det kommer att komma anmärkningar som gör att jag måste tillbaka dit. Thats life, en rad besvikelser. Imorgon ska jag och galningen Jonas (han är helt sjuk i huvudet och borde läggas in. märkligt nog är han och jag födda på samma BB) till Järna station och svina runt.

Jag skall ägna morgondagen åt att undersöka om det är möjligt att döda någon med ett slag. Som följd av detta vetenskapliga experiment väntas en del klagomål från Järnas pendlare samt repressalier från kollegor. Men det är bakslag jag är villig att ta, och det med glädje. Vad gör man inte för bättre vetande. De första slagen kommer jag att rikta mot Jonas som en slags uppvärmning.

måndag 2 mars 2009

Robert: Krafttag var det ja...

..synd bara att man är ensam som tar dessa krafttag.

Hyllan är inte klar än. Need more bricks. Det är inte jag som sa det där, det var hyllan. Den har blivit så stor nu att den fått liv. Den kräver tegel! (på engelska) Jag snor och stjäl sten men den vill bara ha mer. Mina vänner har övergett mig pga att jag tar deras tegel. De tröttnade på att jag ständigt lovade att det var den sista stenen. Jag antar att jag brände deras tegelförtroende. Nu sitter jag här med en hylla som bara vill ha mer och mer och jag vet inte vart jag ska vända mig.

Idag har jag jobbat som vanligt på Stadshagens T-banestation. Jag började dagen med att hämta ut städgrejer. Sen väl på plats kompletterade jag ett par ställen med mjukfog och efter det var det dags för städning. Jag har alltså jobbat halva dagen med städning! Trodde jag var plattsättare och allmän kejsare på stationen men nej. Tydligen är jag numera degraderad till städkärring.

torsdag 26 februari 2009

Robert: Hallå, läget? Så bra då. ööhh jag vill att...

Snackade med Nils Griftefrid idag. Han ville att vi skulle ta (kraft)tag i detta med bloggen och här är jag återigen tillbaka med ett superbt inlägg som skulle få självaste Elsa Beskow att skita i kjoltyget i ren och skär upphetsning. Och det bara av mitt nästintill fulländade vokabulär. Sedan efter att hon smält det kontroversiella dock hjärteskärande innehåll skulle hon förmodligen trilla av pinnen. Problemet med detta makabra scenario är dessvärre att hon redan trillat av pinnen för sisådär tusen år sedan. På den tiden hade man inte bloggar så jag antar att hon dog av lungsot som Skorpan. "Du å ja Skorpan, de vet du"

Vad gör jag i skrivandets stund kanske ni undrar. Ja... vad har hänt sen sist. Jo, Stadion blev klar, utan anmärkningar (!), Nu är vi i slutskedet av projektet efter det: Stadshagen. Jag är dessvärre så trött på stället att jag inte orkar gå in i detalj på dyngan. Nu just live-bloggar jag från kontoret. Ja, ni läste rätt kära idioter. Klockan är tolv på natten och jag är här och bygger på en hylla jag ska ha hemma. En hylla som för länge sen gick ur proportion och satte sig i det närbesläktade uttrycket storleksförhållande. Jag har handlat hyllplan för nästan 2000 spänn och stulit över hundra tegelstenar så ni kan tänka er vilket vansinne det har utvecklats till. Min lägenhet är under kaotisk ordning. Hyllbyggandet är en efterdyning till en renovering bestående av målning av väggar och sättning av klinkergolv som påbörjades förra helgen. Hoppas bli klar imorgon. Nu ska jag lasta bilen med mina nysågade samt nybetsade hyllplan och dra hemåt. Oljebets: teak. Over n out, suckers.