torsdag 8 september 2011

Ekerö Stockholm 20110908




Nisse

Jag ska försöka ha överseende med den nedlåtande och raljanta ton som genljöd hela din förra skrivelse. Försöka att inte hemfalla till samma låga nivå utan hålla mig till takt och ton i både ordval och tilltal. Men jag kan i det här läget inte lova nånting känner jag.

Fast innan vi tar itu med ditt sorgliga kapitel vill jag passa på att ge en rungande eloge till Katten Sara, som gjort ett så utomordentligt fint arbete med bloggens layout! Dess yttre kvalitéer står i talande kontrast till dess inre.

Vidare nu.

Det glädjer mig, om än med minsta möjliga marginal på känsloskalan, att du funnit mening och glädje i att djupstudera byggnadskonstens alla mysterier och vrår på Universitetet. Har själv lite svårt att förstå hur man frivilligt väljer att fördjupa sig i den mentala fotboja som är byggbranschen. Lite nyfiken på hur resonemanget ljöd när du kom fram till att ta ytterligare ett kliv ner i smeten:

Jo, så att det här med kakel och tegel och bruk och slabb och kladd är ju så pass spännande att man absolut vill veta mer om hur det fungerar och om det kommer sitta ihop eller falla isär och i så fall när och all den inneboende spänning som ryms däremellan..?

Känner hur det nöter på mina körtlar att ens överblicka den här läroplanen. Magnituden av tristess är i det närmaste ogreppbar. Låter mer som ett uthållighetsprov värdigt en sällsynt förhärdad indisk fakir än något man frivilligt skulle binda sig vid över tre år. Men det är klart, jag är ju på inga vägar i närheten av lika cementerad i den här branschen som du och Robert är. Mina perspektiv är väl i vanlig ordning i bredaste laget för att kunna appliceras på ert fall. För er kanske det här är den enda naturliga fortsättningen på ett liv kantat av sten och stänger, plintar och fundament; ritningar och pulverkaffe, översitteri och apati, fluorescerande västar och knallgula störtkrukor. Jag har ju bara klivit ner i det här kärret på blixtvisit för att hålla kronofogden borta i väntan på mitt stora genombrott. Min avund inför din akademiska bana är därför fullkomligt obefintlig. Och här kommer ni såklart sättandes med att sju år inte riktigt kan kallas för en blixtvisit, så jag går händelserna i förväg och gör det åt er, och vill samtidigt slänga med en hint om att jag har stor grejer på lut och om allt bara går i lås så ser ni snart inte röken av mig. En annan kommer beredvilligt kliva åt sidan.



Högaktningsfullt

Marcus

Inga kommentarer: