tisdag 22 december 2009

Nils:

Jag kan inte riktigt släppa det här med att jag fick visa leg för att köpa munsårssalva.

- Suck,, inte en dag utan att man ska behöva blir upprörd..

-Nils flytspacklet, nyckelknippan Griftefrid. Jag är så gudomligt trött på dig och din jävla nycklar!
Man kan glömma bort ett par nycklar, det är ju mänskligt. Men att man gång på gång sprider ut sina nycklar till höger och vänster, de är för mig en gåta.
Man får tamefan passa upp på dig som på en autistisk 12åring.
Jag vill nog se en bättring tills nästa år.
Åå när jag ändå är i gång,, du Markus.
Jag ska nog ta och bota dig mot din förbannade mundiarre!

Nils: Folk fall nu neder!

God morgon världen!
Behöver jag påminna om årets happening nr 1?
Undertecknad kommer imorgon otta framföra Adams julsång iförd kostym, fluga och äppelröda kinder. Övriga arbetskamrater kommer ingå i den svinfula byggkören, jag har varit på Basse att inte ta i för mycket i refrängerna då hans stämma har en tendens att skena iväg på precis varje ton. Storchefen och lillchefen skall till allas (?) glädje ingå i kören detta år, förra året kom de eftersläntrandes först till Rydbergs sista vers om tomten. Marcus har självpåtagligt iklätt sig rollen som kapallmästare a'la Åby Ericsson (åtminstone numera porträttlik).
Välkommna!

måndag 21 december 2009

Marcus: Gammal är äldst

Den senaste tiden har jag inkasserat ovanligt mycket spott och spe från den lumpna skara daglönare med vilka jag genom tvång och nöd genomlever mina arbetsdagar. Påhoppen och tacklingarna kommer från alla håll och hur jag än gör lyckas jag falla i onåd hos samtliga. "Marcus, du är för otrevlig, för osmaklig; för folklig, för avvisande, för avig. Du har för okristligt utseende. Du darrar för fult. Du har för mycket stelnat hårvatten i hela ansiktet bla bla bla" etc. etc. Listan på tarvliga påhopp och klagomål kan göras hur lång som helst. Ingenting passar. Nu var det ju ganska länge sedan jag slutade ta till mig av alla småaktigheter de leda kräken kommer dragande med, men det är ändå häpnadsväckande hur mycket kraft och energi som läggs på att motarbeta En annan. Dessutom har jag så många järn i elden att jag knappt hinner ta notis om alla dumheter. Just nu är jag mitt uppe i att introducera en ny look.

Som sagt, sjuttio är det nya trettio och för en gångs skull är Marcus först på bollen. Reaktionär klassicist och bedagad sjukpensionär är ledorden i den breda strömning som kommer explodera i ansiktet på alla och envar i och med det nya årtiondet. Att anamma en trend så här beredvilligt och fullkomligt kräver sin karl, det ska ni ha klart för er. Som tur är har jag haft stor draghjälp av den minst sagt lantliga framtoning jag på senare år lagt mig till med. Mitt rörelsemönster och minspel går i dödens tecken. Dessutom har jag sen tidigare trimmat ner mitt talspråk till atonala negationer och harklande ordstäv. Vad det avser klädseln håller jag som bäst på att ömsa skinn från hipp hantverkarjockey till gabardindraperad dödgrävare. Genom att installera en personlig läkemedelsdosett i byggboden och på eget bevåg påbjudit piprökning inomhus är jag fast förankrad i den nya trenden och trygg i övergången från lillgammal potentat till nygammal folkhemshjälte.

Och i vanlig ordning är jag ivrigt motarbetad av min arvfiende och främsta antagonist Nils Gruvebäck. Kanske ingen överraskning för den handfull självplågare som hängt med i den här bloggen. Men det bör nämnas att Nisse i sin maktfullkomliga Quislingposition gjort till sitt paradnummer att inför församlingen svartmåla och håna min utlevda trendspaning. Och i vanlig ordning har jag inte ett dyft till övers för vare sig Nisse, hans hånfulla och Ja-sägande rövgäng eller de andefattiga arbetsuppgifter han vill belasta mig med. Istället har jag funnit en tillflyktsort i en ovanligt dammig krypgrund under bygget där jag kan ligga och andas luft som inte blivit vädrad på tre generationer och smörja in mig med ligament och knapra bröstkarameller. Allt i väntan på det stundande jullovet då jag helhjärtat kan ägna mig åt parkinsonframkallande självmedicinering och påskyndat åldrande. Förutom att ligga rätt i tiden och figurera i samtliga modebloggar värda namnet hoppas jag på en i förtid utlöst sjukpension och i och med det ett liv fritt från byggdamm och småländska transvestiter i byggledningen. O hur det blir med den saken får En en se vartetter.


