fredag 27 mars 2009

Marcus: Bajs är det nya kiss

Jag har problem med skrinet. Det har jag haft ganska länge nu. Känns som om någon draggar ett gädd-drag genom tarmkanalerna.. Detta gör att jag under vissa tider på dagen måste avbryta arbetet för gå och lägga mig i fosterställning och gny. Från början var det ett smärtsamt men ändock välkommet avbrott i allt skitgöra. Särskilt sen jag fick styrning på självmedicineringen mot själva smärtan. Fast tillslut kände jag att det hela måste utredas och få ett slut.

Jag har provat allt möjligt i flera veckors tid nu. Druckit tre små äckliga provrörsflaskor med actimell, eller vad det nu heter, varje dag och provat några piller som ska ha en stabiliserande effekt. Har korrigerat min kost för att kunna utesluta laktosintollerans. Har kört lite tester för att kunna utesluta stress- och ballongmage.


Efter allt laborerande har jag kommit fram till att det helt enkelt måste bero på allt det här råa stekfläsket jag äter till både frukost och lunch varje dag. Det kan inte vara nånting annat. Ringde upp distriktssköterskan och berättade om min utredning och hon gav sitt stöd till min diagnos.

Frågan är bara hur jag ska gå vidare med det här. Behöver er hjälp.

torsdag 26 mars 2009

Marcus: Sympathy for the devil

Utdrag ur mitt samtal med en "Gammal räv i gemet" tidigare idag.


"- Vadå, så du vet ett bättre sätt att fimpa ett lik då?

- Jao för fan. Du köper loss en trekammarbrunn av nån gammal nucka på vischan och hivar ner' ett i botten. Sen är det bara till o ringa cementbilen och skicka ner fyra meter betong i hatten på fanskapet.

- Jaha, och sen då?

- Tja, sen är det väl elvakaffe?"

onsdag 25 mars 2009

Robert: Vad får ni tillbaka på skatten?

Jag personligen får hyffsat bra. Jag skulle eventuellt kunna köpa en norsk ungmö till att enbart sköta tvätten för skatteåterbäringen. (syftningsfel?) Vems tvätt? Min eller skatteåterbäringens.

Det som står här ovan bör inga med IQ under 75 försöka förstå. Vilket betyder att hela Västberga härmed får stänga av datorn för det som komma skall:

Geten heter Per. Per får en boll. Bollen rullar på vägen. Per hämtar bollen. Per blir nedmejad av en rabiat nazist med ångestattacker. Nazisten backar tillbaka och kör på Per en gång till för att försäkra sig om att han är död.

Kallar man geten för han eller den då man har bekantat sig med den/honom? Sparka den i nyllet säger jag.

onsdag 18 mars 2009

Robert: Hyrmaskinernas ABC

Då vi på byggidioterna behöver något extravagant som kan underlätta arbetet eller kanske bara fördumma hela processen och samtidigt fungera som en slags byggets penisförlängare skyndar vi till Tidermans. Eller Ramirent som det heter numera, dock samma illiterära klientel och hepatitförsedda arbetsstyrka. Under årens lopp har vi lärt känna Ramirents anställda ganska väl. Jag önskar verkligen att vi kunde presentera alla på Ramirent men det svenska språket innehåller inte tillräckligt många synonymer för ful som skulle krävas för en sådan introduktion så tyvärr. Jag kan nämna ett par av dem iaf: Först upp har vi Janne (han med öronsnäckan. för övrigt ett supplement som får honom att mer likna Robocop än en människa), mycket trevlig i Auswitch-mått mätt. Man kan inte prata om Janne utan att nämna Kenneth, förmåga nr2 vid besöksdisken. Något mindre än Janne men åtminstone dubbelt så ful. Jag misstänker att det är Kenneth som är the Mastermind på det där bygget. Han är listig och manipulativ. Jag har vid ett par tillfällen ertappat Kenneth mitt i en fotmassage utförd av ingen mindre än Janne. Vilket säger en hel del om Jannes intelligens.

För övrigt vad det gäller Ramirent så saknar jag papperspåsar i utbudet. Behöver något att täcka in Marcus anlete med...

Nils: Som synes finns det ingen likhet med Orup!


