tisdag 3 januari 2012

Lindholmen, Göteborg, 20120103

Gott nytt kära vänner!

Igår var jag tvungen att åter skiljas från ett par av mina kalsonger då det uppstått ett väldigt hål precis där man tar tag för att undvika att visa för mycket av sina skinkor och området där emellan. Kalsonger är det klädesplagg som klamrar sig fast längst i garderoben av alla sorter som jag brukar på min kropp. Det är möjligt att det här är av tveksamt intresse för samtliga som läser den här bloggen men jag bara måste få det ur mig.

Jag köper sällan kalsonger men äger ändå säkert över femtio par. Som barn vet jag inte var kalsongerna kom från men jag misstänker starkt att Josefssons eller Ellos kan varit källan, möjligtvis, men tveksamt, Rotboden eller Domus i Åtvidaberg. När sedan självbestämmandet gjorde sitt inträde i mitt liv, dvs vid arton års ålder då jag började på läroverket i Norrköping, började jag köpa kalsonger efter s.k. eget huvud. Mina första inköp är, om jag inte missminner mig, ett par svarta, ganska slappa, boxershorts från H&M av ganska usel kvalitet. De var sköna till en början men bars bäst utan någon byxa över. Jag gick genast över till att köpa de rutiga boxershorts som säljs i par på H&M och så har gjorts sedan i alla fall år 2000.
Det var ett par av dessa som jag tvingades slänga igår. Ett par blåvitrutiga med precis lagom storlek för maximal komfort. Om jag minns det hela rätt så köptes dessa i par med ett par rödavartrutiga som jag fortfarande har i mitt kalsongstall. Dessa är lite mindre frekvent använda då de är s.k. eventkalsonger men egentligen ett par vanliga julkalsonger. Jag bävar inför den stund då jag inser att jag måste göra mig av med även dem. Jag återkommer alltid till att köpa dessa parrutiga kalsonger men jag inser ju att tiden håller på att springa ifrån dem.

Jag rör mig idag helst i briefs men köper ändå gärna boxervarianten av någon outgrundlig anledning. Varje gång jag sätter min fot i London (d.v.s. 3ggr) måste jag köpa ett par boxershorts på något slags japanskt H&M som är så pass stora att både jag och mina bröder får plats i dem på samma gång (ja vi har provat och vi är fem till antalet). Anledningen till detta tvångsmässiga beteende är antagligen för att jag sedan skall kunna säga: "de här har jag köpt i Löndön, de är assköna. Var? På något slags japanskt H&M tror jag".

Under en period köpte jag på mig ett gäng kalsonger av märket Björn Borg, ni vet de där som det står Björn Borg på runt hela midjeresåren. Asfula, skittöntiga och lite bögiga (alltså, bara för att klargöra, så har jag har inget mot bögar så länge de inte stöter på mig), (eftersom jag är av den ängsliga typen så vågar jag inte köra Kaufmangrejen fullt ut, alltså var föregående parentes en parafras på ett gammalt homofobiskt uttryck).

Vidare köpte jag vid ett tillfälle ett par gråa briefs på Coop Forum Västberga i Stockholm. Jag tror att det kan varit extrapris och att de kostade 49.50 kr. Alltså för bägge. Sjukt bra pris men en ganska ful kalsong. Jag skulle vilja hävda att detta par är det jag använt allra minst. Under en period köpte jag märkeskalsonger på någon slags outlet norr om Stockholm. Man kunde under en kort period köpa tre par för priset av ett. Detta gjorde att jag kom över ett gäng bra kvalitetskalsonger för ett mycket lågt pris. Jag är tacksam för det. Sista paren jag köpte var på American Apparel. En klassisk brief och m.a.o. en ganska gubbig kalsong. Snart fyller jag 30 år.

När man bloggar sällan är det viktigt att välja ämne med omsorg.

/NG

9 kommentarer:

Burgschki sa...

haru tänkt på vilket våp du skulle framställas som om du var en tjej?

och det är sagt helt utan anklagande eller nedsättande ton.

Nils G sa...

Nej tanken har inte slagit mig förrän nu. Våp betyder att man är sexig va?

Limpy sa...

Ja, du har verkligen valt ämne med omsorg.

(Min kille är en bögig kille med nästan bara Björn Borg kalsonger i sitt stall. De enda två par som sticker ut är ett par från Tiger och ett par från CK. I Turkiet köpte han fejk Björn Borg, de är inte alls lika sköna som de riktiga, det känner man bara man tar på dem. Nu måste jag avsluta den här parentesen för jag känner att den kan bli lite för lång.)

Marcus Sköld sa...

Måhända ett inte helt relevant ämne, i något avseende, men en ack så uttömmande och smått episk läsupplevelse. Det är sällan eller aldrig man lämnar ett enskilt blogginlägg med känslan av att vara så "färdig" med ett ämne.

Det finns dock en parentes som förbryllar något - du har helt valt att utelämna långkalsongernas roll i din övrigt så detaljrika litania, eller går dessa plagg under en egen klassificering i din bok? Kan inte erinra mig någon som med samma nitiska plikttrogenhet bär långkalsonger oavsett väderlek och temperatur. Det är väl i stort sett bara några nådagivna strödagar kring midsommar som dina mjölkvita ben beviljas permission från sitt hermetiskt tillslutna tygfängelse? Det är med lika delar nostalgi som obehag jag betraktar en stereotyp minnesbild av dig iförd raggsockor och helly-hansenunderställ med lätt pösig gren och trekvarts-häng "där man tar tag för att undvika att visa för mycket av sina skinkor".

Nils G sa...

Marcus: Du tänker helt rätt. de går under en egen klassificering och både du och jag vet att jag aldrig, och då menar jag just det, skulle slänga ett par. Hur trasiga de än må vara. I skrivande stund mönstrar jag ett par av märket Björnkläder. Lite som fleece mot huden. Svinsköna.
Sedan är det inte alls konstigt att han långkalsonger på sommaren. De isolerar bra mot värme. Faktiskt.

calle sa...

Hej Nils,

Tack för ett fint inlägg. Identifierar mig med din faiblesse för rutiga kalsonger. Mina favvisar är tartan-mönstrade. Gillar överlag även mörkblåa kalsonger med resår i "något ljust".

Mvh,
El Fist

Nils G sa...

Calle: Tack för ditt stöd.

Burgschki sa...

åh kommentarskommenterande.

jag älskar för övrigt att ha på mig rutiga hm-boxers. har snott typ fyra av mitt ex som jag aldrig kommer ge tillbaka.

anna sa...

Marcus målande beskrivning av Nils långkalsongvurmande fick mig att vilja gifta mig med honom. Med Marcus alltså. *klargör*