Förresten, va tror ni om frippan, kan jag få upp vikarna en bit till tror ni?

Nils: Frisör sökes.

Föregående och nu pågående vecka har jag jobbat tillsammans med Marcus Sköld, eller om han jobbat åt mig, det beror lite på hur man ser det. I alla fall har vi vistats i samma utrymmen under en längre tid och jag har stått ut med hans nervösa ryckningar i armar och händer (det är man van vid) och hans utstrålning (den blir man van vid) samt kroppsodör (den blir man inte van vid). Detta är givetvis vidrigt nog men nu har han fått för sig 70 är det nya 30 varvid han skaffat sig någon jävla gubbfrisyr som är helt ofattbart vämjelig.

Frisyren börjar någonstans i Niefelheim och slutar ingenstans i mitt inre helvete. Jag förbannar den dag då Marcus plockade fram stålkammen och friserade sin redan tidigare obehagliga man.

Någon som känner en frisör?

Hjälp mig någon!

söndag 20 december 2009

Trippelmongo

...är diagnosen på Nils, Bassy och Marcus. Jag vill det.

Nu ska vi se

Jag vill egentligen ganska enkelt. Dubbeltäck.

Att vilja

...åka till Kina e egentligen ganska enkelt.

Japp, jag åker till Kina på lite välbehövd vintersemester. Läste nyss att det var -3 grader i Peking. Nice att man åker från kallt till kallt. Var just på kontoret och lånade printern till diverse resedokument som behövs och gissa vem som stapplar in, jo Ronnie och hans bihang Tord! Usch, min kväll som hade börjat så bra gjorde en helomvändning och blev ultraskit. Jag försökte vara trevlig mot Toad men som vanligt var han superdryg tillbaka. Långt hår hade han också. Mössa för att dölja den säkert annalkande flinten.

Vad ska Robert göra i Kina då? Vet inte. Jag och mina kompisar Joel och Franz ska dit och turista i två veckor. Mycket mer än så har vi inte planerat. Jo, vi ska till Shanghai och shoppa. Får se vad man tar med sig hem, kinesisk tegelsten kanske.

Nu ska jag se klart Coyote ugly som kommer på femman. Den e riktigt bra. Täck!

Nils: Dude where is my car?


Allvarligt! Var i helvete är min bil?

lördag 19 december 2009

Nils: Vem tröstar Gruvebäck?

Igår fick jag, kanske, årets sista munsår. Då jag inte hittade salvan för bölderna begav jag mig till ICA för att inhandla detta, ICA har ju apotek nu efter avregleringen. Jag ställde mig i kassan och tryckte in på skärmen vilken salva jag ville ha och slängde med lite bröd, någon ost och lite godis, då hör jag helt plötsligt kassörskan säga - Har du leg? Jag tittar förvånat på henne och säger - det är munsårssalva! Hon förklarar vänligt att de har ögonen på sig nu efter avregleringen så de måste kolla leg på alla, även om de ser ut att ha åldern inne. Jag säger - det är munsårssalva! Hon säger att hon inte är helt säker på om legtvånget gäller munsårssalva men att hon ska ringa ett samtal för att kolla. Jag säger att det är skitsamma jag har ju leg. Jag visar det och hon konstaterar att jag är 27 år gammal, allt är ok. Jippi! Jag är 27 år och får, helt lagligt, köpa munsårssalva.

onsdag 16 december 2009

Marcus, var är min ursäkt?

...du kan leverera den tillsammans med min sylt.