Basse: Lika som bär




tisdag 17 mars 2009

Marcus: Ribban är satt

http://www.independent.ie/multimedia/archive/00180/cellar1_180207t.jpg

Jag kan stirra på den här bilden i timmar. Varje gång jag bläddrar fram den upptäcker jag någon ny detalj som får mig att skälva i kroppen av vördnad och samtidigt skämmas över mina valhänta försök till hantverksmässigt skapande.

Studerar bilden och inser att allt jag själv hittills åstadkommit som hantverkare är oengagerad ,reproducerad dynga. Platta och livlösa dussinreproduktioner av div. produktkatalogers brakfolkliga trivselfascism.

Titta bara hur hämningslöst han arbetar med skiftande storlek och ytskikt på plattorna. Och som han väver ihop det hela med sitt eget fogspråk! Och inredningen... Sovjetisk varmvattenberedare, kroppshårsbeklädd entré , julgranspynt i duschen... ja det bara fortsätter. Är det någons hårfäste som ligger uppe på badrumsskåpet?

Här snackar vi med en karl som bett samtliga världens formgivare och designers att fara åt helvete samtidigt som han skapat sitt eget, gränslösa formspråk, exklusivt för det egna hemmanet.

När ska jag hitta mitt eget uttryck i byggandet? Har bestämt mig för att plocka upp stafettpinnen efter mästaren ovan och på eget bevåg omdana mig till bunkermakare. Hör jag någon efterfrågan?

måndag 16 mars 2009

Marcus: Antikrist har anlänt och han kör en smutsvit Berlingo

Visste ni att Nils "Mässpojken" Gruvebäck Goddag ska delta i en uppsättning av Jesus Christ Superstar i sin hemort Småland? Inget uppseendeväckande i sig kanske. Som utfyllandsmassa i orkesterdiket, eller som gycklare för pausunderhållningen tänker ni då kanske? Men icke då. Han ska tillåtas iklä sig rollen som Jesus!? Befängt är bara förnamnet.

Betänk att vi här har att göra med den människa som förmodligen är den minst lämpade man kan tänka sig att gestalta Guds avbild och mänsklighetens frälsare. Rollen som Judas hade dock varit som klippt och skuren.

Nej, det här måste få ett slut och det snabbt. Om jag får en lucka under morgondagen ska jag rota fram numret till den ansvarige för rollsättningen där nere och delge denne min syn på saken. En snabbtitt på den här bloggen borde borga för ett snabbt slut på den skenheliga saligheten.

söndag 15 mars 2009

Robert: Hej mina vänner...

...jag avskyr er till fullo.

Imorgon är det bara att gladeligen dra iväg till Järna igen. Vet egentligen inte varför. Snacka om arbetstorka. Jag kommer förmodligen att stå där som någon myndighetsperson högst upp på trappan och peka och domdera Peter och Fredde till höger och till vänster tills masshysteri bryter ut. Sen är det lunch.

torsdag 12 mars 2009

Nils: Verklighetens Marcus!

Marcus försöker påsköna att han har erhållit någon sorts förmansstatus på vår firma men den enda anledningen till att han spenderat ett par timmar på firmans "kontor" (vilket egentligen är ett förråd) är att det är hårda tider och dåligt med jobb. Han har spenderat dagarna som en vanlig samhallsanställd och lallat runt lite här och lite där. Jag snackade med ledningen nyligen och det lät som att de skulle börja permittera och strunta i arbetsrätten, hörde något om att de skulle kalla det för "Lex Marcus".

onsdag 11 mars 2009

Marcus: En lättnadens suck

Med kollegiet ivägskeppat till traktens ensligaste och i alla avseenden uslaste satellitorter kan jag äntligen andas ut. Få något gjort här på kontoret. Dessutom måste jag fara in till city i tid och otid för att övervaka ett projekt för vilket jag råkar vara konsulterad. Börjar trivas riktigt bra med omständigheterna.

