onsdag 17 februari 2010

Den enkla viljan

och jag drar in andan med häftiga tag som om jag höll på att kvävas. Och inser att klockan är halv sju. Väl på jobbet slabbar jag dit ett gäng 30x30 plattor, svinfula, fogar och tada! Det är klart. Mathias fixar till en vägg med gypsum och vi är outta here. Allt detta firas med en välbehövd gorging på le Donk, allt bra tills jag får smak på kaffet! Det är kallare än mitt hjärta. Knappt hunnit svälja och jag är upp på fötter på väg till disken med dessa underpresterande muntergökar till personal för att delge dem mina bryderier. "Kaffet e slut" får jag till svar när jag vill ha nytt! "Slut"??? Hur kan Donken ha slut på kaffet? Och sen inget. Inga pengar tillbaks eller ens nån typ av kompensation. Jag hade nöjt mig med en dip till mina strips. Hade jag fått dip så hade dethär inte behövt sluta som det gjorde. Jag laddar kaffet i ena handen och myntlådan för behövande som står bredvid kassaaparaten i den andra och börjar mata. Lisa 19 och ett halvt får kaffet på blusen och Jonathan 18 får myntlådan i nyllet. Resten av personalen får ett par väl valda ord om deras bristande kompetens och jag återvänder till min plats.

tisdag 16 februari 2010

Marcus: Nämen stig på!

Så kom ännu ett bakslag i min tillvaro. Det är i och för sig inget ovanligt med det. Men den här gången var det extra nesligt då jag lät mig nedslås helt utan att ens fått bjuda ett rättvist motstånd.

Short recap: Bilden i tidigare inlägg illustrerar situationen tydligt. Jag låg i godan ro och fiskade efter förlupna matrester i golvbrunnen, precis som så många gånger förr vid den här tiden på dagen, då Nissefan obemärkt tog sig förbi mina avspärrningar och återtog sitt vattenpass och dessutom passade på att ge mig några stadiga hurringar på vägen ut. Han tog mig helt off guard och jag kunde bara ligga kvar och höra hur han i oförställd glädje skuttade ut ur byggnaden och in i sin lilla fula Berlingo och vidare hem till förrådet för att blogga om sin triumf.

När jag sent om sider svalt förtreten och gråten började jag skissa på ett helt nytt säkerhetssystem för bygget; då jag som bekant inte vill veta av något spring och det gamla systemet med asbestdamm och snubbeltråd visat sig smärtsamt bristfälligt. Har därför helt frångått tidigare planritning och istället låtit gjuta en "varggropp" i anslutning till entrén. Den blev visserligen inte så djup, men som kompensation för den låga fallhöjden har jag valt att piffa upp interiören med ca tre hundra sämre begagnade abborrdrag och lika många högupplösta intimbilder på mig själv. Nu väntar vi (jag och kunden) bara på att Nisse ska försöka göra om samma stunt en gång till så att min lilla installation ska kunna återställa terrorbalansen och att jag, på sikt, ska återuppta det här senkomna badrumsprojektet.

Kunden ja, (en sällsynt krävande skitgubbe+lika påstridigt fnöske) har för övrigt redan golat ner mig till beställaren. Tydligen har de aldrig träffat en otrevligare hantverkare, eller människa över huvud taget för den delen, i hela sina skitviktiga liv. Och dessutom är jag tydligen helt ointresserad av arbetet och deras behov och önskemål på alla sätt och vis. Önskar verkligen jag kunde bestrida påståendena, men på det stora hela har de helt rätt i sina iakttagelser. Tror fan det när jag redan har så mycket med Nisse och alla fällanordningar och allt. Jag har helt enkelt inte hur mycket tid och ork som helst. Har bara två händer och en ful kropp och dessa är för det mesta upptagna med annat. Fattar inte att det ska vara så svårt att begripa, jag har ju sagt att vi får se hur det blir?

Nils: Det värker inte i verkaren men möjligtvis värker det i Marcus!




I´m not the bigger person here!

måndag 15 februari 2010

Marcus: Värkar i vår verkare

Min sämsta medlöpare (ja, även jag kan orvitsa men det är sällan eller aldrig jag finner det mödan eller parentesen värd besväret) Nils har i all sin villrådiga sysslolöshet funnit det för gott att damma av vår evigt infekterade och latent explosiva fejd. Mest på grund av uttråkning och sysslolöshet får vi anta. Därför söker han nu varje anledning som finns till buds för att komma ut till mitt bygge och ställa till med en scen. En kombination av bristfällig fantasi och småaktighet har denna gång resulterat i ett fult och långsökt utspel rörande ett eventuellt bortrövande av ett krokigt vattenpass... Och som han har levt apa och gått an om denna tingest.

Redan vid halvsju-snåret hade jag inkasserat ett antal andfådda röstmeddelanden och ilskna sms. Min stilla uppmaning att istället rikta energin mot att få
firman på rätt köl och räkenskaperna på rätt sida av plus och minus avfärdades med en fnysning så kraftfull att jag trodde att både hjärna och lungor skulle komma flygande ur luren och landa på min nytvättade craftsman-outfit. Efter en hel del tålamodsprövande terapeutiska samtalsövningar kom vi fram till att vi tolkat situationen helt olika och att jag, logiken till trots, var ersättningsskyldig för det inträffade. Således ska jag under morgondagen företa mig resan ner till förrådet för en ceremoniel överräckning av det spadskaft jag fann i diket senare under dagen. (Nisse kommer springa runt och vifta med det där skaftet en månad innan han fattar att något inte står rätt till).

Visst, hur man än ser på det hela är det en kompromiss och ett backdown från min sida. Men just nu är jag inne i ett ytterst kritiskt skede av mitt skapande av hantverksmässig högkultur, och då håller det inte att konfliktsökande, småländska transvestiter springer här och förgiftar mitt mindflow med sina futtiga dumheter. Jag har sagt det förr men det tål att sägas igen - jag vill inte veta av en massa spring här.

Många viljor, men bara en sak som är enkelt

Ja, jag ska följa trenden och skaffa iphone. Det blir trevligt. Väntar bara på leverans... (hint, Krisse: öka!)

Vad sysslar jag med var det någon intresserad som frågade. Jag och göteborg håller på med två golv. Ett i bagis och ett på Karlberg. Dualgolvaction. Väntas hålla på med detta hela veckan.

Jag e hundra procent DJ.

Nils: Marcus borde passa sig!

Som Arbetsledare på ett platt företag (ordvits eller särskrivning? Jag vet inte...) måste man ha ett verkarpass. Ett verkarpass är som en lång rät skiva (?) med integrerat vattenpass. Idag när jag skulle plocka ner det från min verkarställning på kontoret var det borta. Jag gick igenom hela telefonboken för att kolla vem som hade lånat det men det var puts (Göteborg!) väck, när jag helt plötsligt fick en isande känsla av att det kunde vara min stooge och löparvän Marcus som kanske hade fått nys om skatten som låg öppen på ett nyckelvrids avstånd. Jag slog en signal till åbäket och givetvis hade min intuition inte spelat mig några spratt inte, han hade inte kunnat hålla sig och sade att han länge letat efter just det vattenpasset. Hade det varit någon annan hade jag ju bara kunnat hota dem med timavdrag eller tarmrens men jag vet ju att sådant bara rinner av den här mannen så jag står rådvill. Hur ska jag få tillbaka mitt pass? Hjälp någon!