måndag 20 december 2010

Robert: Sjukskrivning

När jag förra måndagen skar mig på en kakelplatta blev jag sjukskriven tills nu. Skulle gärna varit hemma längre men plikten kallar och jag har en osviklig arbetsmoral, som nog de flesta kan intyga.

onsdag 8 december 2010

Marcus: Låt det här bli en läxa

Som straff för att INGEN (Nisse räknas som bekant inte) har lagt två strån i kors för att hjälpa mig med min hospitalisering får ni nu dras med det här - En bild på mig. Iklädd får. Det kan ni gott ha tycker jag.

måndag 6 december 2010

lördag 4 december 2010

Marcus: Hur ska det bli med allt?

Ser att den där lilla Basseskiten mallar upp sig här inunder. Tar sig ton och ställer krav som om han bara ägde stället. Kanske på sin plats att räta ut ett par självklarheter för unge herrn.

Bara för att man klarat av behörighetskursen och fått sitt första streck på axelklaffen (själv har jag sju stycken) betyder inte det att man får breda ut sig och tala i mun på vuxet folk hur som helst. Han ska bara fortsätta mocka efter mig i raskt och ivrigt tempo och utöver det invänta vidare instruktioner. Vet att han trånar efter min yrkesmässiga basker med franska liljor på. Men tills det att han avlagt sitt gesällprov och därvid upptagits som fullbetald får han allt finna sig i att bära sina äppelknyckarbyxor och gossebollmössa med snurrpropeller. Och det med basta.

Men nu till något betydligt viktigare - min konvalescens!

Som jag tidigare gett uttryck för önskar jag en långvistelse på sjukhus. Detta har visat sig betydligt svårare än vad jag kunnat ana. Mitt lilla villkor om att åkomman inte får ge bestående handikapp har verkligen begränsat utsikterna för det här projektet. Har fått in många fina tips från er läsare, men har ännu inte hittat något format som riktigt passar. Känner att det börjar bli akut med att få fram en adekvat lösning på det här nu. Börjar så smått luta åt att försöka casha in en dårpension istället. Fast Nisse säger att om man en gång blivit utstämplad som arbetsoför av ren galenskap kan det ställa till problem för alla de projekt jag planerat för framtiden.

Tanken är att jag på sikt ska upptas av utbildningsväsendet som mentor och motivatör. Jag vill ju ut till skolor och föreläsa om det här med bloggning och byggning. Främst för unga tjejer. Jag har ju så otroligt mycket erfarenhet som jag skulle behöva dela med mig av. Något vi alla skulle tjäna på. Och då duger det ju inte att folk tror, (och i det fallet även har papper på), att jag är en jubelidiot.

Nej som sagt, nya friska tag är vad som behövs. Känner att jag håller på att gå in i väggen när det gäller det här sjukhusprojektet. Så snälla ni, har ni minsta ledtråd till hur jag kan bli varsamt omhändertagen, helst fram till pingst, så tveka inte att skriva. Svarar på alla kommentarer.

torsdag 2 december 2010

Förbannad..



Jag är ingen sidekick...

Jag är en Byggidiot.. Här står jag i sommras bredvid karelins stjärnplatta i Ryssland.. Det e ganska coolt, tycker säkert ni. Men de jag kollar på är hur vida fogbredden är ok eller inte..

Ihelgen som var, så såg jag Oskar Linnros med mina fula kollegor Nils och Marcus. De var grymt.

Men de som var ännu grymmare var att jag träffade en massa bloggkändisar..