Jag flanerar ledigt mellan de trendkänsligaste caféerna jag frekventerar, där jag läser livsstilsmagasin och dricker kaffesorter jag inte kan uttala. Ibland plockar jag fram en en bunt ritningar och en laptop. I den vevan brukar jag kalla på en espresso. Sen sitter jag lutad över datorn, som i själva verket bara utstrålar ett kopierat excellblad jag har som bakgrundsbild och ritningarna föreställande min ångmaskin. Därefter knölar jag in en blåtandssnäcka i örat och lägger på mig konsultvecken i pannan. Sen sitter jag och talar högt och initierat med någon inbillad byggledning. Slänger ur mig eldiga fraser som "Fan, det här med vecka nitton blir tight!" Eller, "Ring och snacka med Jansson om avfuktarn i glespanelen på Dalagatan!"
De andra cafeegästerna tittar på mig med en blandning av undfallenhet och avsky. (Va gör alla dessa citymänniskor om dagarna? Egentligen?) Men jag vet, att de vet, att här sitter en verklig tungviktare i branschen. En byggsidans Don King med rätt att riva och gjuta igen va fan som helst. Inte en jävla skruv dras åt i den här stan utan att mina kalkyler gett sin tillåtelse.

När jag tröttnat på demonstrationen brukar jag åka hem och äta kräm. Kräm är gott. Och det lindrar dessutom den halsbränna jag åkt på av allt exklusivt skitkaffe och allt skrikande.

Men min sargade strupe är inte den enda avigsidan av den här självpåtagna konsulttillvaron. Allt kaffe och poserande tär hårt på min usla daglönarkassa. Därför är det av största vikt att min nya plan går i lås.

Sen en tid tillbaka bedriver jag en intensiv och målmedveten fjäsk- och övertalningskampanj nere på kontoret. Vill övertyga överheten där nere att sätta det övriga rövgänget (Nils, Robert, Thomas, Jonas, Basse, Lasse och allt va de nu heter) på undantag och installera mig som moderator och samordnare.

Mycket av mina rapporter tyder på att detta är av nöd tvunget om vi ska få någon rätsida på den här verksamheten. Känns som det är det bästa sättet att till fullo utnyttja min potential och samtidigt få lite fason på den ständigt gnällande och ursäktande fårskock jag vanligtvis tvingas dra jämt med ute på fältet.

Jag skulle klä mig i min drabant-uniform jag tidigare bar under RISK- festivaler på fritidsgården. Sen skulle jag skaffa en topografisk karta över Stockholm och gjuta små fula tennsoldater som skulle få gestalta kollegorna. Skulle låta en smed tillverka en sån där föspinne som alla sköna generaler i gamla krigsfilmer har till att fösa flaggor och miljoner soldater i döden över liknande kartor. Men all denna sköna parafernalia och en tele/gps-sändare till hjälp skulle jag flytta runt och placera om mannarna helt efter eget huvud. Det borde inte ta allt för lång stund innan en formidabel proteststorm utlöses och på det en sjövild strejk med permitteringar och uppsägningar som följd. Kvar skulle bara jag, i egenskap av trotjänare, finnas i mitt bås. Och då det inte längre finns några gapiga gubbar att fösa runt skulle jag på heltid kunna ägna mig åt att planera mina lukrativa svartjobb och gapa i blåtanden nere på Coffehouse Zwarts.

Så där har ni mina planer, drömmar och förhoppningar. Tre- fyra flugor i en smäll och mitt liv kanske på sikt kan te sig riktigt drägligt. Eller har jag missat något?

Nils: Det är bättre med halsbränna än rännskita.

Robert: Järna det

Hej på er.

Jag jobbar bland fyllon och snö. Platsen ser ut som en afrikansk kåkstad. Inne i eländet ser det ut som... eller vänta, är en betongkrater. Ogästvänligt, trist och skit. Till och med döden vill inte komma ut till Järna och jag förstår honom. Jag är enbart där på straffkommendering och tänker aldrig återvända väl då jag är klar med jobbet. Jag tar hand om arbetet med en trappa och Fredde och Peter har den andra. Men dem går det ju inte att prata med pga deras utsträckta fulhet. Till på köpet (å det är ett riktigt dåligt köp) ska jag ha med stormfule Thomas imorgon. Snart dör jag och tar med mig någon i fallet.

