tisdag 13 september 2011

Dovas City, Stockholm 20110913

Adressat: Nisse + Katt + udda samling uppstoppade djur


Ritsch, ratsch, fillibom bom bom - i vanlig ordning närmar jag mig er i en lättsam och kamratlig ton innan jag skickar in kavalleriet!

Det glädjer mig att ni funnit ett gemensamt intresse i att vanhedra mördade djur genom att fylla deras innanmäte med allehanda utfyllnadsmassor. Jag har själv närmat mig ämnet genom att försöka tälja en smäcker promenadkäpp av det Kanadagås-huvud som blev över efter förra helgens publika avrättning. (Bild: se tidigare skrivelse från undertecknad)

Anledningen till att jag tvingades iklä mig rollen som djurbödel är den rättshaverism och totala brist på respekt för andras egendom djuren kring min bostad visat mig på sistone. Jag har, på de mest övertydlig vis, förklarat att jag inte vill ha en massa spring och stoj och ätande och skitande på ägorna. Att det här okynneshäckandet under bryggor och det här nattliga ätandet av mina äpplen måste få ett slut. Är så jävla trött på djur. Bara tjuvar, gratisätare och medlöpare hela jävla bunten. Därför fann jag det tvunget att genom en offentlig avrättning statuera ett avskräckande exempel. En sällsynt fräck Kanadagås som i godan ro börjat homestyla sig tillrätta i min båt fick stryka på foten.

Efter avverkad skarprättning kom jag på att huvudet och näbben som blev över skulle kunna utgöra en perfekt bas i en promenadkäpp. Offrade mitt finaste metspö och karvade till en fin bit bambu som jag sedan monterade som skaft. Jag var nöjd och belåten med mitt verk och funderade på vilken av mina outfits näbbkäppen skulle inkorporeras i. Men när allt verkade som bäst började nackkotan mögla och "stöta bort" bambupinnen. Min besvikelse var, som så ofta, monumental och jag förbannade mig själv för att än en gång gått på de bedrägliga ockupanternas spefulla tricks. Dessa kanadagäss.. lika motsträviga och värdelösa i livet som i döden.

Men allt det där har jag lagt bakom mig nu. Jag vänder blad och går, om inte vidare så i alla fall upprätt. På tal om det; du undrade hur jag har det med spriten? Och på den punkten går det skitbra. Nu när jag jobbar självständigt och med egna projekt finns inga angivare eller påbudsivrare eller andra brohuggare som jag måste blidka och smyga för. Därför ligger min konsumtion på en jämn och hög och fin nivå. Det är väl i stort sett det enda som flyter på riktigt bra på det här bygget.

Nu känner jag att kroppen och orden sviker mig, trots att jag inledningsvis hintade om en rungande anstormning mot person och ära och heder. Men jag ber att få återkomma till detta och dina övriga frågeställningar i nästa försändelse, ty nu sviker mig anden och jag är i ärlighetens namn aningen för fyllesenil för att orka hålla mer än två tankar i huvudet samtidigt.

Högdraget men sansat

Marcus

2 kommentarer:

Burgschki sa...

Jag minns att du berättade om den där gåsen i Berlin men jag hajade liksom aldrig varnärhur.

Sen vill jag bara säga att om du saknar din lilla handduk kan jag skicka den med, fast just nu används den av mig då jag har så sjukt lite av sådana saker.

Marcus Sköld sa...

Burgschuck: Handduken är min gåva till dig. Jag vill att du ska ha den. Funderar rent av på att skicka något mer till dig. Kanske en dagkräm eller en snitsig sjalett. En får se vad det blir..