Hörde att Marcus hade bett Ronnie om ursäkt för en till synes helt missriktad utskällning. Ronnie fick en släng av sleven pga Marcus piruett på E20 (han råkade ringa just vid tillfället), eller snarare för att det var så snöigt väder. Ja du läste rätt, Marcus drar sig inte för att skälla ut folk pga vädret! Vad kan man lära av detta? Tja, en sak är ju att Marcus är skadligt dum i huvet. En annan sak är att man inte ska ringa eller över huvud taget ha nåt att göra med Marcus vid snöyra eller annan typ av nederbörd. Detta är ju i och för sig helt förståeligt. Men att höra att han senare bett om ursäkt gör ju att jag börjar tvivla på cosmos grundregler. Vadan detta?

tisdag 15 december 2009

Nils: Rocky Road!

För ett par månader sedan åkte jag av E 20 när första halkan slog till. Vi snurrade på motorvägen, flög över mitträcket, över i motgående filer och in i en grusås. Bilen kvaddades men jag, Basse och fula Thomas klarade oss fint. Idag var det första snöovädret för i år och jag satt på helspänn hela vägen till Strängnäs och tänkte; Snart smäller det, snart smäller det men som tur var höll vi oss på vägen. Vid ett tillfälle kommenterade jag till min chaufför Thomas att det var tur att man inte åkte med Marcus en dag som denna. Thomas höll givetvis med och vi nästan mös när vi tänkte på att det satt två livrädda tonåringar i Citroen Jumpy bredvid en vilt gestikulerande Marcus Sköld just då. När vi sedan kom fram till jobbet, nästan en timme sena, var Marcus inte där. Vi tänkte inte på det utan tänkte att snart kommer han nog men det dröjde och dröjde. När han sedan kom, hade han kissfläck på byxor, en likblek Basse och en nervöst skrattande Therése med sig. Han hade som tur var inte åkt av vägen men likt förbannat snurrat ett och ett halvt varv på E 20. Jag var som sagt själv lite skraj denna morgon när jag åkte med Thomas men jag kan bara ana vad Basse och Therése kände. Uhhj! Du kan sluta skratta nu Therése!

måndag 14 december 2009

Nils: Robert vi saknar dig.


Är det någon som sett Robert Stolpe? Vad gör han denna vecka?

Nils: The boys are back in town!



Idag åkte hela rövgänget till Strängnäs igen. Vad ska man säga? Grattis Strängnäs!

Nils: Det vet du!

video

Nils: Ingen Alsterlind så långt ögat kan nå.

Sitter i bilen på väg ner till Strängnäs, vi ska ner och slänga in ett par hundra kvadrat golv denna vecka. Nog om det nu till mitt egentliga ärende. Jag och svinfula Thomas satt just och diskuterade varför Henrik Torhammar på P3 pratar östgötska trots att han är värmlänning och då kom det till mig som en blixt från klar himmel: av någon anledning så har homosexuella ett eget sätt att prata, jag lägger ingen värdering i detta bara konstaterar att så är fallet. Om man kan konstatera detta och addera värmländska så vips, östgötska. Detta ger ju givetvis en fullständigt klar bild huruvida östgötska skapats.
MVH Nils Lindqvist

onsdag 9 december 2009

London secrets

Allas våra Nils och Basse var nyligen till London i ett påstått syfte att se fotboll. De åkte dit helt ensamma. Jag ringde Posh å David och frågade om Nils och Basse hade synts till på fotbollsmatch och fick ett nej som svar. Suspekt eller hur?

onsdag 2 december 2009

Nä nu

...ger jag upp. Om jag varit rutten förut på detta skitjobb så är jag om möjligt ännu mer rutten nu. Ser inget ljus i horisonten. Borde ta ledigt en längre tid.. vilket jag ju för övrigt snart ska göra! I slutet av december åker jag och några kompisar till Kina. Kul visserligen men vetskapen om vad som väntar efter resan slår ut all glädje. Att gå upp om mornarna och åka ut till det ena skitjobbet efter det andra käns oöverstigligt. Situationen är ohållbar. Nu ska jag gå och sparka på min uppblåsbara Nils-docka.

tisdag 1 december 2009

Nils: Jag tycker det egentligen är enklast med vilja.

På sextiotalet ville man enkelt egentligen.

På sjuttiotalet ville ingen egentligen enkelt.

På åttiotalet var viljan egentligen enkel.

På nittiotalet var enkelheten egentligen en vilja.

På tjugohundratalet vill man egentligen ganska enkelt.

Glöm inte det!

Jag vill ändå ofta egentligen ganska enkelt.

Nils och Basse är ihop. Marcus är sotis och det vill vi ofta mycket sällan och enkelt.