Nils: Arlanda - kändisspots

Är ute och utför rotjobb på Arlanda.
Idag har jag sett följande personer:
Curt Lundmark - hockeytränare
Jonas Karlsson - sportjournalist
Jean-Baptiste Grange - Utförsåkare?
Tomas Di Leva - Livskonstnär

Jag älskar mitt liv, jag har också hunnit med att läsa ca hundra sidor i en bok.

tisdag 10 mars 2009

Basse: Yxan

När jag var i full sjå med min avancerade murning av en fasad. Så kommer en vit Volvo 240 in på parkeringen med ett ovanligt högt varv på motorn. Jag kollade genast mot bilen, ut kommer en pundartrio.Trion lunkar bort åt mitt håll, när dom passerar mig så frågar en av pundarna varför jag har rivit ner, för att sedan mura upp väggen.

Jag svarar:
-Jo de för att fasaden har blivit skadad av en brand.
Aahaa okej svarade en av pundarna,
och erbjuder sig själv att riva ner nästa vägg åt mig.

-Jag skrattar lite för mig själv, till att jag ser den ena av pundarna som går och bär på en yxa. Den stoppar han i innefickan på sin skitiga dunnjacka när trion drar vidare in i en kiosk som ligger mitt i mott den lokalen där jag, "Konstnär" murar.

Efter några minuter så ser jag en polisbil komma. Poliserna står brevid den vita volvon och tittar i och runt den.

En helt vanlig dag ute i Södertälje...

Nils: Varför bloggar inte Basse?

söndag 8 mars 2009

suck

Jag å en polare drog till Gullmars och köpte biljetter till Metallica av en skum typ. Väl på plats kommer Lars o co upp på scen och meddelar att James är sjuk och är på väg till sjukhuset. Konserten inställd. Besvikelsen total.

Städning

Hade en liten fest hemma hos mig igår. Nu ser min lägenhet ut som den kommit med direktimport från Flen. Ingen fröjd för mina ljusskygga ögon. Funderar på att skita i disken ett par dagar. Basse är ful.

fredag 6 mars 2009

Nils: Nu drar vi!

Nu ska jag på Glasvegas! Hurra!

torsdag 5 mars 2009

Nils: Finska skalder

Jag började läsa Väinö Linnas bok Högt bland Saarijärvis moar i veckan, detta i ett försök att komma min arbetskamrat närmre och förstå hans vidriga språkbruk men hur mycket jag än läser så hittar jag inte något som liknar "äh! knulla mig i arslet". Ska ge mig på Runeberg vid ett senare tillfälle så får vi se om jag hittar något liknande där i stället.

Nils: Jag ska något som inte du ska.

I morgon ska jag på Glasvegas, det ska antagligen inte du.









Nils: Välkommen Basse.

När vi här om dagen pratade (genier emellan) om att börja blogga igen så kom undertecknad på att geniklubben utökats till fyra individer, för att inte säga männsikor. Utökningen skedde under strängt ceremoniella former i en bastu i det jävligaste av innersta Härjedalen. Nog om det.
Vi beslutade i alla fall att det skulle kännas både fräscht och rätt att få in Basse i bloggen och bloggandet. Själv är jag rätt trött på Marcus ordbajsande, Roberts halvknackiga svenska och min egen förträfflighet, jag vet inte vad ni tycker men med detta i åtanke tycker jag att vi välkommnar Basse och att vi inte är för hårda mot honom så här i början. Tips: Skriv dina inlägg i Word och använd stavningskontrollen, det räcker med att jag måste gå in och redigera i finnens inlägg. Basse - en idiot!

Nils: Mitt hus är inte ditt hus!






Eller ska jag säga MINA hus är inte DINA hus? Im dying to know.

Basse: Äntligen!

Vilken härlig vecka! Först får jag en huvudnyckel av byggtech. Sen ett eget användarkonto på en av dom mest mytomspunna bloggar liksom..

Nils: Husägare!

Jag har noterat att min bloggkumpaner fått arslet ur vagnen och börjat smutsa ner cyberspace ännu en gång så här är jag nu och gör det jag gör bäst: apar efter skit. Några månader har gått och jag har inte producerat något av värde egentligen. Dagarna har har fyllts av falska leenden, idiotiska konversationer genier emellan och ett oändligt skällande - mig och chefen emellan. Denna vinter har mest handlat om att jag ska göra alla glada och skaffa ett nytt arbete men det kom en fet jävla kris i vägen och där försvann mina högtflygande planer om att komma tillbaka och straffa vederbörande arslen som retat upp mig denna vinter. Bättre lycka 2010 kanske.

Förresten - 2009 var året då jag blev husägare. Gratulationer kan ges i kommentarfältet.

/Nils

onsdag 4 mars 2009

Marcus: See you at the club

Har fått ett ilsket påbud från den gemena pöbel som härskar på den här usla bloggen att återuppta uppräknandet och redogörandet för mina personliga tillkortakommanden. Har tidigare inte funnit någon som helst glädje eller mening i det projektet då jag har svårt att se hur jag skulle kunna överträffa alla de bottenrekord jag tidigare redovisat. Men nu har överheten sagt sitt.

Ögnar igenom mina tidigare inlägg och noterar ett repetitivt och träligt mönster. Det är tomma och likartade idiotier beskrivna med ett gnälligt och krokigt språk. Bakom dessa utläggningar framträder bilden av en akterseglad reservist med skenande bildningskomplex och siktet inställt på rättfärdigande och medlidande medelst jovialisk själdistans. Lite som en brakfull Cosby fast med murslev och svordomar istället för promenadkäpp och oneliners. Och i ärlighetens namn - vem vill inte styckmörda allt liknande?

Dessutom är varje sekund av mitt liv numera indelad och paketerad och hänvisad till sin rätta plats. Den tid jag inte fördriver med att hasa omkring och imitera en människa som arbetar är strikt indelad i tre segment.
  • Inköp och förtäring av rusmedel. (Här varvas det visserligen friskt med inslag av hetsätning och beredning av fett- och sockerarter. Dessa avsnitt är dock sporadiska och brokiga och löper parallellt med ovan nämnda kärnverksamhet).
  • Högtravande och narcissistisk självbefläckelse.
  • Framkallad eller av naturliga skäl utlöst medvetslöshet.

Någonstans säger det sig självt att med en så pass strängt vegetativ tillvaro skapas inget underlag för skrönor och anekdoter. Än mindre tidsutrymme för att blogga om dessa.
Men, peppar peppar, på senare tid har jag stundom lyckats bryta stappla/hasa/jucka - transen i allt längre perioder. Nu senast var jag med i matchen tillräckligt länge för att sätta delar av en ny, fullkomligt briljant, förtidspensionsplan på pränt Och denna karamell tänkte jag bjuda på senare i veckan.

Robert: Jag pratar utmärkt östgötska

Idag blev vi färdiga med Stadshagens station. Det ni. Men jag misstänker att det kommer att komma anmärkningar som gör att jag måste tillbaka dit. Thats life, en rad besvikelser. Imorgon ska jag och galningen Jonas (han är helt sjuk i huvudet och borde läggas in. märkligt nog är han och jag födda på samma BB) till Järna station och svina runt.

Jag skall ägna morgondagen åt att undersöka om det är möjligt att döda någon med ett slag. Som följd av detta vetenskapliga experiment väntas en del klagomål från Järnas pendlare samt repressalier från kollegor. Men det är bakslag jag är villig att ta, och det med glädje. Vad gör man inte för bättre vetande. De första slagen kommer jag att rikta mot Jonas som en slags uppvärmning.

måndag 2 mars 2009

Robert: Krafttag var det ja...

..synd bara att man är ensam som tar dessa krafttag.

Hyllan är inte klar än. Need more bricks. Det är inte jag som sa det där, det var hyllan. Den har blivit så stor nu att den fått liv. Den kräver tegel! (på engelska) Jag snor och stjäl sten men den vill bara ha mer. Mina vänner har övergett mig pga att jag tar deras tegel. De tröttnade på att jag ständigt lovade att det var den sista stenen. Jag antar att jag brände deras tegelförtroende. Nu sitter jag här med en hylla som bara vill ha mer och mer och jag vet inte vart jag ska vända mig.

Idag har jag jobbat som vanligt på Stadshagens T-banestation. Jag började dagen med att hämta ut städgrejer. Sen väl på plats kompletterade jag ett par ställen med mjukfog och efter det var det dags för städning. Jag har alltså jobbat halva dagen med städning! Trodde jag var plattsättare och allmän kejsare på stationen men nej. Tydligen är jag numera degraderad till städkärring.